Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor ska jag försöka även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Nya vårtecken och tacksamhet att än en gång få vara med och se!

Mars 2019Posted by Roland Fors Sun, March 24, 2019 21:41:32

Efter en härlig vandring på en dryg mil med frun i Drakamöllans och Kulans naturreservat utanför Brösarp i går lördag kände jag för att ta mig an ett par Skåneledsetapper i dag söndag den 24 mars.

Jag åkte tåg till Höör i en timme och 40 minuter, sprang sedan i en transportsträcka från Höör station till Bjeveröd, en sträcka på knappt nio kilometer för att sedan stå på startlinjen och ta mig an två Skåneledsetapper. Först från Bjeveröd till Ekeröd, en sträcka på knappt 13 km kilometer och sedan dagens andra etapp från Ekeröd till Timan, 13 km. Dagens totala spring inkl transportspringet blev ”bara” 35 km. Fast bara och bara är kanske fel ord!

I helger är det svårare att åka med Skånetrafiken, så i Timan var frun och hämtade mig, vilket jag var mycket tacksam för då, jag var mycket seg i benen mot slutet. Även att det bara var 35 km spring så var det ganska tufft spring den första hälften. Upp och ner på underlag som var stenigt och med rötter, nedfallna grenar och här och där vått. Nog om det. Men ska jag klara Simris Alg Ultra så måste jag ha maximalt spring i benen under nio timmar, det blir tufft men jag ska försöka. Bara tre veckor till start nu.

Mina vårtecken i dag var att jag såg en citronfjäril strax efter att jag lämnat Ekeröd och tittade ner i några myrstackar där det verkligen var full aktivitet. Utanför Höör såg jag också om inte fält med vitsippor så i alla fall några stycken/kvadratmeter. Så nu jäkla är våren här på riktigt. Jag blir lika förvånad varje år men också så jävla glad att jag får vara med och uppleva det en gång till. Tack världen och mina föräldrar som gav mig hyfsade gener. Tack också själens befrielse genom springet!

I veckan kommer jag att avsluta Kust till kustleden med att springa de tre sista Skåneledsetapperna och nå slutstationen i Brösarp. Den sista etappen, kommer jag att springa en gång till igen, då den även ingick i Österlenleden som jag sprang för en månad sen, men så blir det på några ställen, så då är det bara att kuta på igen.

Sedan ska det bli roligt och omväxlande att byta miljö till Öresundsleden med hav och hav och åter hav! och som sagt: om mitt spring på Skåneleden kan ses och följas på www.skaneled.se





Vårdagjämning med balans och årets första vitsippa!

Mars 2019Posted by Roland Fors Thu, March 21, 2019 16:57:25

Så har vi då åter haft en vårdagjämning med lika mycket mörker som ljus och nu blir det bara ljusare, ca 4 min/dag. Härligt! Om en dryg vecka, då vi går över till sommartid så är det ljust ända till åtta på kvällen, vilket i a f jag tycker om. Annars har det ju varit diskussioner om det här med sommartidens vara eller icke vara. Nog om det, och ett beslut som jag i a f inte ska deltaga i eller lägga mig i. Det får bli som det blir. Hur som helst så är det nu i a f exakt balans på dag och natt.

Balansen här är också bra tycker jag. Ibland har jag lite lätt för att gå igång lite för mycket i mina olika projekt och de blir liksom ett med mig. Så känns det i a f inte med Skåneledsprojektet som jag tycker att jag har bra distans till i förhållande till det övriga livet.

Var ute och kutade den längsta dagsetappen hittills i tisdags, 52 km Skåneled + 3 km transportspring till busshållplats. Från Skäralid, Söderåsens nationalpark till Bjeveröd som ligger mellan Södra Rörum och Ludvigsborg i Fulltofta strövområde. Kändes faktiskt rätt bra med mina knän och orken var också helt ok. Nu springer jag ju inte precis i någon hundrametersfart utan det är nog mer lik snigelns framfart ”skrattar”. Så ser ni mig komma kutande så gör gärna som texten på bilden för att inte skrämma upp mig i min tankevärld jag springer i.smiley Fast å andra sidan så är det ju tur att gubben inte ska vara ute på så många bilvägar och örla!smileyMen jag är stolt över mig själv, 70 bast och fortfarande med spring i benen. Jag slår mig dock inte för bröstet för jag vet att vad som helst kan hända när som helst så jag är bara så ödmjukt jävligt mycket TACKSAM!

Och det fantastiska när jag var ute och sprang var förutom vårfåglars sång, solens värmande strålar, DEN FÖRSTA VITSIPPAN! Inte stor, bara knappt uppe över fjolårslöven som täcker marken, men ändå lika fullt och fast en VITSIPPA!!! Min första i a f. Kan ses på bilden!

Och med den vitsippan hälsar jag våren och hälsar till er få läsare och önskar er en underbar vår och sommar! och för att se vad jag springer härnäst så kolla in min sida skaneled.se







Så har man då börjat springa Ås till åsleden, SL3-leden.

Mars 2019Posted by Roland Fors Sat, March 16, 2019 18:14:54

I måndags morgon kl sex satte jag mig på tåget i Ystad för transport till Åstorp, där jag var kl 08.11 efter två tågbyten. Skåneleden börjar precis vid stationen så sedan var det bara att kuta på i fyra Skåneledsetapper och i 4 mil innan jag nådde Skäralid i Söderåsens nationalpark, som kan ses på bild där jag väntar på bussen som ska föra mig till Stehag för att därifrån ta tåg hem till Ystad. Film och foton om den etappen finns på min sida skaneled.se SL3-leden.
Det var minusgrader när jag slutade springa i Skäralid så då började jag frysa rejält. På bussen var det varmt som i en bastu. När jag sedan skulle stå i Stehag i ca tio minuter efter den värmen och ut i minusgrader med kläder som var svettiga så började jag skaka av köld. Jag kunde inte sluta. Hela överkroppen bara levde sitt eget liv. Gick dock över ganska fort då jag kom på tåget mot Ystad.

Många ord om köld men så kan det bli när man ska ta sig hem i några timmar i de kläderna man sprungit i och inte får duscha. Kan ju verka snuskigt men jag kan inte bära med mig så mycket packning, så det får bli så ibland. Nog om det!

Under veckan har jag sprungit sammanlagt ca 80 km vilket är klart godkänt. Mitt minimum är 5 mil men det klarar jag oftast inte den veckan då jag jobbar 52 timmar.

Om exakt fyra veckor lördagen den 13 april går Simris Alg Ultra, 61 km av stapeln. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Förra årets målgång var ju sen, bara tre minuter innan målet stängde och ska jag klara loppet så lär det bli ungefär något liknande i år. Jag springer dock långsammare i år p g a att jag inte vågar för mitt vä knä, för hellre springa långsamt än inte alls.

Mitt Skåneledsprojekt är årets viktigaste utmaning och den får jag inte missa. Jag vet att den bara blir tuffare och tuffare med längre dagsetapper och oftare spring om jag ska klara hela till sommaren. Nu i veckan kommer jag att åka tåg till Stehag för att därefter åka buss till Skäralid och där fortsätta mitt spring, som jag räknar med blir drygt fem mil till Bjevröd, ca 3 km från Ludvigsborg. Där kan jag sedan ta buss till Hörby för att byta till buss mot Sjöbo och där byta för buss till Ystad. Som ni märker är det mycket logistik och planerande. Vill springa färdigt Ås till åsleden innan jag tillsammans med 350 andra startar i Simrisalg Ultra i Simrishamn den 13 april.

Ja i dag blev det nästan bara ord om Skåneledsprojektet och spring men så lär det bli mer och mer framöver. I sommar kommer ju loppet jag så gärna, så gärna vill deltaga i och klara, Swedish Alpine Ultra, Nikkaluokta till Abisko nästan 11 mil den 20 juli.

Avslutar med ett par bilder från i måndags på min färd från Åstorp till Skäralid:

Det är faan så vackert i Skåne och att få springa Skåneleden vid 70 års ålder är en bonus och kunde ju inte låta bli att sjunga in min Skåneledssignatur, vilken kan beses, höras här "skämsvarning"!smiley




Min 93-årige granne är ett föredöme i att vara positiv!

Mars 2019Posted by Roland Fors Sun, March 10, 2019 07:43:25

Efter en vecka med 52 arbetstimmar fram till denna helg och mycket regn, så lyser idag, (söndag) åter solen och jag har åter tid att springa lite längre. Under veckan som kommer ska jag börja ta mig an Skåneled 3, Ås till åsleden, som börjar i Åstorp och slutar efter 16 mil i Brösarp. Den första dagsetappen kommer att bli mycket tuff då min plan är att ta mig de fyra första Skåneledsetapperna från Åstorp till Söderåsens nationalpark, Skäralid, en sträcka på 41 km med jäkligt mycket upp och nerspring i nationalparken på blöta och tunga stigar efter allt regn som fallit.

Nu börjar också resandet till och från dagsetapperna bli längre. Det tar mig drygt två timmar att åka tåg från Ystad till Åstorp och lika lång tid med buss och tåg från Skäralid till Ystad. Men det visste jag om då jag kom på mitt fantastiskt underbara projekt att springa hela Skåneleden, 125 mil. Nu finns de en artikel om mig med hänvisning till min sida även på den otroligt fina Skåneledssidan, så att vem som helst som är intresserad av vandring eller spring på Skåneleden kan följa mig. Det är roligt. Det är självklart inte så många som är intresserade av en ”gammal gubbes” dösnack i filmer men jag tycker i a f att en del bilder jag tagit som finns på min sida skaneled.se är vackra.

Under veckan som gått har jag inte ens tagit en selfie, är konstigt egentligen för jag har ju parollen, ”minst en selfie om dagen så man vet att man lever”. smiley Så här kommer en selfie, som är några veckor gammal. Då jag promenerade hem genom Ystad med en välförtjänt Coca Cola i näven efter att ha avslutat mitt springande på Österlenleden.

Avslutningsvis för veckan så måste jag berätta om en granne jag har. En 93-årig man som är den mest positiva och nyfikna äldre person jag träffat. Hans ögon glittrar alltid av glädje och när jag en dag mötte honom när han var på väg ut på en promenad så sa jag: det är lite blåsigt och småruggigt idag. Han svarade nej då, du måste vara positiv, det är ingen fara. Tänk om man alltid kunde vara så positiv, det hade varit härligt. Tyvärr så är jag ibland lite gnällig men som jag brukar säga: det är ok att gnälla lite om man har något större att gnälla över och om man inte gör det länge. För annars riskerar man ju att i andras ögon bli en ”gnällig sur gubbjävel” och det är det värsta jag kan tänka mig.

Nästa vecka hoppas jag kunna skriva positiva saker och att jag kommit en bit på vägen mot Ås till ås-ledens mål i Brösarp. En passande avslutningsbild får bli en från Hammars backar och ett av många kostängsel man måste klättra över. Får av mig "en ibland lite gnällig gubbe", visa på att vi människor måste klara av många hinder här i livet och att vägen inte bara är av bomull.



En vecka går fort, mycket fort!

Mars 2019Posted by Roland Fors Mon, March 04, 2019 12:37:20

Då jag kom hem nu på måndagsförmiddagen, efter en 12 km lång promenad i det vackra Ystad, längs med hav, i Sandskogen och delar av staden tillsammans med hustrun kom jag plötsligt ihåg att jag inte skrivit någon söndagsrapport. Inte så konstigt egentligen för jag jobbade ett 24-timmarspass från lördag eftermiddag till igår eftermiddag och då är man ganska mör och trött och inte så road av att sitta och skriva. Hur som helst så kommer veckorapporten här.

Det som numera upptar en stor del av min tid är Skåneleden. Jag klarade i veckan av de sista etapperna på SL-4-leden, Österlenleden, 188 km. En sammanfattningsfilm över hela Österlenleden kan ses via denna länk till youtube och min kanal ”löpargubben” (helt utan gubbens dryga snack och vad han tror är sång). smiley

Egentligen är inte själva springandet den stora utmaningen utan att dels att med Skånetrafiken ta sig fram och tillbaka över hela Skåne för att springa för en dag, dels att sedan lägga in bilder och redigera hundratals små filmsekvenser till en film för varje etapp. Jag har valt ut några bilder från de nästan 19 milen som kommer här i följd. Min fysiska status är god, knäet och hälen håller sig någorlunda i schack. Förra veckans spring totalt i Skåneleden och här hemma i Ystad blev ”bara” drygt 8 mil. smiley

Kommande vecka blir det nog inte många mil då jag jobbar tre långa pass denna vecka och varken hinner eller orkar med så mycket kutande.

Ja att gubben skulle ha med en selfie också var väl ganska så klart. smiley


Än sprattlar gubbjäveln!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 24, 2019 18:38:47

För att klara av mitt Skåneledsprojekt på 125 mil så får man faan inte ligga på sofflocket, så denna vecka har det blivit ca 13 mil spring m a o tre maror (marathonlopp). Tre dagar, i måndags, onsdags och idag söndag har jag varit ute och kutat i Skåneledsspåret (94 km) samt transportsprungit till och från de olika etapperna i nästan 2 mil och sedan 15 km spring med frun. Springet på Skåneleden kan ses på min Skåneledssida dock inte dagens etapper, då det tar några timmar att redigera film och lägga in dem på youtube och på min sida. Så det får vänta till i morgon måndag.

Men det är inte värt att slå sig själv över bröstet för knät kanske inte håller och jag känner också av vänstra hälsenan lite som jag hade problem med förra året, då jag backtränade alldeles för mycket. Man kan också lätt ramla i Skåneledsspåret då vissa stigar är blöta av gamla löv, som dessutom täcker små stenar och rötter som det är lätt att sätta tåspetsarna i. Snubblade i veckan över en taggtråd som jag inte såg, så allt kan hända.

Men hur som helst så har jag nu bara 34 km kvar av den första Skåneleden den som heter SL4 eller Österlenleden och som börjar och slutar i min hemstad Ystad. På så sätt är Österlenleden väldigt nära och jag har kunnat ta tåg och/eller buss för att komma nära startpunkterna. Längst transportspring har jag haft i dag då jag åkte buss till Eljaröd för att där kuta nästan 6 km till etappstarten Verkasjön vid Allerums alunbruk och 5 km från Vitabäck till busshållsplatsen i Röddinge för att komma hem. Men dessa transportstäckor till och från busshållplatser och stationer har jag givetvis räknat med. Innan hela Skåneledsprojektet är över (om jag nu klarar det) så blir det minst 25 mil transportspring utöver de 125 milen som hela Skåneleden är. Det är mycket planerande och logistik för att komma till Skåneleden och från densamma.

Jag är nu så inne i Skåneledsprojektet så utöver att kuta, jobba, sova och äta så blir det inte så mycket mer än att titta på serier och filmer på Netflix och försöka vara lite trevlig hemma och i a f verka som jag är intresserad av mer än mitt Skåneledsprojekt (skratt). Bilderna är från mitt spring i veckan. Nä, nu orkar jag inte skriva mer efter att redan halv åtta tagit buss och sedan under dagen tagit mig fram nästan 4 mil och sedan åkt buss hem. Nu är klockan snart sju på söndagskvällen och jag är skittröööööööööt,z,z,z!



Till tonerna av "Norrsken"

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 17, 2019 12:28:36

Min kärlek till naturen, Sverige från norr till syd och att få springa och röra på mig är enorm. Kärleken blir än starkare då jag skriver detta till tonerna av Jon-Henrik Fjällgrens låt Norrsken, som jag tycker är inte bara bra, utan jävligt bra. Hoppas att hela svenska folket tycker det så att den vinner den svenska mellofinalen och att han sedan får visa hela Europa vem han är och vad han kommer i från.

Kontrasterna i väder är just nu oerhört stor mellan norr och syd. Här nere i Skåne är det vårväder och uppe i norr har det varit orkan, snöstormar och jävligt kallt sista tiden. De som bor där uppe i norr klarar av extremvädret utan att gnälla och är liksom ett med naturen. Denna dag efter att Jon-Henrik vann mellosemifinal tre tänker jag speciellt på våra samer som är ute oavsett hur vädret är. Vi här nere i söder har lite svårare att bemöta snöstormar, kyla och stormvindar. Vi är mer gnälliga generellt sett, det är min uppfattning i alla fall.

Nåväl tillbaka till Skåne och mitt spring, som just nu känns ganska ok, trots vissa knäproblem men jag ska försöka vara som de uppe i norr och inte gnälla. Jag har under veckan tagit mig an etapp tre och fyra på Skåneledens Österlenled. Så i tisdags, den 12 februari, i ett fantastiskt väder sprang jag från Löderups strandbad till Simrishamn, 32 km. Bilden är från den fantastiska stranden vid Sandhammaren. Mitt spring kan ses i de två filmer jag gjorde och som så klart nu ligger på min Skåneleds sida.
I övrigt under veckan som gått har det blivit kortare springturer med frun på sammanlagt ca 30 km. Mitt totala spring under veckan har som de senaste veckorna blivit ca 6 mil, vilket är fullständigt ok. Jag har också simmat ett pass. När jag skriver simmat ett pass så kan det ju verka som jag är en jävel på att simma men det är bara bröstsim som gäller och inte så fort.

Jag har också efter två månader satt mig ”inte på höga hästar” men väl på min höga enhjuling på 36 tum. Det gick halvbra. Att komma upp på enhjulingen och sätta igång kräver både balans och kraft liksom att hoppa av mjukt och snyggt. Så det är bara att sätta igång att öva igen så ska jag väl kanske kunna ha ett enhjulingsprojekt någon gång i framtiden.

Nu gäller dock i första hand mitt Skåneledsprojekt. Att springa varenda jävla meter av de 125 mil orangemarkerade fem dellederna som går kors och tvärs över hela det vackra och omväxlande Skåne.
FY FAAN, VAD JAG ÄR TACKSAM ATT FÅ LEVA, UPPLEVA, SE, HÖRA, KÄNNA!





Har nu varit och hämtat finsk SISU, så nu jävlar!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sat, February 09, 2019 09:13:31

Familjen hade ordnat en hemlig resa någonstans för att fira min SJUTTIOÅRSDAG! Det var Helsinki iklädd vinterskrud, som vi flög upp till den 6 februari och till ett mycket bra hotell, extra bra dagen till ära, liksom det förbeställda bordet på restaurangen med de finska specialiteterna (i a f för turister). Har varit i Helsingfors förut och då visat min glädje för denna nordiska huvudstad med som jag tycker i alla fall, sin frihet från yttre stress och sin blandade och härliga arkitektur, vilket bl a det nya biblioteket, invigt för en månad sedan, visar på.

På gator och torg låg snön i högar för att liksom visa att här kan vi leva med moddiga trottoarer, smala körfält och livsfarliga istappar hängande ner från taken beredda att träffa en fotgängare. Tyvärr badade jag inte i den välkända bastun och tog ett dopp nere i hamnen men känner ändå att jag fått med mig finsk sisu hem och en massa JÄVLAR ANAMMA som under alla omständigheter ska räcka för att besegra hela Skåneleden och dess 125 mil.

Kommer också att försöka mig på Simris Alg Ultra den 13 april om allt är som idag, denna lördag den 9 februari, då Ystad inte är som Helsinki iklädd vinterskrud utan mer klädd i novembers gråväder med regn och blåst. Men det är härligt det med för jag lever, jag ser, jag upplever och det är inte alla som gör. Att få ha gjort det i 70 år är också verkligen underbart och varje kommande dag ser jag som en stor jäkla bonus!

Veckans motion har varit ringa så när som på ett par mils kutande och någon mils promenad i den finska huvudstaden. På måndag eller tisdag fortsätter jag dock att ta mig an Skåneleden (vilket kan följas på skaneled.se) och nu med lite bättre actionkamera, en Go Pro, som är lätthanterad och ger lite bättre film och som också har ett inbyggt antiskakningssystem så att man kan springa och filma utan att det blir alltför mycket hoppande upp och ner. En födelsedags present så klart och nu äntligen är jag 70 och kan tävla i 70-årsklassen, HÄRLIGT!





Next »