Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Var dum nog att tro att min blogg inte alls lästes

Oktober 2018Posted by Roland Fors Mon, October 22, 2018 12:57:06
Har som jag skrivit tidigare egentligen haft min blogg som en slags "schizofren" egen pepptalk och dagbok och jag har inte insett att den har lästs av fler än vänner och likasinnade (halvknäppa utmanare) smiley.

Jag borde insett att en 70-åring (fattas ju nu bara drygt tre månader) som tänker springa (försöka springa) Sveriges tuffaste ultralopp på 16 mil kan vara ett tacksamt objekt att skriva om. Så att ha en blogg kan bli en börda, en belastning. Vad jag menar med belastning är att om någon lokal journalist får syn på min blogg så kan de vilja göra en intervju innan loppet och då skulle jag bli oerhört pressad. Bloggen känns som min men att figurera i en blaska = tidning där fler än vänner och de halvknäppa läser, skulle ge en sådan offentlighet av mig och min person att jag inte bara skulle bli som ett darrande asplöv utan också känna en oerhörd tyngd/press som från en elefants enorma kropp.Då jag första gången enhjulade mig runt Vättern tvingades jag bryta efter 25 mil p g a att jag fick lägga ett alltför stort fokus på journalister och media så att psyket till slut ballade ur och visade sig som ett diskbråck.

Det är fler än jag som råkat ut för detta att media, som kanske de flesta ändå själva påkallat uppmärksamhet från, ökar pressen och att den blir för stor. Därför har jag i dag tackat nej till intervjuer från två lokala journalister, som har ringt. Har försökt förklara den extra press som jag lägger på mig vid eventuella skriverier. Att skriva här i min blogg känns inte alls på det sättet, vilket det kanske borde men som jag skrev tidigare: Min blogg är en blogg av en halvknäpp mest för mig själv och till ett fåtal andra halvknäppa. smiley

Nu är det bara fyra blogginlägg kvar att göra, två innan loppet, ett precis vid start eller då jag kommit en bit och sedan den sista utvärderingen och mitt betyg på mig själv: Flopp, godkänt, väl godkänt, mycket väl godkänt eller Bragd! Hoppas i a f kunna stå där i starten och sedan inte floppa i a f. Men jag är realist när jag skriver att jag nog skulle behöva 45 timmar för att klara hela Kullamannen Ultra, men jag ska kämpa. Det som kan sätta käppar i hjulen (benen) är mitt vä knä, min vänstra häl, att bli ivrig i starten de första milen och springa för fort, att inte hinna till repet dras i Ängelholm, att mina pannlampor går sönder, att jag ramlar och skadar mig, att jag inte tar mig upp i dödsbacken och att jag inte tar mig till Mölle.

Men ovanstående får vi se och veta den 2 - 3 nov och de som vill följa mig kan göra det via en trackingsida (en karta med Kullamansloppet markerat och med ett nummer för varje deltagare). Jag har nummer 43. Hela tiden ska vi flytta oss framåt (annars är det illa) och man kan följa oss runt längs Kullamansleden. Sidan uppdateras var 90:e sekund. Vet i a f några som oroligt kommer att att hålla koll på nr 43 (mina nära o kära), som helst skulle se att jag inte startar, då de liksom jag vet att det är en oerhörd kraftansträngning och ett farligt lopp. Jag återkommer med en länk till "följa oss/mig sidan". Ja ni kommer inte behöva leta efter mig på kartan utan titta bara efter den som är sist. För även om jag vill vara "Forever Young" så bestämmer jag inte om det själv mer än att försöka hålla mig ifrån hatten, käppen, det krampaktiga ratthållandet och PRO så länge som möjligt.smiley

Så efter loppet ska jag snarast återuppta mitt enhjulscyklande, vilket kan ses här i en kort film från i vintras. Nej, filmen är inte fejkad man sitter jävligt högt på en stor 36-tummare utan någon som helst möjlighet till markkontakt. Så även den aktiviteten är jäkligt farlig och fordrar mycket träning. Jag har jag visat den filmen tidigare men känner att jag måste flytta fokuset från springet till enhjulscyklande. Så får kanske anmäla mig till Ringsjön runt nästa år och ta sexmilsrundan på min enhjuling. Får se! Hur stor enhjularen är framgår förhoppningsvis av bilden nedan.



Tuff vecka med mycket jobb och spring

Oktober 2018Posted by Roland Fors Fri, October 19, 2018 20:15:55
Det har varit en tuff vecka med mycket jobb och spring. Har idag fredag kutat från Ängelholm till Arild (32 km) med de första 10 km i den av mig s k "Ängelsholmslabyrinten". En skog med stigar kors och tvärs så att man blir alldeles yr, ja yrare än vanligt. Men jag kom ut tack vare min mobils inlagda Kullamannen Ultras GPX-fil. Av dagens tur blev det som vanligt en selfiefilm, kallad "Den sista färden", vilken kan ses här.smileyI dag är det två veckor till starten i Kullamannen. Kommer att vara som ett darrande asplöv då jag står där på startlinjen i Båstad tillsammans med 300 vältränade "riktiga ultralöpare" för vad jag ska kalla mig själv vet jag inte. Jag som annars inte brukar ha svårt att omnämna mig själv.

Hur som helst så är det i a f fr o m nu slutsprunget fram till den 2 november bortsett från korta lättjoggturer på en halvmil så där. Mentalt är jag förberedd men kroppsligt och fysiskt är det si och så. Som jag brukar säga: själen kan man styra och behålla en tonårings (på gott och ont smiley) men kroppen den lever sitt eget liv och blir mer och mer sliten och skröplig tyvärr.

Nu ska jag jobba några dagar igen sedan Rom och där peppa mig på Colosseum och försöka inta en odödlig gladiators kropp och sedan hem till Kullamannen Ultra, som jag haft i huvudet sedan nov 2016 då jag anmälde mig till förra årets lopp men som då inte blev av p g a min ryggtumörsoperation. Så nu har denna bloggen bara ett par veckor kvar att leva för jag startade denna blogg med slutmål Kullamannen Ultra.Sen blir nästa års projekt (är i a f min tanke) att springa och dokumentera alla Skåneledens 125 mil. Ja under förutsättning att jag får vara med ett tag till och överlever Kullamannen Ultra. Ska bli ett roligt och ett stort seriöst projekt men faan så mycket lättare än Kullamannen Ultra där man absolut kan förlora livet i, för så svårsprunget är det och i mörker är det så klart sju resor värre smiley.

Etthundratolv inlägg i bloggen men högst fem inlägg till! Om det är någon/några som varit med under hela min bloggtid och läst allt mitt svammel, så är ni värda en bragdmedalj. Min avsikt med bloggen har trots allt hela tiden varit att peppa mig för mitt första och definitivt också sista Kullamannen Ultra.

Sicken jäkla underbar vecka eller ur led är tiden!

Oktober 2018Posted by Roland Fors Sat, October 13, 2018 16:47:53
Ur led är tiden, eller rättare klimatet för vilken vecka det varit, rena rama sommaren! Efter min kortisonspruta förra fredagen har hoppet och glädjen accelererat. I måndags sprang jag två mil längs med havet från Ystad till Kåseberga över Hammars backar, som är ganska tuffa. Kände inte av knäet mer än i de brantaste backarna.

I tisdags tog jag tåg och slutligen buss från Ystad till Båstad i över tre timmar innan jag sedan sprang Skåneleden runt Hovshallar till Torekov ca 2 mil. Jag gjorde en film vilken kan ses via länken här . Den är gjord för dem som inte känner Skåne och enkom kommer hit för att springa Kullamannen den 2 november och finns på vår gemensamma facebooksida för Kullamannen Ultra. För dem kan det vara av vikt att se både terräng, atmosfär och underlag i förväg. Efter springet tog jag sedan buss och tåg hem igen och var hemma igen i Ystad efter fyra timmars buss och tågresande.

I onsdags då jag skulle jobba blev det bara tre snabba rundor i 2,5 km spåret i Sandskogen med utegymsträning på det fina utegymmet.

I torsdags vandrade jag samma sträcka som jag sprang i tisdags Ystad - Kåseberga två mil. Jag använde då stavar och vandrade med yngste sonen. Det blev en bild på Ale Stenar med mig i förgrunden (vad annars) och sonen knappt synbar. Inte för att jag betyder mest smiley utan för min familjs personliga integritet är viktig och som jag hållit på sedan jag startade denna blogg för mer än ett år sedan. En blogg som nu bara har lite mer än tre veckor kvar att leva. Ett löfte jag gav mig själv då jag startade bloggen.I fredags tog frun och jag cyklarna och färjade oss över till det vackra Bornholm. Vi hade sedan ett par fantastiska cykel- och upplevelsedagar med en natt på hotell. Vi cyklade ungefär 10 mil. Vi kom hem strax efter 18 i kväll, lördag. Bild 1 visar bara en av många skyltar på Bornholm med varningar för branta backar. Bild 2 det vackra Hammershus. Bild 3 är ett "konstverk" på Bornholms konstmuseum och är inte en selfie!smiley


I morgon söndag blir det tidigt spring i mörker för att känna på hur det är med pannlampa. För det ska gudarna veta att det är som att springa i en okänd värld.

På måndag tar jag tåg och buss och åker till Torekov för att springa de drygt tre milen till Ängelholm. Jag kommer att göra en film av den etappen liksom jag gjorde för Båstad till Torekov. Alltid kan det var någon som har nytta av den eller får jag ju ett nytt tillfälle att visa upp migsmiley. Frågade förresten ett par tonåringar här för leden om de tog några selfies? Jo det gjorde de, sa de. När jag sa att jag brukar ta minst 10 varje dag så tittade de först lite konstigt på mig och sen skrattade de och sa ja då tar du fler selfies än oss.smiley

Precis om tre veckor (kl är nu 19 på lördagen den 13 okt) så hoppas jag att jag fortfarande står på benen om än vingligt och segar mig fram mot målet i Mölle. Målet som då stänger kl 21.00, då det gått 36 timmar sedan starten i Båstad. Det är inte utan att nerverna nu börjar spela mig spratt. Vaknade i natt att jag hade ramlat på Kullen och hade gräs och jord i mun och i ansikte och att jag var helt jävla lam. Det var en mardröm det!

Jag hoppas trots att jag jobbar mycket den närmaste tiden samt ska åka till Rom också hinner med att springa och göra en film om sträckan Ängelholm till Kullen/Arild. Dokumentation över Dödens zon, det 21 km långa varvet på Kullaberg finns så den rundan avstår jag gärna så här nära loppet för det var när jag sprang där för en månad sedan mina knäproblem började.

Så för helvete Kullamansgud, låt alla kvinnor, män och gamla gubbar, som tänker springa Kullamannen Ultra få vara friska, ha lätta ben och ett superglatt humör den 2 november. Till vädergudarna ber jag om ljumma lätta vindar, strålande sol, tio plusgrader även på natten och noll mm regn. Amen!



Kontraster, kortison, tiden innan början och JUMBO!

Oktober 2018Posted by Roland Fors Sun, October 07, 2018 08:03:57

I onsdags backspring i Brösarps backar och i tron ”Forever young” (länk Alphaville) och i torsdags seniormässa i Ystad med pensionärsföreningar och diverse föredragshållare, bl a Marianne Rundström känd från TV. Hon pratade om tiden efter pensioneringen och sin bok, Passe'. Konferencier var den gamle sportprogramledaren Peppe Eng, känd också för sin medverkan i Let's Dance. Så man kände sig verkligen gammal då man var där bland hundratals andra i min ålder. Gjorde där en gratis snabb syntest, som visade på både brytningsfel och diverse andra synförsämringar. Men nej för faan, inga brillor än. Fast å andra sidan så var det utlottning av diverse saker och presentkort och frun vann ett presentkort på Specsavers a 1000 kr för progressiva glasögon, så kanske blir det glasögon till slut i alla fall (frun har linser). Jag min "arme sate" vann spelet ”Lets Dance”. Jag som aldrig varit någon dansör precis, så jag tog det som ett personligt hån.smiley

Men att både jag och frun blev dragna som vinnare bland åtskilliga hundra andra var ju tur i sig för det var väl bara ca 15 vinster. Här en länk till en gammal, gammal Let's dance låt, som spelades mycket då jag var tonåring för snart 60 år sedan.

Så var jag i fredags hos en ortoped som självklart ville remittera mig till knäröntgen men också gav mig en kortisonspruta i vänstra knäet. Jag tror att det kommer att bli lite bättre för det känns i a f lite bättre än innan och tron kan ju försätta berg som det heter. Tyvärr är mina knän ganska utslitna men efter att ha sprungit så mycket som jag gjort de senaste 20 åren, så är de ändå helt ok även om man inte kan resa sig utan att skrika av smärta om man sätter sig ner på marken eller golvet eller ska nedför i en backe efter att ha sprungit ett par mil.smiley

Så förhoppningsvis kan jag nu få ett par bra hårda träningsveckor innan loppet och den tid som nu börjat och som är mycket svår och mycket svårare än början/starten för Kullamannen.

För varje dag som loppet närmar sig får jag nu mer och mer ångest, packar och packar om ryggan, stirrar på kartan, kollar pannlampans sken, räknar vätska i cl, väger ryggainnehåll på brevvåg, funderar på nya skor och vilka kläder man ska ha, vad man ska lägga i sina dropbags, undrar om stavar hjälper, inser att träningsmängden är på tok för liten, börjar redan nu titta på långtidsprognoser gällande vädret, känner av krämpor mer och mer, är livrädd för att inte sova natten innan eller försova sig, åka på en förkylning eller ramla på startlinjen och stuka foten. Jag pendlar mellan tvivel på min förmåga och egen odödlighet och min närmaste omgivning får för varje dag jag närmar mig start höra allt mer om Kullamannen Ultra och min fysiska och mentala status.smiley

Tror också att vi som ger oss in i att springa långt är ganska lika vare sig vi har som mål att vinna loppet eller ”bara” klara loppet. Att skriva ”bara” är ta mig faan förmätet, för trots att jag gjort massor av spektakulära utmaningar i mitt liv och hållit på i dagar och veckor för att klara dem så är Kullamannen Ultra det tuffaste jag någonsin ställt upp i. Så för mig är det verkligen Formel 1 och i sanningens namn så är det ett livsfarligt lopp i branterna på Kullaberg då man är dödstrött och kanske raglar fram. Så kommer faktiskt att skriva ner var min aska ska strös om allt går åt "helvete"!smiley

Känner stor samhörighet med alla som tvivlar och tvivlar och lider alla helvetes kval innan start men ändå kommer till start. Sedan att någon springer i mål under 20 timmar, någon kryper i mål på exakt 36 timmar och många av oss tvingas kasta in handduken är om inte oväsentligt så i a f som Pierre de Coubertin sa: "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl".

Men nu gäller det att klara den svåra tiden fram till start innan det roliga, det jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning, börjar! Kullamannen Ultra den 2 nov kl 9 i Båstad och någon måste ju vara JUMBO. Kunde inte låta bli att designa och skicka efter en t-shirt enligt bild.smiley Ja dessa selfies!!!!smiley får han aldrig nog gubbjäkeln?



Stavtest i Brösarpsbackar

Oktober 2018Posted by Roland Fors Wed, October 03, 2018 21:32:43
I dag var mitt vä knä lite bättre efter att jag varit ute med frun i Sandskogens motionsspår tidigt på morgonen. Jag bestämde mig därför att ta bussen till Brösarp och kuta och gå lite med stavar. Blir knäet svullet igen så ska jag ju gå till ortoped på fredag. Jag gjorde som vanligt en liten selfiefilm, vilken kan ses här. Mer finns väl inte att säga/skriva mer än att det gick bättre än jag förväntat mig men visst gör mitt vä knä mig handikappad då jag inte kan springa på ett bra sätt utan mer försiktigt och stelt.