Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, min träning och besatthet att klara tre ultror, mina krämpor och ovilja/vilja att vara gubbe mm. Jag driver mycket med mig själv men bevarar älskad familjs integritet. Den 4 nov efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för sedan väntar nya utmaningar.

Bara två månader kvar till examen i Simris Alg Ultra, HÄRLIGT!

Februari 2018Posted by Roland Fors Sun, February 18, 2018 12:01:42

Nu är det mindre än två månader till Simris Alg Ultra den 14 april. Vad jag längtar ”att få pröva mina vingar” och se hur de bär. Det känns jäkligt bra med det fysiska och denna veckas mående och träning har till skillnad mot den förra veckans varit mycket bra. Vi har ju också fått fyra GULD och ett par silver i OS vilket gjort att man kommit in i ett glädjerus, som påverkar psyket positivt och gör allting faan så mycket lättare. Sedan känner jag att det börjar andas VÅR!!! Denna underbara årstid då allt åter vaknar och allt blir återfött som det heter i psalmen ”Den blomstertid nu kommer”. En psalm som skapats av en människa för människor vilket väl allt som har med gudstro att göra har gjorts. Ja jag kan inte tro något annat men visst hade det varit en trygghet att tro och vara säker på något himmelskt men tror man inte på en gud, så får man tro på sig själv. Jag tror inte det ska vara något problem med Simris Alg Ultra i alla fall men jag kan ju inte veta till 100%. Om jag skulle lyssnat på musik när jag springer så hade denna gladpoplåt varit given: Rick Astleys Never Gonna Give You Up , som väl i mitt fall får stå för att jag ger aldrig upp mina tre ultralopp, NEJ, ALDRIG, då får man jäklar bära mig av banan.smiley

Det är nu nästan 16 månader sedan jag började känna besvär av tumören, vilket är en lång tid vad gäller träning men en kort tid i livet. Denna 16 månaders period kan delas upp i ovisshetsperioden och spring till läkare (7 månader), perioden i väntan och oro över operationen (3 månader), rehabiliteringsperioden (4 månader) och friskhetsperioden som nu har hållit på i ca 2 månader med en fantastisk glädje över att kunna springa och röra mig obehindrat igen. Bäst att tillägga: så obehindrat en gubbe med diverse ålderskrämpor kan röra sig. Men en sak är säker, ju mer jag rör på mig med mina ålderskrämpor, desto mindre känner jag av dem, vilket också alla medicinska undersökningar visar. Så en rygg med ett ev inte alltför jäkligt diskbråck ska inte vilas, artrosknän ska inte vara stilla osv. Men det är inte lätt att inse då man har ont och bara vill vila, sitta eller ligga. Nu har jag inte ont så jag ska inte på något sätt överdriva mina ålderskrämpor men jag måste så klart ändå balansera mina aktiviteter och intensiteten i vad jag gör så att jag är någorlunda snäll mot kroppen så att det inte blir sämre.

Veckans träning. Äntligen en vecka som jag kan vara nöjd med vad gäller springlängd. Jag har sprungit 92 km. Jag har bara känt glädje, dels över alla våra svenska hjältar i OS (alla oavsett om man tagit medalj eller inte), dels över LIVET och att ha HÄLSAN och få leva i världens bästa land, SVERIGE! Så varför inte Tommy Körbergs Anthem på svenska, "I mitt hjärtas land", för det är vad Sverige är för mig! MITT HJÄRTAS LAND I EVIGHET! Och kanske är det också så att jag fått den stora förmånen att leva under en av Sveriges allra bästa perioder, efter andra världskrigets slut, guldåren från 50-talet och framåt och fram till nu. Även om våra pensioner inte är så bra nu längre som de var med det gamla ATP-pensionssystemet. Därför är det i alla fall bra för mig att fortsätta jobba, så att jag och frun får lite extra klirr i kassan till resor och andra nöjen + att jag känner att jag fortfarande gör samhällsnytta. Det är viktigt för att inte behövas är ju som att dö en smula.

Måndag den 12 februari. Började veckan lika bra som jag slutade den förra med drygt 2 mil spring (22 km på asfalt i komforttempo ca 9 km/timme) och hemma igen utan att känna minsta trötthet.

Tisdag den 13 februari. 30 minuter vid roddmaskinen i övrigt avkoppling.

Onsdag den 14 februari. 7 km i ”på gränsen fart”. En timme badminton och ännu en förlust, nej faan men nästa vecka så!

Torsdag den 15 februari. 10 km asfalt i komfortfart. En halvtimme blandad träning i källargymmet och mental träning mest med tanke på att jag ska vinna nästa veckas badmintonmatch.

Fredag den 16 februari. 13 km i slaskig nysnö på asfalt. En timme simträning.

Lördag den 17 februari 13 km på lite frusen asfalt men i en underbar morgon. En av mina bästa löpturer detta året, då allt kändes så oerhört lätt. En halvtimme rodd och en eftermiddagslöptur på 7 km

Söndag den 18 februari Hade tänkt springa 20 km i terräng men då spåret var oerhört isigt så sprang jag bara 10 km i terräng och därefter 10 km på asfalt.

En bra springvecka så förhoppningsvis blir nästkommande vecka lika bra eller bättre. Mitt spring mål blir 10 mil, badminton, lite källargym men det blir dock ingen sim då det inte hinns med. Ska i alla fall försöka hinna med lite intervall och backe.

FYRA KVINNOR FYRA GULD, "det är kvinnan bakom allt"

Februari 2018Posted by Roland Fors Fri, February 16, 2018 10:52:15

Våra duktiga svenska tjejer ger oss GULD efter GULD, efter GULD efter GULD!
I dag var det vår superduktige slalomåkare Frida Hansdotter som gav Sverige det fjärde Guldet! Härligt, underbart, fantastiskt, toppen, superbra, gudomligt!!!

Så vad passar inte bättre än en länk till Ernst Rolf "det är kvinnan bakom allt", den gamla slagdängan från 1927. Ja ni läste rätt, nästan 100 år gammal! Så jag är fortfarande ung! Men jag minns ju att pappa ofta sjöng och nynnade på den då jag var barn.smiley

Min far var förresten utöver att han var en riktigt röd kommunist också en äkta och sann feminist. För honom fanns det inte kvinnliga och manliga arbetsuppgifter i hemmet. Han var alltid mån om att dra sitt strå till stacken och ära kvinnan som både en själsfrände och en människa med lika värde och samma rättigheter som han själv.

Så efter att ha följt spänningen i slalomen så det har blivit en härlig 13 kilometersrunda i nysnö och lite slask på asfalt och i GULDRUS!



Glöm Jerringpriset alla hästälskare!!!

Februari 2018Posted by Roland Fors Thu, February 15, 2018 15:43:43
Glöm Bragdguldet och Jerringpriset alla hästälskare!!! När det delas ut nästa gång så är det Hanna Öberg som får det, för det alla hästälskare är en riktig BRAGD och en riktig SEGER att glädjas åt för alla oss idrottsälskare i Sveriges avlånga land! Hanna, Hanna, Hanna!!! Och vad passar bättre att fira Hanna Öberg med än den gamla kultlåten Hanna från Arlöv med Nationalteatern.
Så vilken dag, Vilken glädjens dag, FANTASTISKT, UNDERBART och GRATTIS och förlåt Charlotte och ditt silver men idag är det Hannas dag! Det får vi fira med god mat och semlor och kanske får vi något utöver det vanliga att fira ikväll, då Östersund tar emot Arsenal, tänk om.

Själv kutade jag 10 km asfalt i komforttempo innan jag åkte till vår kommande hemstad Ystad för att gå på två anställningsintervjuer, så än är inte vi gubbar som har mindre än ett år till 70 några jävla fossiler på arbetsmarknaden. I alla fall inte inom vård, omsorg och skola för där finns hur mycket jobb som helst. Har ju ett bra jobb men vill inte längre pendla 10 - 12 mil t o r med bil som jag gjort nu i snart sex år. Att kunna gå eller ta cykeln till jobbet, vore jäkligt nice!



Festen i OS fortsätter med Stina Nilssons GULD! denna fettisdag

Februari 2018Posted by Roland Fors Tue, February 13, 2018 14:51:37
Vilken härlig fest det är i OS för oss svenskar med ännu ett guld genom Stina Nilsson i klassisk sprint. Den glädjen och det "jävlar anammat" smittar av sig på hela laget och på hela vårt avlånga land och så klart på mig. Fy faan vad glad jag är, sportfåne och svensk som jag är. Att älska idrott och heja på Sverige är för mig att leva lite extra!
I går sprang jag en asfaltsrunda på 22 km i stor glädje med att komma hem utan att känna minsta lilla trötthet. Kan nog redan i morgon dag, om jag skulle vilja, springa en träningsrunda på fem mil utan att bli ett vrak. Ok, tiden i går var inte den bästa men jag komfortsprang på 2,25 i hård vind och i ett tidvis piskande snöglop, så det var mer än godkänt. Fast å andra sidan bryr jag mig inte så mycket om vädret.

I dag tisdag tar jag det lugnt eftersom jag jobbat i natt. Men ska i alla fall ner i källargymmet och fira Stinas guld med att ro en halvtimme och eftersom det är fettisdagen så blir det ytterligare en eller två semlor. Har redan smällt i mig fyra, dock av en minivariant som är egenhändigt bakade. Jag har väl skrivit det förut att jag är en sötsaksälskare, så hade jag inte motionerat, hur skulle jag sett ut då egentligen? Ja det är frågan som jag aldrig vill ha något svar på för spring, rörelse och naturen är "the real life", trots alla bakverk, chokladkonfektyr och delikata maträtter. Fast å andra sidan behöver ju inte det ena utesluta det andra. Nej för faan! smiley

Har en familj som är mycket duktiga på mat och får mig att smaka på all världens kök. Själv är jag en medelmåtta i köket men visst kan jag laga mat och baka även om jag inte når upp till övrig familjs klass. Bilden är i alla fall på mina egenhändigt bakade semlor och visst håller väl i alla fall utseendet måttet? För mig är de dessutom jäkligt goda.Avslutar detta extra inlägg i svensk stolthet över Stina denna fettisdag med en länk till låten We are the champion!



Träningshjältar, skridskoglädje och OS-guld i en lite vissen vecka

Februari 2018Posted by Roland Fors Sun, February 11, 2018 11:40:04

Är så imponerad av människor som tränar disciplinerat och med kontinuitet, trots 100% jobb och många dessutom i roller som småbarnsföräldrar. När jag kör frun till tågstationen på morgonen redan kl sex så ser jag väldigt ofta två kvinnor i 30-årsåldern iförda reflexvästar och bärande pannlampor komma springande. Friskis och Svettis gym som jag också kör förbi är också redan då kl sex bemannat med en eller ett par mycket morgontidiga motionärer. Alla jag ser har säkert jobb som de därefter ska till, så jag är bara så himla imponerad.

Kanske kan någon som läser detta tycka att jag är mycket disciplinerad vad gäller träning men det är jag inte. Jag sätter upp kvantitetsmål som jag ofta håller någorlunda men kvaliteten blir aldrig riktigt vad jag sätter upp som mål. Jag är lite för bekväm och älskar ju mest att springa fram glidande och bara njuta av allt jag ser. Jag är heller nästan aldrig ute så tidigt som kl sex och tränar. De träningar som sker med kontinuitet är sim och badminton för de sker oftast på samma dagar och tider varje vecka. Många gånger blir ett träningspass för mig bestämt bara några minuter innan det sker och även längre springpass. Alla löpturer upp till tre mil planerar jag aldrig utan det blir snabba ryck med en ryggsäck med lite dricka och någon apelsin eller banan och hushållspapper om nöden kräver så att säga och sedan iväg. Springer jag under två mil så har jag för det mesta aldrig med något mer än lite hushållspapper och en mandarin i fickan.

Men för att återgå till dessa oerhört disciplinerade morgonmotionärer så är de beundransvärda och verkligen värda en eloge från omvärlden, i alla fall från mig. De är verkligen MINA TRÄNINGSHJÄLTAR och de kommer generellt sätt i alla fall att belasta sjukvården betydligt mindre än icke-motionärer. Ja så är det bara, så det så.

Så har OS börjat och Charlotte Kalla vann guld direkt i skiathlon på lördagen, underbart, HEJA CHARLOTTE OCH HEJA SVERIGE! Detta är ett tillägg på måndagen den 12 februari: Grattis Sebastian Samuelsson silver i jaktstarten i skidskytte!

Min träning under veckan har inte varit så bra, då jag dels jobbat, dels känt mig lite vissen och inte alls med samma fina vibbar som förra veckan. Men så är det ibland, upp och ner. Hur som helst så är uppnådd springkvantitet bara 3,3 mil. Tog tillbaka lite förlorad mark i dag söndag då jag sprang 2,3 mil varav 16 km i kuperad terräng. Övriga 10 km är backe och intervall. Har inte hunnit med badminton denna veckan, vilket är tråkigt för det är ju bara så jäkla roligt. Att spöa sonen i en match gör att jag känner mig ung. Tyvärr har han fler segrar än mig under detta året. Han kämpar liksom jag hårt för att inte förlora för han ser det som en förnedring att bli spöad av en mer än 40 år äldre gubbe. Har i alla fall dock simmat en timme samt suttit vid roddmaskinen i källaren i ca 1 timme. En icke godkänd träningsvecka men det kunde varit ännu mindre, så den får väl ändå ses som ok i och med att jag inte känt mig i toppform precis.

Jag har i alla fall känt en underbar glädje över att kunna åka skridsko på Ringsjön i några dagar, då det varit vinter även här nere i Skåne. Som ung grabb var jag den som alltid sprang ner de ca 1,5 km till Västra sjön i Kalmar (en vik in från Kalmarsund) och kollade isens bärighet. För så fort den bar så var alla kvarterets grabbar där och åkte skridsko och spelade hockey. Vi blev alla väldigt ledsna då snön la sig på isen eller det började töa igen. Det var på den tiden då barn och ungdomar faktiskt gillade att vara ute för några datorer, I-pads eller mobiler fanns ju inte. Så får väl hänvisa till det gamla ordspråket eller vad det nu är ”ränderna går aldrig ur” för jag känner samma underbara glädje i dag att få åka skridskor, som jag gjorde då jag var ung och vacker.smiley

Så det har blivit några mil runt Ringsjöns stränder, ca 4 mil men det är ju inte ansträngande speciellt då jag bara glider och njuter. Hur jag glider och njuter kan ses i en liten selfiefilm om ni klickar här. För vad var det jag skrev i förra inlägget "minst en selfie om dagen så vet man att man lever".smiley

Så för att avsluta med en länk till någon bra gammal låt jag associerar till så får det bli Kim Larsens This is my life, men han önskar vin, vilket som sagt inte är bra för mig så jag önskar natur och motion i stället. Har ju prövat vinet, vilket bara ger mig en tillfällig glädje och sedan sorg. Motionen och naturen är förutom familjen förstås mer beständiga glädjeämnen och mitt "världsbästa apotek", som man kan hämta kraft, styrka och glädje från.



Hårda paket, bra träning, medelhastigheter och jävligt bra vibbar

Februari 2018Posted by Roland Fors Sun, February 04, 2018 12:03:46

Födelsedagsfirande med bara hårda paket. Så fick jag precis som på julafton bara hårda paket med det jag önskade mig för att fortsätta vara den lite naiva tonårspojke jag är i mitt inre. Bl a en actioncamera, för säg den gubbe som inte vill dokumentera sina övningar i skog och mark och på asfalt springande, på cykel och enhjuling, i badmintonhallen och simhallen och i källargymmet mm? Ja oavsett andra gubbars inställning till selfies och filmer, tar i alla fall jag några nästan varje dag. Det är ungefär precis som ”ta en whisky eller ett glas rödvin varje dag så lever du längre”, vilket inte är bra för mig så det blir i stället: ”Ta en selfie eller en film på dig själv varje dag så att du ser att du lever”. smiley

Så några fler (många, många) selfies och filmer kommer det givetvis att bli här i bloggen antingen som ”not a moviestar” eller motsatsen innan bloggen definitivt dör den 4 november med redovisning av Kullamannen Ultra. Om jag sedan startar en ny blogg med nya mål för 2019 får framtiden utvisa. Det är mycket troligt att jag finner nya mål (har i o f sig redan i huvudet) men inte troligt att jag som nu har en blogg då denna blogg ju kom till för min rehabs skull. Men som sagt fram till den 4 november håller jag ställningarna som bloggare i min gubbkamp för att klara mitt mål "tre ultralopp 2018".

Träningen 1 – 4 februari: Jag har kutat 47 km varav en 2,4 milstur i kuperad natur (Långstorpsrundan 10 km + 14 km asfalt fram och tillbaka till rundan från hemmet), 10 km asfalt i ”på gränsen fart” och 13 km i dag söndag i härligt vackert vinterväder (6 km i snötäckt natur och 7 km på snötäckt asfalt). Jag har rott i min roddmaskin ca 1,5 timmar, simmat i en timme. Har också jobbat med målbildsträning. En mycket bra början på februaris träning tycker jag själv.

Lägsta medelhastigheter och distanser i de tre ultraloppen:
Lägsta medelhastighet för att klara Österlen/Simris Alg Ultra är 7 km/timme. Den kan tyckas låg men det är den medelhastighet man måste springa i 8 och en halv timme för att klara 6 mil. Under loppet så stannar jag och dricker, äter och uträttar behov mm, varför den effektiva tiden spring givetvis blir lägre än 8 och en halv timme. Jag skulle tro att jag springer/går i ca 7 timmar och 30 minuter och då blir medelhastigheten då jag är i rörelse mot målet 8 km/timme.

Lägsta medelhastighet för att klara Swedish Alpine Ultra är 4,3 km/timme Tittar någon på distansen 107 km och lägsta medelhastighet 4,3 km för att klara Swedish Alpine Ultra på 24 timmar som är gränsen, så tänker många som aldrig varit i fjälltrakter, ”Oh gud så lätt!” Men det är ett oerhört tufft underlag med sten, sten, sten och många gånger svårt att hitta bra ställen att sätta ner foten. Ska man sedan springa så blir det ju givetvis ännu tuffare. Och ännu tuffare då det är upp och ner och ibland sådana vattensamlingar över leden att man kan få gå/springa runt den i många extrakilometrar. Sedan är det ledens markering som består nästan uteslutande av stenrösen som inte alltid är så lätta att upptäcka och ”myggen” som kanske hjälper till med farthållningen men som kan vara lite jobbiga trots myggnät för ansiktet och diverse myggmedel.smileyDet lär i alla fall inte bli så kallt i Nikkaulokta som det varit i natt -39,5 grader men det kan vara så att det bara är ett par tre plusgrader ute på fjället. Hur som helst så skulle jag kunna tänka mig att jag kommer att stanna 3 timmar totalt och då springer/går jag i 21 timmar från Abisko till Nikkaulokta. Då blir medelhastigheten i stort sett 5 km/timme. Det låter inte mycket men det är mycket i fjälltrakter där vandrare brukar ta sig fram ett par kilometer/timme. Letade efter en myggvisa på youtube hittade denna, en danslåt med Black Jack, Flugor, mygg och skit, Inte min musik precis men i brist på annat.smiley

Lägsta medelhastighet för Kullamannen Ultra är 4,5 km/timme Det är tufft, jäkligt tufft för betänk att man springer en hel natt i november ca 13 timmar i mörker. Hela distansen är ju 161 km som ska klaras på 36 timmar. Hur svårt det är får förra årets deltagarantal på 140 visa samt att antalet som klarade loppet bara var 40 stycken. Ett bortfall på 100 deltagare. Jag räknar med att stanna minst 5 timmar under loppet och då blir medelhastigheten som jag måste ha när jag är i rörelse från Norrvikens Trädgårdar på Bjärehalvön till Mölle på Kullaberg 5,2 km/timme. Under loppet är det inlagt klättringar där man bara kan ta sig fram krypklättrande (i alla fall jag) så där blir medelhastigheten kanske inte ens 1 km/timme.

Avslutningsvis kan man se loppen som distanser men man måste också se dem i km/timme för det är nog så viktigt. Hur man än ser på loppen, så ska jag klara dem med bra förberedelser, fysisk- och mental träning samt målbildsträning.

Det är också viktigt att gå ner i vikt till en för mig bra springvikt på ca 72 kg till Österlen/Simris Alg Ultra i april och helst till 68 kg till Swedish Alpine Ultra i juli. Väger när detta skrives söndagen den 4 februari alldeles för mycket för att det ska vara bra för mina arma artrosknän, 77 kg. Har dock lyckats gå ner nästan 4 kg sedan november så är på G men det är tufft då man som jag älskar sötsaker och god mat. Att älska sötsaker kan bli dyrt. Åt en Fransk Nougat förra helgen och bet då sönder en tand. Har varit hos tandläkaren som konstaterade, det måste bli en krona till kostnaden ca 4 - 5000 kr. Så till alla er med gamla äkta tänder, akta er för Fransk härligt seg Nougat, som ju är så jävla god men så jäkla farlig för tänderna!smiley

Att vi gamlingar är lite ute får väl Mellot i går visa, då Kicki Danielsson kom sist med en låt som inte går hem i stugorna längre "Osby Tennessee". Men för att hedra Kicki och alla oss oldtimers är här en länk till "Bra vibrationer" och det är precis vad jag känner inför framtiden. Jävligt bra vibbar trots min ålder!smiley