Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Skåneleden 125 mil, Swedish Alpine Ultra och Kullamannen Ultra, mina mål 2019!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor så försöker jag med Swedish Alpine Ultra och Kullamannen även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Den första sommarmånandens sista dag

Juni 2019Posted by Roland Fors Sun, June 30, 2019 19:19:08
Den första sommarmånadens sista dag bjöd på ett fantastiskt sommarväder. Alla stränder var fulla med soldyrkare och badgäster samt barnfamiljer i mängder. I alla fall där frun och jag var i Mossbystrand några km från Svarte, eller någon dryg mil från Ystad Centrum. Allt är så jäkla perfekt i Mossbystrand. Rena och helkaklade många toaletter som gatuköksägaren städar av flera gånger under dagen. Han bryr sig inte om i fall man handlar eller inte alla är välkomna till hemlighusen. Mat, kalldryck fika och glass och mycket mer finns till försäljning så man kan snabbt efter ett beslut ge sig iväg och handla det man vill ha där. Fina relativt breda stränder men ändå en dag som i dag knökfulla.

Som sagt i dag tillbringade jag dagen i lättja med frun i var sin solstol med en bok så klart, ett flertal dopp i det kanske inte jättevarma vattnet men så underbart svalkande.
Det var skönt med en slappdag vid stranden i dag då jag kutade nästa 4 mil i går på Skåneleden och i morgon måndag den 1 juli avlutar jag Nord till sydleden med två etapper från Torup till Fru Alstad och sedan vidare till Trelleborg, totalt lite över 3 mil.
Bilden är från i går uppe på Romeleåsen med en härlig utsikt.

Då har jag klarat av fyra femtedelar av Skåneleden och jag har "bara" Kust till kustleden som går från Sölvesborg till Båstad och vidare till Ängelholm kvar. Inte så bara för det är den längsta leden drygt 350 km. Det är också den första Skåneled som skapades någon gång på 70-talet. Jag kommer dock inte att ta mig an den förrän i augusti för i juli ska jag ha semester med min kära hustru, resor, utflykter och bara vara. Det ser jag fram emot då hjulen snurrat lite väl fort sista månaden. Jag är helt fri från mitt jobb från den 4 juli t o m den 19 aug, så det känns som ett långt, långt härligt sommarlov.

Den 19 juli åker jag upp till Kiruna för att ta mig an Swedish Alpine Ultra, Nikkaluokta till Abisko 107 km, maxtid 24 timmar. Det måste gå, men får inte gå/springa vilse.

Inser nu att jag gjort ett fantastiskt arbete med min hemsida www.skaneled.se, som är full med filmer, foto och information och kan komma till nytta för de som vill se ledens atmosfär innan de vandrar. Över 160 filmer på totalt mer än 10 timmar, nästan 800 foton med 9 foto på varje etapp. Ungefär 100 mil kutande, och vet inte exakt men uppåt 200 timmar på tåg och buss med Skånetrafiken har det väl hittills blivit. Faan, jag är ju bra ju, eller? Men än är jag inte klar, det saknas en led och ca 35 mil men sedan kan jag nog kalla mig Skånetrafik- och Skåneledsexpert.smiley




Midsommartankar på hjul och under spring!

Juni 2019Posted by Roland Fors Sat, June 22, 2019 13:58:07

Nyss hemkommen (Midsommardagen kl 13.00) från en härlig fem mils cykeltur med frun i det skånska jordbrukslandskapet och längs med havet och härliga stränder så är det nu dags för veckans blogginlägg, i denna av andra nästan helt olästa blogg, innan jag går på ett 24-timmars arbetspass kl 16.00.

Inlägget får handla lite om mina tankar som jag hade på cykeln i dag och under mitt spring (15 mil på Skåneleden under fem dagar i veckan som gått).

Oavsett om man är en stor tänkare/filosof eller en helt vanlig ”den stora massanmänniska” så tänker vi både positiva och ibland också negativa tankar beroende på ens egna personliga tillstånd och den närmaste omgivningens mående. Hade vi alla besparats eller kunnat slå bort alla negativa tankar så hade världen varit en mycket godare värld.

Min första tanke är: Varför läser vi i Sverige så mycket kriminalromaner med brutala mord och mänskligt lidande och varför läser vi inte lika mycket kärleks- och lyckoromaner. Vill vi vältra oss i lidandet och olyckan för att må bättre eller? Jag har inget bra svar men jag tror att vi alla har något personligt syfte med att läsa både det ena eller det andra och kanske då också beroende på vårt eget mående. Bilden visar två av de senaste fem - sex böckerna jag läst den sista månaden.

Den andra tanken och frågan är: Hur står de ut alla dessa stackars kor, får, getter och hästar i våra sommarhagar med alla insekter som krälar på dem? Jag sprang i veckan på en gammal nedlagd banvall från Krankesjön mot Torna Hällestad och fick då verkligen känna på hur de kan ha det. Jag hade dock bara insekterna kring mitt huvud och i mitt ansikte i några minuter men djuren har det ju så alltid. Så hur står de ut? Ja, jag har inget svar men det är väl så med djur som med oss människor att vi klarar det mesta då vi måste.

Den tredje tanken som jag försöker sätta ord på kom då jag satte in cykeln i garaget och där utanför träffade på en 95-årig granne som dagligen är ute och kör med sin gamla Saab och alltid är på ett strålande humör: Faan vad jag är glad att ha så gamla positiva och rörliga grannar som han och en annan granne som "bara är 93" men också han, alltid glad och positiv. De påverkar mig som bara är 70 år på ett mycket positivt sätt och gör så att jag själv inte längre har någon större rädsla för åldrandet. Jag menar, jag njuter mera av dagen i nuet och tar till vara varje dag mer positivt än jag gjorde tidigare då allt skulle göras på en gång och ofta under stress. Många kanske tror att jag är en mycket stressig typ men så är det definitivt inte för numera gör jag mest bara saker som jag vill och i ganska lugnt och makligt tempo.

Den första och den sista tanken går egentligen hand i hand för det är ju så klart alltid lätt att vara positiv och njuta av livet om det mesta som rör en själv och ens omgivning är bra och positivt. Mina tankar som inte är speciellt originella får avslutas med en vacker sommarblomsterbild för det kan i alla fall få mig på gott humör.

Avslutningsvis: 15 mil på Skåneleden i veckan och ca 70 dess för innan har fått mig att skapa de ännu inte bevingade orden: ”Har du sett Skåneleden så har du sett världen”! Lite skämtsamt avslutat men Skåneleden är verkligen omväxlande och visar i alla fall om inte hela världen, en stor del av Sverige! Och vilket också är fantastiskt. Direkt när man stiger av ett flygplan på Sturups flygplats kan man vandra på Skåneleden. Så avslutningsbilden är från i torsdags då jag sprang under flyg på väg upp och ner från Sturups flygplats.

Så som sagt: vart man än befinner sig i världen eller i Sverige är Skåneleden jävligt nära!smiley

Och är det någon som vill se på film med levande blommor, krälande insekter och flygande flygplan så finns det filmer om detta på min Skåneledssida.


JAG ÄR IMPONERAD ÖVER DE SOM SPRANG OCH MIG SJÄLV ÄVEN ATT JAG INTE SPRANG!

Juni 2019Posted by Roland Fors Sat, June 15, 2019 14:19:44

Så har jag då varit uppe i det som kallas Höga kusten och ligger mellan Härnösand och Örnsköldsvik grovt räknat. Höga kusten är ett världsarv och när man varit där så förstår man varför. Det är oerhört vackert med en natur som är magisk. Nedan är några foton på den vackra naturen men också på det vackraste flerfamiljshus jag sett (finns i Ö-vik). Då High Coast Ultra precis gått och jag egentligen var anmäld men drog mig ur så gjorde jag en liten film som en hyllning till alla de som kutade loppet men också med glimten i ögat över att Skåne och Kullamannen har allt som Höga Kusten och High Coast Ultra har. Kan ses här på denna länken: film från Skuleberget och Skuleskogens Nationalpark.

Då vi åkte hem från Örnsköldsvik så var det banarbete på sträckan Ö-vik till Sundsvall så där fick vi åka buss på E4:an de nästan 20 milen och då och där insåg jag vilken bedrift jag gjorde då jag enhjulade mig fram i 100 mil på E4:an från Haparanda till Söderhamn innan jag svängde av inåt landet för vägar med lite mindre trafik. Det är 13 år sedan jag enhjulade sträckan Haparanda - Ystad och jag brukar säga att man kan inte leva på gamla meriter men nu tar jag lite skrytord i min mun: "Faan vilken bedrift jag gjorde i den trafiken och med mitträcken och sidoräcken på många vägsträckor. Jag tror ingen kommer att göra om den enhjulscyklingen med samma vägsträckning som jag hade, aldrig!" Förstår egentligen inte hur faan jag vågade, jag var ju för faan nästan 60 år (57). I dag hade jag aldrig vågat men då gjorde jag det och trotsade trafikreglerna då jag trots cykelförbud på Höga Kustenbron, enhjulade mig över den och sedan ända ner till Ystad på 23 dagar. Faan vad jag var bra!

Men nog om det. Avslutningsvis ett RÅD till alla som vill se Skåne: KÖP SOMMARKORTET FÖR 699 KR OCH RES SÅ MYCKET DU VILL FRÅN OCH MED I DAG, DEN 15 JUNI TILL OCH MED DEN 15 AUG. OM NI VILL SE EN TACKFILM OM DETTA SÅ ÄR EN LÄNK HÄR: SKÅNETRAFIKEN, SKÅNELEDEN OCH JAG!







Pingst en numera bortglömd helg, eller?

Juni 2019Posted by Roland Fors Sun, June 09, 2019 21:57:11

Förr innan Nationaldagen blev helgdag så var måndagen i Pingsten helgdag men den togs bort för att vi inte skulle få en arbetsfri dag till på året. Nationalekonomin ni vet, eller inte förstår så mycket av liksom jag. Så jag lämnar Pingsten med att säga att den numera har blivit en vanlig helg för de flesta väl? I alla fall för mig.

Mitt Nationaldagsfirande däremot bestod av sollapande vid havet på förmiddagen och eftermiddagen i Ystad centrum med sedvanligt Nationaldagsfirande och en stolthet över vårt fina och vackra land. Firandet avslutades sedan med knappt två mils bilåkande till det i White Guide omnämnda cafeet Olof Viktors i Glemmingebro och deras fantastiska smörgåsar sittande i den gemytliga trädgården under storvuxna lummiga lövträdskronor. Olof Viktors är vida kända p g a sina goda bakverk. Faan nu gör jag så mycket reklam för Olof Viktors att jag borde få äta gratis där någon gång. Så nog om det och till ämnet som egentligen ska behandlas här: Mitt spring!

Under veckan som gått har jag avverkat 7 Skåneledsetapper på totalt nästan exakt 10 mil under två dagar (tisdagen den 4 juni och fredagen den 7 juni). Tisdagen avverkades tre etapper från Göingeåsen till Hovdala till Skyrup och till Hässleholm runt Finjasjön.
Bland sevärdheterna kan nämnas Hovdala slott, Trädhuset i Skyrup, alsumpsskogen med sina kilometerlånga spångar och så klart all vacker och omväxlande natur (bl a vacker bokskog). På min väg så var jag ju bara tvungen att ta en och annan selfie så det får bli en här med varning för tjur!smiley Fredagen tog jag mig vidare från Göingeåsen ner mot mina gamla hemtrakter i Höör, där jag bl a sprang förbi Frostavallen och avslutade i Fulltofta friluftsområde i Bjeveröd mellan Höör och Hörby. En härlig stor öppen plats med två vindskydd varav ett gigantiskt, toalett, vatten och fiskdammar samt slingrande bäckar med handikappvänliga spångar. Filmer finns om dessa och alla andra avverkade etapper på min sida skaneled.se

I veckan som kommer blir det inget Skåneledsspring utan vandring I Höga Kustenleden med Skuleberget och Skuleskogens Nationalpark några mil från Örnsköldsvik. Ska bli härligt att komma dit igen efter mer än tio år sedan som jag enhjulade mig där förbi på min färd från Haparanda – Ystad (2006). Jag har tidigare två gånger cyklat förbi där fast då på tvåhjuling (1998 och 2001) också då från Haparanda till Ystad. Nedan är en taskig bild från då jag enhjulade mig uppför Skuleberget i Höga kusten 2006. Ja jag syns inte för en gång skull utan bara min enhjuling.smiley

Men man kan inte leva på gamla meriter så om en dryg månad den 20 juli, gäller det, Swedish Alpine Ultra 107 km från Nikkaluokta till Abisko (fast det är ju inte första gången jag nämner det, eller hur)? Men vad faan det är ju ett av mina tre stora mål i år. Än har inte nerverna börjat spöka men vänta till dagarna innan då jävlar är jag som ett asplöv för jag VILL INTE MISSLYCKAS, FÅR INTE MISSLYCKAS, SKA INTE MISSLYCKAS! Men om jag skulle göra det så vad faan gör det om ett hundra år.



"Bättre helt slut då man når toppen än att toppen är ett hån mot kroppen"

Juni 2019Posted by Roland Fors Sat, June 01, 2019 13:11:17

Jag har gjort en jävligt bra sak i mitt liv (som tur ärsmiley) och det var för 34 år sedan, på dagen som då hette ”Svenska flaggans dag” den 6 juni. Jag hade förberett mig länge, i flera månader med målbildsträning, som jag då inte kände till att det hette så. Målbildsträning som jag senare kom att använda mig av i mina längre och tuffare utmaningar för elever och mot rökning och droger.

Målbildsträning är en fantastisk träning som för mig utmynnade i att långa distanser bröts ner till korta och där väder och vind och andra svårigheter för att nå målen blev hanterbara. Jag såg mig själv alltid klara av mina mål. Den mentala målbildsträningen har för mig betytt mer än den fysiska träningen. I alla fall lika mycket. Tyvärr räckte den inte till för att jag skulle klara av Kullamannen Ultra förra året men jag försöker i år igen, så klart.

Dagen före RFD (RökFriDagen) kom frun och jag hem från en Parisresa och jag hade lovat inte bara mig själv utan min fru att efter den resan så skulle jag fimpa för gott och vinna över nikotinet. Det jävla nikotinet som förgiftat min kropp och som gjort mig oerhört beroende. Jag hade rökt i 21 år och lågt räknat hade jag rökt ca 125000 cigaretter. Jag hade börjat av nyfikenhet och att få tillhöra de rökandes skara och ganska snabbt så hade giftet bestämt sig för att vara ett med mig och jag var beroende.

Att fimpa för gott var verkligen inte lätt och det var en oerhörd mental kamp som varade länge, inte i dagar utan i månader. Till slut så kände jag befrielsen av att vara liksom pånyttfödd och min kropp blev lätt. Jag luktade inte längre så fruktansvärt illa, mina sinnen blev fulla av goda smaker och naturens fantastiska lukter. Det viktigaste var dock att jag kände en oerhörd sinnesfrid och att konditionen, uthålligheten och styrkan bara blev större och större.

Jag hade vunnit och det var en viktig seger och hur viktig den varit för mig går inte att utvärdera. Skulle jag fortsatt röka så hade jag i dag rökt betydligt fler än en halv miljon cigaretter. En halv miljon cigaretter. Siffran en halv miljon är skrämmande och troligen hade jag i dag inte vetat vad Kullamannen Ultra, Swedish Alpine Ultra m fl varit. Jag hade antagligen bara känt till begreppet ultra, som ”ultrarökare” eller hade jag för länge sedan avlidit i lungcancer.

Som grundskollärare så jobbade jag mycket med drogprevention och att få elever att aldrig börja röka och att få dem som börjat att sluta. Jag tog till alla tänkbara medel och jag vill tro att mitt engagemang ibland bidrog positivt och den glädje jag kände då jag fick elever att sluta röka finns fortfarande kvar i mitt minne. Varje gång jag ser en ung människa röka så blir jag ledsen men som tur är så blir de färre och färre.

Jag läste i går om ungdomars rökvanor, Cans årliga undersökning för elever i åk nio och elever i åk 2 på gymnasiet och jag blir så jävla glad för rökningen bland ungdomar har minskat rejält även om e-cigarettrökningen ökat bland gymnasieungdomarna. Så det är inte längre en utopi att vi kan få ett rökfritt Sverige någon gång i framtiden. Inte under min livstid men under ett par kommande generationer, det är i alla fall vad jag hoppas på, för vad faan ger rökningen oss för positivt?

Har precis varit ute och sprungit en kortrunda i Sandskogens motionsanläggning här i Ystad och jag sprang, trots min ålder, hyfsat lätt och med bra andhämtning och nog är rökslutet för 34 år sedan en bidragande orsak till att jag fortfarande kan springa.