Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Nordens sak är vår, Heja Sverige och selfiefilmen "Ping Pong Daddy"

Juni 2018Posted by Roland Fors Tue, June 19, 2018 07:24:49

VM är i full gång och jag njöt av den heroiska kämpainsatsen Island gjorde mot Messis Argentina samt den seger som vårt andra nordiska grannland Danmark tog mot Peru. I går avslutade Sverige den Nordiska fina starten i VM och besegrade Sydkorea med 1 – 0. Visserligen på straff men det blev tre poäng och det var det VIKTIGASTE! Så nu tar vi tyskarna också på midsommardagen och sedan ligger vägen öppen för minst en repris på USA-VM 94! När det gäller idrott och svenska och egna prestationer är jag en obotlig optimist. Bollen är rund ni vet!smiley

Från fotbolls-VM till familjesegrar. Jag och yngste sonen började spela badminton för 7 år sedan. Jag var bättre än han de första året. Sedan har det varit en stenhård kamp om segrarna. Efter min tumöroperation i augusti förra året kunde/fick jag inte spela badminton på fyra månader och sedan dess så vinner sonen minst 8 - 9 matcher av 10, vilket grämer mig oerhört. Jag unnar mina barn all världens segrar men inte över mig.smiley

När jag var på Biltema i ett ärende i helgen och såg ett bordtennisset med två rack, nät och bollar så köpte jag ett sådant för nu jävlar ska jag vinna igen. I min ungdom (m a o för några år sedan) så spelade jag och mina kompisar ofta och mycket bordtennis så jag är säker på att de gamla takterna sitter i. Därför är nu matsalsbordet dukat och klart och det är bara att vänta till yngste sonen kommer och hälsar på och då ska han inte hinna mer än innanför dörren för han har ett bordtennisrack i näven och då ska gubben sprattla.smiley

Klicka för att se selfiefilmen "Ping Pong Daddy" med de förberedelser och den träning jag gjort för att jag ska bli en vinnare igen!smiley

I övrigt så har det blivit några mils kutande upp och ner i backe, intervall och distans sedan jag skrev sist i torsdags samt ett simpass. Så i dag den 19 juni har jag ett springsaldo för månaden på ungefär 25 mil, vilket är det bästa hittills någon månad. Så upp mot 40 mil ska det nog kunna bli innan jag vänder kalenderblad och räknar ner till Swedish Alpine Ultra den 14:e juli. I början på nästa vecka ska jag ta en rejäl terränglöptur i Skåneleden från Hässleholm till hemmet i Höör (ca 5 mil totalt med avslutande 7 km på asfalt).

Det som jag funderar mest på just nu är vad jag ska ha med i min rygga som energitillskott under mitt dygn på fjället den 14 - 15 juli (ja det kan ju bli faan så mycket längre än ett dygn). Inte helt lätt ska jag säga för det måste vara så lätt som möjligt för ryggens skull. Vatten finns ju så jag behöver inte fylla ryggan med tung dricka i alla fall. Jag ska under alla omständigheter ha med mjölkpulver för att kunna blanda till mjölk om jag blir illamående, vilket jag alltid blir tidvis under så många timmars kamp. Mjölk har alltid varit en dundermedicin för mig mot illamående. Så avslutningsvis får det bli en länk till Hasse Andersson och Kvinnaböskebands "Tacka vet jag mjölk och mackor" från 1984 samt en liten selfie förstås. För vad vore livet utan en daglig selfie och ett eller flera glas kylskåpskall mjölk?smiley
Ja det är nog tur att jag inte gör allt för mycket reklam för min blogg så att jag behöver skämmas. Nej för helsicke, jag är för gammal för att skämmas. Som det nu är så är det få som läser. Antingen är det likasinnade (fast finns sådana?) eller har de ett visst intresse att läsa om "patetiska gubbar". För som jag skrev redan då jag startade denna blogg i september förra året, så driver jag både med mig själv och alla gubbar som tror att vi är alldeles särskilt speciella och intressanta för alla och envar.smiley

Fick förresten besked angående mina försäkringar att Folksams Startklar Plus täcker allt som kan hända under Swedish Alpine Ultra, vilket känns jäkligt tryggt att veta.smiley

En månad till Swedish Alpine Ultra, jag längtar och idag börjar VM!

Juni 2018Posted by Roland Fors Thu, June 14, 2018 07:22:22

Att längta efter att ta sig fram springande/gående nonstop i nästan elva mil och ensam mest hela tiden, då förmodligen övriga drygt 50 deltagare lämnar mig bakom sig redan efter någon kilometer från starten i Nikkaluokta, kan för många verka helt sjukt. Men den glädjen och friheten jag känner är mödan och vägen till målet i Abisko värd. Innan starten sker klockan åtta den 14 juli är jag dock som ett darrande asplöv. Rädslan och ångesten att något ska gå fel så att jag tvingas bryta och inte tar mig till Abisko är fruktansvärt stor. Men bara jag kommit i väg och sprungit ett par kilometer så är den obehagskänslan borta. Sen är det bara GLÄDJE över allt vackert jag kommer att se i den svenska fjällvärlden och den underbara känslan att få vara rörlig och med bara muskelkraft kunna ta mig fram långt som bubblar inom mig. Givetvis finns det också en aldrig svikande KAMPLYSTNAD och lycklig tacksamhet över att få leva och ha det bra som gör mig sällskap.

I morgon fredag den 15 juni skulle jag och frun egentligen startat i Motala kl 20.04 för att cykla Vätternrundan men p g a fruns axelskada som skedde i slutet på mars, så har vi inte kunnat träna. Det ska ju vara en glädje från första till sista tramptaget och det hade det inte blivit helt otränade, så därför sålde vi våra platser men kanske blir det nästa år i stället. Den som lever får se för så länge det finns liv finns det alltid utrymme för motionsutmaningar och stora eller små äventyr.

Själv är jag helt skadefri och mår prima men håller ändå på och kollar mina försäkringar huruvida det ingår fjällräddningstransport från eventuell skadeplats mellan Nikkaluokta och Abisko och därifrån till sjukhus. Får annars se till att komplettera mina försäkringar för faan vet, man kan ju lätt halka och bryta en fot eller ben eller på annat sätt skada sig så att man är oförmögen att ta sig fram för egen maskin. Det finns ju liksom inga vägar att bli transporterad till ett sjukhus via utan då är det bara helikopter som gäller.smiley

Sedan jag kom hem från min tvådagars ”Lilla Kullamannen Ultra” på ca 12 mil, som ni kan se en liten film om här, (älskar ju att visa upp mig så en repris igen smiley) så har det blivit 5 mils kutande varav 3 mil i terräng, en mil platt och nästan en timme upp och ner i vår nedlagda minislalombacke vid Frostavallen. Har också hunnit med att få stryk igen av yngste sonen i badminton, grrrrrrr! Nå väl, det är inte i badminton jag ska ta mina framtida segrar utan med löpardojorna på för egen livskvalitet och bra psykisk hälsa.

Ska förresten vandra ut från Kilpisjärvi i Finland till Treriksröset (11 km) genom Malla nationalpark på torsdagen den 12 juli, två dagar innan loppet. Frun och jag tar ett par dagar och nätter i Kilpisjärvi innan Kiruna och Nikkaluokta. Passar då på att åter igen få se det stora gula betongfundament som visar på gränsen mellan Finland, Norge och Sverige. Sist jag var där var 17 år sedan inför min start av det som jag då kallade Svenskt Ultra Triathlon, som bestod i 50 mil spring från Treriksröset till Haparanda (de första ca elva milen i Finland fram till Karesuando). Därefter nästan 200 mil cykling från Haparanda till Ystad och Beddingestrand samt en avslutande ca femkilometers simtur från Beddingestrand till Smygehuk. Total genomförandetid 17 dagar. Visst är det väl lite osvenskt att berätta om sig själv och det man tycker man gjort bra men jag gör det ändå. Man kan ju i och för sig inte leva på gamla meriter, men jag är ändå lite stolt och visst faan har man väl rätt att vara det? För tyvärr som jag väl skrivit någon gång så har man så lätt för att komma ihåg de saker som man inte gjort så bra alltid, så någon jävla balans får det allt vara.smiley

Det viktigaste är dock inte jag denna dag (eller?smiley) utan att VM börjar så här är en liten film om hur jag nu förbereder mig och att stå upp för Sverige, en repris.smiley

HEJA SVERIGE, HEJA SVERIGE, HEJA SVERIGE, HEJA SVERIGE, HEJA SVERIGE!!!

Avslutar detta inlägg med en länk till en match jag ALDRIG glömmer och som också visar på att man ALDRIG SKA GE UPP, Tyskland - Sverige i Berlin 4 - 4 i VM-kvalet 2012. Sverige låg under med 4 - 0. En fantastisk upphämtning, en oförglömlig match med härliga kommentarer av Lasse Grankvist och Ralf Edström.



"Lilla Kullamannen Ultra", 12 mil i gassande och stekande SOL!

Juni 2018Posted by Roland Fors Sat, June 09, 2018 15:39:00

Filmen om mig och lilla Kullamannen Ultra, 12 mil på 2 dagar i stekande sol kan ses här på en minut, så klicka bara men gubben är gammal och darrig och kameran är billig, så förvänta er inte en film av Ingemar Bergmantyp.smiley

Så fick jag äntligen ett par dagar med riktig träning. Har inte varit ute och sprungit två eller tre dagar i rad med övernattingar sedan jag fick min tumör. Innan dess så gjorde jag det minst ett par gånger varje år.

Då Kullamannen Ultra är i Skåne och nära så ville jag ta den som en träning inför Sweden Alpine Ultra och det blev verkligen bra och tuff träning. För med en gassande sol som brände min kropp och stundtals gjorde mig lite yr innan jag på badplatsernas toaletter kunde duscha mitt huvud iskallt, så blev det stundtals oerhört jobbigt. Ja ibland kröp kilometrarna fram och jag fick gå mycket. Gick säkert en tredjedel av de ca 12 milen jag tog mig fram på två dagar är bäst att tillägga.

En kort redogörelse:smiley
Vaknade kl 2.55 på torsdagens morgon (natt kanske) och kunde inte somna om så steg upp. Tåget till Lund där jag skulle byta tåg mot Göteborg och Båstad avgick 04.44. Det var då bara fem grader i Höör så jag tog långtights men bytte ganska omgående till korta då jag börjat springa från Båstad och Norrvikens trädgårdar. Då var klockan halv åtta och temperaturen var redan då över 20. Första dagens spring var att runda Bjärehalvön och ta mig till Ängelholm på Skåneleden. Första deletappen gick till Hovs hallar. En etapp som var kuperad och tuff. Kommer nog att gå stora delar av den sträckan för att spara krafter, då den riktiga Kullamannen Ultra går av stapeln den 2 november. Efter Hovs hallar var det mycket stenstig till Torekov, vilket sedan fortsatte några kilometer innan det blev mycket lätt spring på strandängar till Vejbystrand. Sista biten fram till Ängelholm gick på blandade stigar och asfalt.

Kom till Ängelholm och Riverside Hotel kl fyra. Rummet hade en balkong ut mot Rönne å. Härligt att efter matinköp sitta där i skuggan och äta och dricka. Sträckan på nästan 6 mil tog alldeles för lång tid, 8,5 timmar men får skylla på solen och värmen. Den sträckan får högst ta 8 timmar den 2 nov trots att jag då har ca 10 mil kvar, för det är loppets första maxtidsgräns och repet-dras-station.

Fredag morgon efter frukost (07.30) drog jag iväg på cykelvägar mot Utvälinge där jag sedan steg på Skåneleden som skulle vara min ledstjärna till Arild och Kullaberg. Sprang sedan, förlåt gick lika mycket av det svarta Kullamansspåret på Kullaberg. Tog mig fram enligt Kullamanskartan offroad ner till sten och klippstranden, som sedan ledde mig fram till Lars Vilks eget rike Ladonia med Arks och Nimis. Att hoppa fram på de stenarna i november i mörker och antagligen glashala blir inte lätt.

Tog mig upp genom Nimis och mot Himmelstorp för vidare spring/gång mot Kullabergs och Kullamannen Ultras högsta punkt Håkull.Vidare mot fyren. Då jag närmade mig fyren kände jag hur benen nästan inte bar mig och det gick mycket lååååååångsamt.

Köpte två burkar Coca Cola vid fyren och hade sedan "bara" knappt fem kilometer längs västra sidan av Kullaberg ner mot Mölle. Dessa fem kilometer tog en och en halv timme för då var jag seg i benen och lite yr. Mådde också ganska pyton. Hade inte ätit tillräckligt under dagen då det var svårt att få i sig något. Druckit tillräckligt hade jag i a f gjort.Rastade vid Ramsviks Cafe knappt två km från Mölle där jag tömde min rygga på skräp i en soptunna. Lyckades då slänga min lilla actionkamera, vilket jag upptäckte ca 500 meter därifrån och en bra bit ner. Då fick gubben spring i benen igen när jag tvingades springa tillbaka uppför. Kameran låg som tur var bland soporna. Jag visste busstiderna från Mölle till Höganäs/Helsingborg men missade den planerade p g a om inte ”solsting” så nästan.

Bussen kom och tog mig till Helsingborg där frun mötte upp i bil och med kall mjölk. Dricker alltid mjölk då jag springer längre sträcker, så mjölk kommer att finnas i mina dropbags när det beger sig. Total spring/gåtid för de knappt 12 milen de två dagarna blev drygt 18 timmar. I det riktiga Kullamannen Ultra måste jag vara i Mölle efter högst 24 timmar med två Kullabergsvarv ca 4,4 mil kvar av de drygt 16 milen. Inser att jag kan behöva 5 - 6 timmar/varv av de sista två för att klara loppet och maxtiden 36 timmar med målstängning kl 23.00 den 3 november. Inser också med klar tydlighet att jag måste ha stavar de avslutande tre varven på Kullaberg. Antingen får jag ha dem med i ryggan från start eller får jag ha dem i dropbag. Måste kolla med arrangörerna.

Efter två dagar med Lilla Kullamannen Ultra och knappt 12 mil och bara ett varv på Kullaberg ställer jag mig själv frågan: Hur faan ska jag mobilisera kraft att efter ca 12 mil och ett varv ge mig i väg på ett varv till och ytterligare ett. Svaret på frågan finns bara i orden FYSISK OCH MENTAL MÄNGDTRÄNING! Det måste bli stentuff träning i höst i kuperade marker och på blött och halt och tungt underlag även i mörker. Ska förlägga ett höstträningsläger på Kullaberg i slutet på september/början av oktober då det regnar och är lite höststorm med två dagars kutande på Kullabergsvarvet 2,2 mil. Bl a då också med mörkerspring.

Inser att om gubbjäveln skulle klara den riktiga Kullamannen så gör han en bragd, för jag säger det nu: Kullamannen Ultra är förmodligen Sveriges tuffaste Ultra, vilket också förra årets resultat visar. Av mer än hundra deltagare kom bara 40 i mål. Måste kanske efter dessa ord bita i det sura äpplet om jag inte klarar Swedish Alpine Ultra men oavsett om jag klarar eller inte så kan inte något vara tuffare än Kullamannen Ultra, jo Barkley Marathon förstås. Skämtade bara för även om Kullamannen Ultra är tufft så kan det inte jämföras med Barkley Marathon, se en dokumentär om loppet på Netflix eller en film från 2018 här då ingen deltagare gick i mål.

Junis kvantitetsträning har börjat bra med 14 mil fram till igår och idag den 9 juni, en knapp mils muskelavslappande lättjogg på plant underlag. Totalt alltså ca 15 mil. Så juni blir nog den absolut bästa träningsmånaden sedan jag fick mina problem med min ryggradstumör. Så ger mig själv lite kredd och säger: Bra jobbat GUBBE!!!



Tack Sverige! i morgon springer jag Kullamannen Ultra som träning

Juni 2018Posted by Roland Fors Wed, June 06, 2018 07:32:07

Så är det då den 6 juni, Sveriges Nationaldag. Jag känner i dag och alla dagar en innerlig tacksamhet att jag fått förmånen att leva i detta vårt UNDERBARA LAND SVERIGE, TACK!
I dag är det också den dag för 33 år sedan då jag slutade röka. Det bästa jag någonsin gjort för hade jag inte gjort det så hade det garanterat inte blivit någon ”Kullamannen Ultra” i morgon och på fredag.

Mitt springande hittills i veckan har bara varit 2 mil totalt i lugnt tempo. Men i morgon drar jag till Bjärehalvön och Båstad med tåg redan 04.45 från Höör för att springa Kullamannen Ultra. Kommer dock bara att springa ca 12 mil med endast ett avslutande Kullabergsvarv och alltså inte tre som det gäller den 2 nov då den riktiga Kullamannen Ultra går, Sveriges kanske tuffaste traillopp (161 km i bl a mörker och med delvis klättring). Totalt blir det alltså ca 12 mil men inte nonstop utan uppdelat på två dagar med 6 mil/dag, vilket beskrevs i kartan i förra inlägget. För någon jävla måtta får det vara för en ”gubbe”, som numera då och då sitter och somnar framför TV:n, vilket tyder på ålderströtthet. Men jag somnar dock inte då jag springer. Har i alla fall inte hänt än.smiley

Jag ska inte skriva något längre inlägg denna dag utan bara hänvisa till min VM-selfiefilm som jag gjorde till förra inlägget (länk här) som passar bra även denna dag och nu endast 8 dagar innan VM i Ryssland börjar, HEJA SVERIGE!!!

Avslutningsvis en länk till ”Du gamla Du fria” innan matchen Sverige – Italien på Friends, som Sverige vann med 1 – 0 och som la grunden till Sveriges avancemang till VM i Ryssland. Lyssna och njut av vår nationalsång när den sjungs som bäst, av en tusenhövdad fotbollspublik.

Återkommer på söndag med förhoppningsvis en bra berättelse och liten selfiefilm om mina 12 mils spring i "lilla Kullamannen Ultra"!smiley

Ny månad, nya dojors vikt, inplanerad 12-milatur samt VM-selfiefilm

Juni 2018Posted by Roland Fors Sat, June 02, 2018 22:27:48

Ny månad med nya möjligheter. Har sprungit ca 2 mil de två första dagarna i juni. I morgon blir det inget då jag jobbar ett långt arbetspass på 13 timmar.

Vägde mina nya dojor och konstaterade att med 150000 steg och en vikt för varje sko på 350 g, så blir det 52,5 ton skor jag förflyttar/lyfter från Nikkaluokta till Abisko, det ni!smiley

På torsdag och fredag den 7 och 8 juni ska jag springa större delen av Kullamannen Ultra. Jag tar tåget till Båstad, springer sedan till Kullamannens start i Norrvikens trädgårdar och tar mig därefter fram på Skåneleden runt hela Bjärehalvön och rundar Torekov för vidare jogg till Ängelholm längs med havet på torsdagen (ca 6 mil). På fredagen springer jag sedan från Ängelholm via Skåneleden förbi Jonstorp, Arild och upp på Kullaberg och tar sedan ett av de tre varven som ingår i Kullamannen Ultra, ca 6 mil också på den etappen. Jag slutar i Mölle. Totalt blir det ca 12 mil. Se kartan nedan.Det blir en bra genomkörare med då i stort sett bara en månad kvar till Swedish Alpine Ultra. Sedan får jag försöka träna på så bra jag kan fram till en vecka innan loppet.

Om 12 dagar börjar fotbolls-VM och för oss sportnördar är det en underbar tid. Har idag efter jag varit ute och kutat knappt två mil gjort en snabb och kort film med som vanligt mig i huvudrollen.smileyEn fotbolls-VM-video skulle man väl kunna säga. Så håll till godo kära läsare även om ni är få och även om jag både älskar att se på fotboll och spela fotboll så är jag ingen Zlatan precis men jag orkar springa och kämpa på planen, det är då ett som är säkert.

Selfiefilm inför fotbolls-VM, länk här (bara om en gubbe som älskar fotboll)smiley

Detta inlägg är nr 77 sedan jag började skriva och är nog det kortaste jag skrivit.smiley

Och den underbara sommaren bara fortsätter så vad är inte bättre som avslutning än en länk till Daryl Braithwaite "One summer”. Den får mig jävligt glad och taggad och ger mig extra energi och kraft. Så avslutningsvis: TA ER TID OCH NJUT AV SOMMAREN för den kan ta slut jävligt fort och sedan går vi där och klagar och längtar efter sommar.smiley