Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Var dum nog att tro att min blogg inte alls lästesOktober 2018

Posted by Roland Fors Mon, October 22, 2018 12:57:06

Har som jag skrivit tidigare egentligen haft min blogg som en slags "schizofren" egen pepptalk och dagbok och jag har inte insett att den har lästs av fler än vänner och likasinnade (halvknäppa utmanare) smiley.

Jag borde insett att en 70-åring (fattas ju nu bara drygt tre månader) som tänker springa (försöka springa) Sveriges tuffaste ultralopp på 16 mil kan vara ett tacksamt objekt att skriva om. Så att ha en blogg kan bli en börda, en belastning. Vad jag menar med belastning är att om någon lokal journalist får syn på min blogg så kan de vilja göra en intervju innan loppet och då skulle jag bli oerhört pressad. Bloggen känns som min men att figurera i en blaska = tidning där fler än vänner och de halvknäppa läser, skulle ge en sådan offentlighet av mig och min person att jag inte bara skulle bli som ett darrande asplöv utan också känna en oerhörd tyngd/press som från en elefants enorma kropp.Blog imageDå jag första gången enhjulade mig runt Vättern tvingades jag bryta efter 25 mil p g a att jag fick lägga ett alltför stort fokus på journalister och media så att psyket till slut ballade ur och visade sig som ett diskbråck.

Det är fler än jag som råkat ut för detta att media, som kanske de flesta ändå själva påkallat uppmärksamhet från, ökar pressen och att den blir för stor. Därför har jag i dag tackat nej till intervjuer från två lokala journalister, som har ringt. Har försökt förklara den extra press som jag lägger på mig vid eventuella skriverier. Att skriva här i min blogg känns inte alls på det sättet, vilket det kanske borde men som jag skrev tidigare: Min blogg är en blogg av en halvknäpp mest för mig själv och till ett fåtal andra halvknäppa. smiley

Nu är det bara fyra blogginlägg kvar att göra, två innan loppet, ett precis vid start eller då jag kommit en bit och sedan den sista utvärderingen och mitt betyg på mig själv: Flopp, godkänt, väl godkänt, mycket väl godkänt eller Bragd! Hoppas i a f kunna stå där i starten och sedan inte floppa i a f. Men jag är realist när jag skriver att jag nog skulle behöva 45 timmar för att klara hela Kullamannen Ultra, men jag ska kämpa. Det som kan sätta käppar i hjulen (benen) är mitt vä knä, min vänstra häl, att bli ivrig i starten de första milen och springa för fort, att inte hinna till repet dras i Ängelholm, att mina pannlampor går sönder, att jag ramlar och skadar mig, att jag inte tar mig upp i dödsbacken och att jag inte tar mig till Mölle.

Men ovanstående får vi se och veta den 2 - 3 nov och de som vill följa mig kan göra det via en trackingsida (en karta med Kullamansloppet markerat och med ett nummer för varje deltagare). Jag har nummer 43. Hela tiden ska vi flytta oss framåt (annars är det illa) och man kan följa oss runt längs Kullamansleden. Sidan uppdateras var 90:e sekund. Vet i a f några som oroligt kommer att att hålla koll på nr 43 (mina nära o kära), som helst skulle se att jag inte startar, då de liksom jag vet att det är en oerhörd kraftansträngning och ett farligt lopp. Jag återkommer med en länk till "följa oss/mig sidan". Ja ni kommer inte behöva leta efter mig på kartan utan titta bara efter den som är sist. För även om jag vill vara "Forever Young" så bestämmer jag inte om det själv mer än att försöka hålla mig ifrån hatten, käppen, det krampaktiga ratthållandet och PRO så länge som möjligt.smiley

Så efter loppet ska jag snarast återuppta mitt enhjulscyklande, vilket kan ses här i en kort film från i vintras. Nej, filmen är inte fejkad man sitter jävligt högt på en stor 36-tummare utan någon som helst möjlighet till markkontakt. Så även den aktiviteten är jäkligt farlig och fordrar mycket träning. Jag har jag visat den filmen tidigare men känner att jag måste flytta fokuset från springet till enhjulscyklande. Så får kanske anmäla mig till Ringsjön runt nästa år och ta sexmilsrundan på min enhjuling. Får se! Hur stor enhjularen är framgår förhoppningsvis av bilden nedan.Blog image



Tuff vecka med mycket jobb och springOktober 2018

Posted by Roland Fors Fri, October 19, 2018 20:15:55

Det har varit en tuff vecka med mycket jobb och spring. Har idag fredag kutat från Ängelholm till Arild (32 km) med de första 10 km i den av mig s k "Ängelsholmslabyrinten". En skog med stigar kors och tvärs så att man blir alldeles yr, ja yrare än vanligt. Men jag kom ut tack vare min mobils inlagda Kullamannen Ultras GPX-fil. Av dagens tur blev det som vanligt en selfiefilm, kallad "Den sista färden", vilken kan ses här.smileyBlog imageI dag är det två veckor till starten i Kullamannen. Kommer att vara som ett darrande asplöv då jag står där på startlinjen i Båstad tillsammans med 300 vältränade "riktiga ultralöpare" för vad jag ska kalla mig själv vet jag inte. Jag som annars inte brukar ha svårt att omnämna mig själv.

Hur som helst så är det i a f fr o m nu slutsprunget fram till den 2 november bortsett från korta lättjoggturer på en halvmil så där. Mentalt är jag förberedd men kroppsligt och fysiskt är det si och så. Som jag brukar säga: själen kan man styra och behålla en tonårings (på gott och ont smiley) men kroppen den lever sitt eget liv och blir mer och mer sliten och skröplig tyvärr.

Nu ska jag jobba några dagar igen sedan Rom och där peppa mig på Colosseum och försöka inta en odödlig gladiators kropp och sedan hem till Kullamannen Ultra, som jag haft i huvudet sedan nov 2016 då jag anmälde mig till förra årets lopp men som då inte blev av p g a min ryggtumörsoperation. Så nu har denna bloggen bara ett par veckor kvar att leva för jag startade denna blogg med slutmål Kullamannen Ultra.Blog imageSen blir nästa års projekt (är i a f min tanke) att springa och dokumentera alla Skåneledens 125 mil. Ja under förutsättning att jag får vara med ett tag till och överlever Kullamannen Ultra. Ska bli ett roligt och ett stort seriöst projekt men faan så mycket lättare än Kullamannen Ultra där man absolut kan förlora livet i, för så svårsprunget är det och i mörker är det så klart sju resor värre smiley.

Etthundratolv inlägg i bloggen men högst fem inlägg till! Om det är någon/några som varit med under hela min bloggtid och läst allt mitt svammel, så är ni värda en bragdmedalj. Min avsikt med bloggen har trots allt hela tiden varit att peppa mig för mitt första och definitivt också sista Kullamannen Ultra.

Sicken jäkla underbar vecka eller ur led är tiden!Oktober 2018

Posted by Roland Fors Sat, October 13, 2018 16:47:53

Ur led är tiden, eller rättare klimatet för vilken vecka det varit, rena rama sommaren! Efter min kortisonspruta förra fredagen har hoppet och glädjen accelererat. I måndags sprang jag två mil längs med havet från Ystad till Kåseberga över Hammars backar, som är ganska tuffa. Kände inte av knäet mer än i de brantaste backarna.

I tisdags tog jag tåg och slutligen buss från Ystad till Båstad i över tre timmar innan jag sedan sprang Skåneleden runt Hovshallar till Torekov ca 2 mil. Jag gjorde en film vilken kan ses via länken här . Den är gjord för dem som inte känner Skåne och enkom kommer hit för att springa Kullamannen den 2 november och finns på vår gemensamma facebooksida för Kullamannen Ultra. För dem kan det vara av vikt att se både terräng, atmosfär och underlag i förväg. Efter springet tog jag sedan buss och tåg hem igen och var hemma igen i Ystad efter fyra timmars buss och tågresande.

I onsdags då jag skulle jobba blev det bara tre snabba rundor i 2,5 km spåret i Sandskogen med utegymsträning på det fina utegymmet.

I torsdags vandrade jag samma sträcka som jag sprang i tisdags Ystad - Kåseberga två mil. Jag använde då stavar och vandrade med yngste sonen. Det blev en bild på Ale Stenar med mig i förgrunden (vad annars) och sonen knappt synbar. Inte för att jag betyder mest smiley utan för min familjs personliga integritet är viktig och som jag hållit på sedan jag startade denna blogg för mer än ett år sedan. En blogg som nu bara har lite mer än tre veckor kvar att leva. Ett löfte jag gav mig själv då jag startade bloggen.Blog imageI fredags tog frun och jag cyklarna och färjade oss över till det vackra Bornholm. Vi hade sedan ett par fantastiska cykel- och upplevelsedagar med en natt på hotell. Vi cyklade ungefär 10 mil. Vi kom hem strax efter 18 i kväll, lördag. Bild 1 visar bara en av många skyltar på Bornholm med varningar för branta backar. Bild 2 det vackra Hammershus. Bild 3 är ett "konstverk" på Bornholms konstmuseum och är inte en selfie!smileyBlog image

Blog image
Blog image I morgon söndag blir det tidigt spring i mörker för att känna på hur det är med pannlampa. För det ska gudarna veta att det är som att springa i en okänd värld.

På måndag tar jag tåg och buss och åker till Torekov för att springa de drygt tre milen till Ängelholm. Jag kommer att göra en film av den etappen liksom jag gjorde för Båstad till Torekov. Alltid kan det var någon som har nytta av den eller får jag ju ett nytt tillfälle att visa upp migsmiley. Frågade förresten ett par tonåringar här för leden om de tog några selfies? Jo det gjorde de, sa de. När jag sa att jag brukar ta minst 10 varje dag så tittade de först lite konstigt på mig och sen skrattade de och sa ja då tar du fler selfies än oss.smiley

Precis om tre veckor (kl är nu 19 på lördagen den 13 okt) så hoppas jag att jag fortfarande står på benen om än vingligt och segar mig fram mot målet i Mölle. Målet som då stänger kl 21.00, då det gått 36 timmar sedan starten i Båstad. Det är inte utan att nerverna nu börjar spela mig spratt. Vaknade i natt att jag hade ramlat på Kullen och hade gräs och jord i mun och i ansikte och att jag var helt jävla lam. Det var en mardröm det!

Jag hoppas trots att jag jobbar mycket den närmaste tiden samt ska åka till Rom också hinner med att springa och göra en film om sträckan Ängelholm till Kullen/Arild. Dokumentation över Dödens zon, det 21 km långa varvet på Kullaberg finns så den rundan avstår jag gärna så här nära loppet för det var när jag sprang där för en månad sedan mina knäproblem började.

Så för helvete Kullamansgud, låt alla kvinnor, män och gamla gubbar, som tänker springa Kullamannen Ultra få vara friska, ha lätta ben och ett superglatt humör den 2 november. Till vädergudarna ber jag om ljumma lätta vindar, strålande sol, tio plusgrader även på natten och noll mm regn. Amen!



Kontraster, kortison, tiden innan början och JUMBO!Oktober 2018

Posted by Roland Fors Sun, October 07, 2018 08:03:57

I onsdags backspring i Brösarps backar och i tron ”Forever young” (länk Alphaville) och i torsdags seniormässa i Ystad med pensionärsföreningar och diverse föredragshållare, bl a Marianne Rundström känd från TV. Hon pratade om tiden efter pensioneringen och sin bok, Passe'. Konferencier var den gamle sportprogramledaren Peppe Eng, känd också för sin medverkan i Let's Dance. Så man kände sig verkligen gammal då man var där bland hundratals andra i min ålder. Gjorde där en gratis snabb syntest, som visade på både brytningsfel och diverse andra synförsämringar. Men nej för faan, inga brillor än. Fast å andra sidan så var det utlottning av diverse saker och presentkort och frun vann ett presentkort på Specsavers a 1000 kr för progressiva glasögon, så kanske blir det glasögon till slut i alla fall (frun har linser). Jag min "arme sate" vann spelet ”Lets Dance”. Jag som aldrig varit någon dansör precis, så jag tog det som ett personligt hån.smiley

Men att både jag och frun blev dragna som vinnare bland åtskilliga hundra andra var ju tur i sig för det var väl bara ca 15 vinster. Här en länk till en gammal, gammal Let's dance låt, som spelades mycket då jag var tonåring för snart 60 år sedan.Blog image

Så var jag i fredags hos en ortoped som självklart ville remittera mig till knäröntgen men också gav mig en kortisonspruta i vänstra knäet. Jag tror att det kommer att bli lite bättre för det känns i a f lite bättre än innan och tron kan ju försätta berg som det heter. Tyvärr är mina knän ganska utslitna men efter att ha sprungit så mycket som jag gjort de senaste 20 åren, så är de ändå helt ok även om man inte kan resa sig utan att skrika av smärta om man sätter sig ner på marken eller golvet eller ska nedför i en backe efter att ha sprungit ett par mil.smileyBlog image

Så förhoppningsvis kan jag nu få ett par bra hårda träningsveckor innan loppet och den tid som nu börjat och som är mycket svår och mycket svårare än början/starten för Kullamannen.

För varje dag som loppet närmar sig får jag nu mer och mer ångest, packar och packar om ryggan, stirrar på kartan, kollar pannlampans sken, räknar vätska i cl, väger ryggainnehåll på brevvåg, funderar på nya skor och vilka kläder man ska ha, vad man ska lägga i sina dropbags, undrar om stavar hjälper, inser att träningsmängden är på tok för liten, börjar redan nu titta på långtidsprognoser gällande vädret, känner av krämpor mer och mer, är livrädd för att inte sova natten innan eller försova sig, åka på en förkylning eller ramla på startlinjen och stuka foten. Jag pendlar mellan tvivel på min förmåga och egen odödlighet och min närmaste omgivning får för varje dag jag närmar mig start höra allt mer om Kullamannen Ultra och min fysiska och mentala status.smiley

Tror också att vi som ger oss in i att springa långt är ganska lika vare sig vi har som mål att vinna loppet eller ”bara” klara loppet. Att skriva ”bara” är ta mig faan förmätet, för trots att jag gjort massor av spektakulära utmaningar i mitt liv och hållit på i dagar och veckor för att klara dem så är Kullamannen Ultra det tuffaste jag någonsin ställt upp i. Så för mig är det verkligen Formel 1 och i sanningens namn så är det ett livsfarligt lopp i branterna på Kullaberg då man är dödstrött och kanske raglar fram. Så kommer faktiskt att skriva ner var min aska ska strös om allt går åt "helvete"!smiley

Känner stor samhörighet med alla som tvivlar och tvivlar och lider alla helvetes kval innan start men ändå kommer till start. Sedan att någon springer i mål under 20 timmar, någon kryper i mål på exakt 36 timmar och många av oss tvingas kasta in handduken är om inte oväsentligt så i a f som Pierre de Coubertin sa: "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl".

Men nu gäller det att klara den svåra tiden fram till start innan det roliga, det jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning, börjar! Kullamannen Ultra den 2 nov kl 9 i Båstad och någon måste ju vara JUMBO. Kunde inte låta bli att designa och skicka efter en t-shirt enligt bild.smiley Ja dessa selfies!!!!smiley får han aldrig nog gubbjäkeln?Blog image



Stavtest i BrösarpsbackarOktober 2018

Posted by Roland Fors Wed, October 03, 2018 21:32:43

I dag var mitt vä knä lite bättre efter att jag varit ute med frun i Sandskogens motionsspår tidigt på morgonen. Jag bestämde mig därför att ta bussen till Brösarp och kuta och gå lite med stavar. Blir knäet svullet igen så ska jag ju gå till ortoped på fredag. Jag gjorde som vanligt en liten selfiefilm, vilken kan ses här. Mer finns väl inte att säga/skriva mer än att det gick bättre än jag förväntat mig men visst gör mitt vä knä mig handikappad då jag inte kan springa på ett bra sätt utan mer försiktigt och stelt.Blog image

Danmark och vi som gillade Kim Larsen har sorg, "This is my life"September 2018

Posted by Roland Fors Sun, September 30, 2018 12:51:03

Skulle egentligen inget skrivit förrän nästa fredag då jag varit hos en ortoped för mitt vänstra knä men då jag hörde att Kim Larsen, en av Danmarks mest älskade sångare och poet var död så var jag tvungen att skriva och länka till en av hans låtar som jag tycker mest om.

Gillade verkligen Kim Larsen och speciellt "This is my life". Ja döden gör sig mer påmind numera då samtida artister, idrottsmän m fl avlider. Så låten "This is my life" är för mig en slags nyckel till det liv jag levt och som inte kan levas om, även om man skulle velat ha en del bitar ändrade och mer positiva. Men ett liv är ju inte alltid så enkelt att leva och av allt man gör, går igenom så blir man mer erfaren och lite starkare samt förhoppningsvis mindre benägen att göra om gamla misstag. Så "This is my life" kommer garanterat att vara en av de låtar jag har på min spellista när jag tar mig an Kullamannen Ultra.
Blog image

Nästan 20 år sedan jag fick kortison i mitt vä knä men nu måste jag...September 2018

Posted by Roland Fors Thu, September 27, 2018 07:53:37

Det är över tjugo år sedan jag fick kortisonsprutor i mina knän men nu är det dags igen, det finns ingen återvändo. Mitt vänstra knä är i så dåligt skick att jag skriker av smärta (överdriver lite) om jag ska resa mig från huksittande. Jag har tid hos en privat ortoped i Lund i nästa vecka så det blir betydligt dyrare än ett vanligt läkarbesök men det är det värt. Jag ska gå till en ortoped som ger kortisonsprutor, vilket inte alla läkare gör. Jag är så medveten om mina problem så man behöver inte göra någon mer omfattande diagnos för att sticka sprutan i knäet. Ja inte på måfå utan just där den gör nytta och bedövar och häver inflammationen som finns där. Sedan så klart måste jag ju utredas mer, så steg två är sedan magnetröntgen. Som då förhoppningsvis visar på möjlig rehabilitering/operation som ger mig bättre förutsättningar till livskvalitet = att kunna röra på mig utan större hinder. Ja att röra på mig är att springa långt, enhjuls- och tvåhjulscykla och allt annat där ben och knän behöver vara i bra skick.Blog image

Kortisonsprutor i knäna fick jag redan som dryg 20-åring då jag alltid fick ont när jag sprang. Då jag sedan opererade mitt vä knä två gånger 2002, så blev det så bra efter den långa rehabiliteringen jag då var tvungen att göra att jag inte tagit en enda kortisonspruta sedan dess. Förresten så var domen från den opererande läkaren efter min andra knäoperation: ”Nu är det slutsprunget Roland”. Det var det nästan i ett år för så ont hade jag och allra mest då jag gick på ojämn mark. Men med enhjulingen som hjälp bl a och en jävla vilja så kunde jag springa igen. Jag var då så oerhört tacksam att kunna göra det så jag lovade mig själv att inte springa mer än högst en mil/gång. Men det löftet till mig själv luckrades upp mer och mer och sedan blev det åtskilliga mil på vägar och skogsstigar.

Kullamannen Ultra blir det sista så långa ultralopp jag springer. Men innan jag drar ner på distanserna ska jag försöka mig på Swedish Alpine Ultra nästa år, eftersom jag var skadad i år. Men sedan får det bli max typ Stockholm marathon och Lidingöloppet.

Denna veckan har inte det blivit någon som helst träning då utöver knäproblemen jag också blev döförkyld som bara vi män kan bli smiley men nästa vecka hoppas jag kunna röra på mig igen.

Jag ska stå på startlinjen till Kullamannen Ultra den 2 nov kl nio. Det har jag sett fram emot sedan hösten 2016, då jag anmälde mig till förra årets lopp. Ett lopp som jag definitivt inte kunde vara med i då jag ett par månader innan opererat bort en tumör i ryggraden och då befann mig mitt inne i en tuff rehabilitering. Så nu är det upp till bevis, jag måste först och främst klara de fem milen till Ängelholm på 8 timmar för då dras repet, sedan för att ha en litet liten chans att klara hela måste jag vara i Mölle efter 9,5 mil efter 18 timmar (mellan Ängelholm och Mölle kommer det då att vara helt mörkt så det blir tufft med bara en pannlampa). Blog imageBilden visar en av mina tre pannlampor inköpt på Biltema och den är den absolut billigaste och kostade bara under en hundring. Proffsen springer med pannlampor för tusentals kronor men det hjälper inte mig.smiley

Usch har blivit så där förkyld, som bara vi "gubbar" kan bli!September 2018

Posted by Roland Fors Mon, September 24, 2018 13:28:47

Kände mig halvtaskig i går men var ändå ute åtskilliga timmar och vandrade i den första höstblåsten och blev sedan så där sjuk och förkyld som bara vi "gubbar" kan bli! smiley

Då också knät är mer än halvtaskigt så är all träning och den planerade 5-milaturen mellan Båstad och Ängelholm på lördag inställd. Det blir då Bokmässan i Göteborg och kultur med frun i stället för spring och natur.

Som mental träning har jag i dag måndag suttit vid datorn och googlat och sökt på allt om Kullamannen och hittade då en anonym amatörsångare och tillika poet (en jävligt dålig sådan är bäst att tillägga)smiley, som hade lagt in en hyllningsvisa till alla startande i Kullamannen Ultra den 2 nov. Melodin bör gå att känna igen "I natt jag drömde" men texten är ny. Så i stället för spring har jag roat mig med att ladda ner den och lyssna på den, som mental träning, länk här smiley

Blog image



Återigen, en pojkes fantasi om att vara en stor stark gladiator!September 2018

Posted by Roland Fors Wed, September 19, 2018 12:39:09

Det är nu bara en dryg månad till starten av Kullamannen. Jag försöker verkligen balansera min träning så att kroppen ska hålla men också för att orka. Kommer inte att vara speciellt bra tränad, vilket jag givetvis hade varit med en yngre och lite friskare kropp för då hade jag vågat ta i mer. Men för att snart fylla 70 så är jag oerhört tacksam över att jag kan röra mig som jag gör. Jag slår mig definitivt inte för bröstet även om det kan verka så i många inlägg. Nej då, jag är ödmjukt TACKSAM och ser min hyfsade rörlighet som en fantastisk GÅVA, en FÖRMÅN och jag är mycket medveten om att den förmodligen inte varken håller eller orkar en Kullaman men det får den dagen visa. Jag har verkligen inte gett upp innan, nej då!

Efter ”dödens zon-varvet” (22 km) på Kullaberg i söndags har jag haft ganska trötta ben och ömmande knän (vä mest). Det hindrade mig dock inte från att i måndags springa 10 km i lugnt tempo i Sandskogens motionsspår. En stor eloge till Ystads kommun som håller Sandskogens motionsanläggning i ett fantastiskt skick!

I går tisdag sprang jag 10 km i ett halvkuperat spår med stavar i området kring Dag Hammarskölds Park samt därefter 5 km i Sandskogen. På fruns önskemål blev det sedan några mils tvåhjulshoj till det vackra Kåseberga.

I dag onsdag har jag varvat gående och småspring i ca 10 km längs med havet och bokat en tredagarsresa till Rom en vecka före Kullamannen. Ska åter igen peppa mig i Colosseum och fantisera att jag är en stor stark grym gladiator, som kan besegra vad som helst.smiley Blog imageUngefär som när man var pojke och fantiserade att man var alla hjältar man såg på film eller hörde talas om. Fast det ska sägas att jag aldrig varit en våldsam typ.

Colosseum har en omkrets på 524 meter och är 48 m högt, så ska man springa ett Kullamannen Ultra där, så får man kuta runt ca 300 varv och klättra upp och ner ca 90 gånger.

Utöver spring och cykling så har jag tränat överkropp (behövs verkligen) på utegymmet i Sandskogen. Efter min tumöroperation i ryggraden för ett år sedan har jag varit ganska återhållsam med överkroppsträning, så den känns verkligen.

Bilden visar då jag tar mig upp i en brant backe på Kullaberg i söndags trots stela och mjölksyrefyllda trötta ben (bara förnamnet mot vad som väntar) och inte är man speciellt gladiatorlik inte.smiley

Blog image

Ett varv på "Dödens Zon"-banan på KullabergSeptember 2018

Posted by Roland Fors Mon, September 17, 2018 10:38:19

Efter 15 mils bilfärd från Ystad till Mölle i går morse blev det sedan ett varv på "Dödens Zon"-banan på Kullaberg. Som stigfinnare hade gubben en bergsget vid namn Lars Kronfält. Ett stort tack till Lars som inte tröttande på gubbens sakta mak.

Hur det såg ut kan ses här i filmen "Dödens zon Kullaberg den 16 september 2018"

Att det är en tuff bana får bilden nedan på ett skrubbat knä visa. Liksom filmen visar allt annat än spring och i bland t o m "krypning". Dock så var jag i a f inte värre däran än att jag kunde köra 15 mil tillbaka till Ystad. Men tänk om jag skulle sprungit hem?smileyBlog imageI övrigt under veckan som gått gällde egentligen cykling, allt för att spara vänstra hälen, men är ju ganska dålig på att göra som jag säger, så det blev väl ca 5 mil kutat. Cyklade dock i a f nästan 10 och var ute en gång på min enhjuling. Ett simpass har det också blivit samt lite överkroppsträning på Sandskogens utegym här i Ystad.

Inser efter gårdagens Kullabergskutande att jag borde träna backe och åter backe men vågar inte för hälens skull så att klara hela Ultran, blir tufft men skam den som ger sig, Jag ska kämpa!



Arrangörerna för Kullamannen gör det inte precis lättare!September 2018

Posted by Roland Fors Wed, September 12, 2018 12:12:25

Precis när man mentalt har förberett sig för hela Kullamansbanan, så slänger arrangörerna in en djävulsk passage till på Kullaberg med ytterligare en nedklättring och därefter troligt såphalt strandstensspring och nytt uppkrypande. smileyJag som tyckte jag mentalt hade accepterat banan och dess svårigheter, därmed inte sagt att jag skulle klara den. Så nu är det bara att träna mer mentalt och åka till Kullaberg med det snaraste, kanske redan på söndag. Men måste i så fall ha en karta över de nya delarna på ”Dödens zon-banan”, som den ju kallas. Ja arrangörerna gör verkligen allt för att Kullamannen Ultra ska bli lite av ett svenskt Barkley Marathon och att så få som möjligt ska klara loppet. Men så hade jag också tänkt som arrangör för att få intresset att växa. Ja jag som bara hade tänkt cykla denna veckan får så klart tänka om och försöka mobilisera kraft att ta mig till Kullaberg på söndag. Visst kan det vara tufft att cykla också men jag cyklar varken så långt eller så fort, är lite av en ”glidare”.smiley Hur som helst så har det blivit några mil hittills i veckan och ett par korta gå och springpass.Blog image

Förmodligen eller med all sannolikhet är inte böner till det väsen som kallas ”Kullamannen” tillräckliga utan nu måste jag nog försöka få till en slags omvänd pensionärsrabatt smileymed att maxtiden på 36 timmar höjs med en timme/år över 65. I så fall skulle jag få ytterligare 4 timmar på mig och det behöver jag sannerligen för jag kan nog inte tänka mig att försöka ladda för detta djävulska lopp ett år till. Det säger både det fysiska och det mentala stopp för, så Once in a lifetime, får gälla! Sedan kan jag ju ha Ultravasan som mål om fem år, då jag fyller 75 och Stockholm Marathon då jag är 80. Är helt realistiska mål men Kullamannen, den jäveln tar man inte vid hög ålder och förmodligen inte vid 70 men jag ska försöka, ska försöka, ska försöka klara det!

Återkommer på söndag med ev lite bilder på bergsklättring från Kullaberg. Börjar nu fundera på om jag ska springa med hjälm och/eller höja livförsäkringsbeloppet ytterligare. Men vad faan man kan snubbla inomhus.smileyBlog image

En härlig vecka men att jag ALDRIG lär mig!September 2018

Posted by Roland Fors Sat, September 08, 2018 15:19:11

En härlig vecka både vad gäller väder och träning efter den i somras ofrivilliga pausen p g a vänster häl. Jag är inte helt bra än, den känns men den håller och det blir inte värre. Så nu gäller det verkligen att ”balansera” och inte gå på för tufft. Men det är ingen större risk här i Ystad till skillnad mot i Höör, där jag hade mina tuffa terrängspår och den gamla nedlagda slalombacken att träna i. Här i Ystad är det relativt platt var man än springer.

Jag har varje morgon i sex dagar tränat springande och gående i två timmar. Men det är väldigt lättsprunget där jag springer längs med havet (bild från soluppgång i torsdags morse), i Sandskogens motionsspår eller på stadens gator.Blog image

Som sagt, en bra träningsvecka, i a f vad gäller antal sammanlagda mil (nästan 10, fast då med en tredjedel snabb gång). Utöver gåspring har det blivit ett halvlångt cykelpass och ett simpass samt lite träning i Sandskogens utegym (bara överkropp).

Då det var backträningen som fick mig på fall inför Swedish Alpine Ultra, så ska jag vara mycket försiktig så att kroppen håller. Jag vill ju så innerligt gärna stå på startlinjen utanför Hotell Skansen i Båstad klockan nio fredagen den 2 november. Sen hur det går är en helt annan sak. Kommande vecka ska jag cykla varje morgon i stället för att springgå, allt för att minimera skaderiskerna. Några springkilometrar ska det också bli och kanske då med lampan på pannan, vi får se.

Nedräkningen har i a f nu börjat på allvar men att jag aldrig lär mig, aldrig inser min rätta ålder, aldrig inser att jag inte har kapaciteten och förmågan, som vältränade unga atleter har. Några av dessa vältränade har anmält i ett facebookinlägg att de den 29 sept ska springa de första fem milen på Kullamannen runt Bjärehalvön från Båstad till Ängelholm. Vill väl visa mig duktig så anmälde mig också. Faan nu får jag bita i det sura äpplet igen. Jag är ju avhängd redan efter första kilometern. Men å andra sidan så skrev jag det, att jag kommer till start kl nio men sedan springer jag själv. Har förresten designat mig en egen Kullamannströja så jag inte fullständigt "binder ris åt egen rygg" utan i stället kan dra mig obemärkt bort om jag måste bryta.smiley Men som texten på tröjan visar så är det först efter 9,5 mil i Mölle som jag ger mig själv Godkänt!Blog imageDet är inte precis alla deltagare i Kullamannen som har önskan om bra väder och lättspunget den 2 - 3 november utan vill ha såphala stenar, stormbyar mm. Därför tillbad jag det osedda väsen på Kullaberg som kallas Kullamannen och fick då till svar: Svaret kan ses här i en liten film från stenstranden innan Nimis och Arx.smiley

Avslutningen får bli en länk till ”Keep on running” med Spencer Davis Group från 1965, för 53 år sedan, då jag var 16 och bara sprang då jag hade en boll att springa med eller efter.smiley