Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor ska jag försöka även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Min 93-årige granne är ett föredöme i att vara positiv!

Mars 2019Posted by Roland Fors Sun, March 10, 2019 07:43:25

Efter en vecka med 52 arbetstimmar fram till denna helg och mycket regn, så lyser idag, (söndag) åter solen och jag har åter tid att springa lite längre. Under veckan som kommer ska jag börja ta mig an Skåneled 3, Ås till åsleden, som börjar i Åstorp och slutar efter 16 mil i Brösarp. Den första dagsetappen kommer att bli mycket tuff då min plan är att ta mig de fyra första Skåneledsetapperna från Åstorp till Söderåsens nationalpark, Skäralid, en sträcka på 41 km med jäkligt mycket upp och nerspring i nationalparken på blöta och tunga stigar efter allt regn som fallit.

Nu börjar också resandet till och från dagsetapperna bli längre. Det tar mig drygt två timmar att åka tåg från Ystad till Åstorp och lika lång tid med buss och tåg från Skäralid till Ystad. Men det visste jag om då jag kom på mitt fantastiskt underbara projekt att springa hela Skåneleden, 125 mil. Nu finns de en artikel om mig med hänvisning till min sida även på den otroligt fina Skåneledssidan, så att vem som helst som är intresserad av vandring eller spring på Skåneleden kan följa mig. Det är roligt. Det är självklart inte så många som är intresserade av en ”gammal gubbes” dösnack i filmer men jag tycker i a f att en del bilder jag tagit som finns på min sida skaneled.se är vackra.

Under veckan som gått har jag inte ens tagit en selfie, är konstigt egentligen för jag har ju parollen, ”minst en selfie om dagen så man vet att man lever”. smiley Så här kommer en selfie, som är några veckor gammal. Då jag promenerade hem genom Ystad med en välförtjänt Coca Cola i näven efter att ha avslutat mitt springande på Österlenleden.

Avslutningsvis för veckan så måste jag berätta om en granne jag har. En 93-årig man som är den mest positiva och nyfikna äldre person jag träffat. Hans ögon glittrar alltid av glädje och när jag en dag mötte honom när han var på väg ut på en promenad så sa jag: det är lite blåsigt och småruggigt idag. Han svarade nej då, du måste vara positiv, det är ingen fara. Tänk om man alltid kunde vara så positiv, det hade varit härligt. Tyvärr så är jag ibland lite gnällig men som jag brukar säga: det är ok att gnälla lite om man har något större att gnälla över och om man inte gör det länge. För annars riskerar man ju att i andras ögon bli en ”gnällig sur gubbjävel” och det är det värsta jag kan tänka mig.

Nästa vecka hoppas jag kunna skriva positiva saker och att jag kommit en bit på vägen mot Ås till ås-ledens mål i Brösarp. En passande avslutningsbild får bli en från Hammars backar och ett av många kostängsel man måste klättra över. Får av mig "en ibland lite gnällig gubbe", visa på att vi människor måste klara av många hinder här i livet och att vägen inte bara är av bomull.



En vecka går fort, mycket fort!

Mars 2019Posted by Roland Fors Mon, March 04, 2019 12:37:20

Då jag kom hem nu på måndagsförmiddagen, efter en 12 km lång promenad i det vackra Ystad, längs med hav, i Sandskogen och delar av staden tillsammans med hustrun kom jag plötsligt ihåg att jag inte skrivit någon söndagsrapport. Inte så konstigt egentligen för jag jobbade ett 24-timmarspass från lördag eftermiddag till igår eftermiddag och då är man ganska mör och trött och inte så road av att sitta och skriva. Hur som helst så kommer veckorapporten här.

Det som numera upptar en stor del av min tid är Skåneleden. Jag klarade i veckan av de sista etapperna på SL-4-leden, Österlenleden, 188 km. En sammanfattningsfilm över hela Österlenleden kan ses via denna länk till youtube och min kanal ”löpargubben” (helt utan gubbens dryga snack och vad han tror är sång). smiley

Egentligen är inte själva springandet den stora utmaningen utan att dels att med Skånetrafiken ta sig fram och tillbaka över hela Skåne för att springa för en dag, dels att sedan lägga in bilder och redigera hundratals små filmsekvenser till en film för varje etapp. Jag har valt ut några bilder från de nästan 19 milen som kommer här i följd. Min fysiska status är god, knäet och hälen håller sig någorlunda i schack. Förra veckans spring totalt i Skåneleden och här hemma i Ystad blev ”bara” drygt 8 mil. smiley

Kommande vecka blir det nog inte många mil då jag jobbar tre långa pass denna vecka och varken hinner eller orkar med så mycket kutande.

Ja att gubben skulle ha med en selfie också var väl ganska så klart. smiley


Än sprattlar gubbjäveln!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 24, 2019 18:38:47

För att klara av mitt Skåneledsprojekt på 125 mil så får man faan inte ligga på sofflocket, så denna vecka har det blivit ca 13 mil spring m a o tre maror (marathonlopp). Tre dagar, i måndags, onsdags och idag söndag har jag varit ute och kutat i Skåneledsspåret (94 km) samt transportsprungit till och från de olika etapperna i nästan 2 mil och sedan 15 km spring med frun. Springet på Skåneleden kan ses på min Skåneledssida dock inte dagens etapper, då det tar några timmar att redigera film och lägga in dem på youtube och på min sida. Så det får vänta till i morgon måndag.

Men det är inte värt att slå sig själv över bröstet för knät kanske inte håller och jag känner också av vänstra hälsenan lite som jag hade problem med förra året, då jag backtränade alldeles för mycket. Man kan också lätt ramla i Skåneledsspåret då vissa stigar är blöta av gamla löv, som dessutom täcker små stenar och rötter som det är lätt att sätta tåspetsarna i. Snubblade i veckan över en taggtråd som jag inte såg, så allt kan hända.

Men hur som helst så har jag nu bara 34 km kvar av den första Skåneleden den som heter SL4 eller Österlenleden och som börjar och slutar i min hemstad Ystad. På så sätt är Österlenleden väldigt nära och jag har kunnat ta tåg och/eller buss för att komma nära startpunkterna. Längst transportspring har jag haft i dag då jag åkte buss till Eljaröd för att där kuta nästan 6 km till etappstarten Verkasjön vid Allerums alunbruk och 5 km från Vitabäck till busshållsplatsen i Röddinge för att komma hem. Men dessa transportstäckor till och från busshållplatser och stationer har jag givetvis räknat med. Innan hela Skåneledsprojektet är över (om jag nu klarar det) så blir det minst 25 mil transportspring utöver de 125 milen som hela Skåneleden är. Det är mycket planerande och logistik för att komma till Skåneleden och från densamma.

Jag är nu så inne i Skåneledsprojektet så utöver att kuta, jobba, sova och äta så blir det inte så mycket mer än att titta på serier och filmer på Netflix och försöka vara lite trevlig hemma och i a f verka som jag är intresserad av mer än mitt Skåneledsprojekt (skratt). Bilderna är från mitt spring i veckan. Nä, nu orkar jag inte skriva mer efter att redan halv åtta tagit buss och sedan under dagen tagit mig fram nästan 4 mil och sedan åkt buss hem. Nu är klockan snart sju på söndagskvällen och jag är skittröööööööööt,z,z,z!



Till tonerna av "Norrsken"

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 17, 2019 12:28:36

Min kärlek till naturen, Sverige från norr till syd och att få springa och röra på mig är enorm. Kärleken blir än starkare då jag skriver detta till tonerna av Jon-Henrik Fjällgrens låt Norrsken, som jag tycker är inte bara bra, utan jävligt bra. Hoppas att hela svenska folket tycker det så att den vinner den svenska mellofinalen och att han sedan får visa hela Europa vem han är och vad han kommer i från.

Kontrasterna i väder är just nu oerhört stor mellan norr och syd. Här nere i Skåne är det vårväder och uppe i norr har det varit orkan, snöstormar och jävligt kallt sista tiden. De som bor där uppe i norr klarar av extremvädret utan att gnälla och är liksom ett med naturen. Denna dag efter att Jon-Henrik vann mellosemifinal tre tänker jag speciellt på våra samer som är ute oavsett hur vädret är. Vi här nere i söder har lite svårare att bemöta snöstormar, kyla och stormvindar. Vi är mer gnälliga generellt sett, det är min uppfattning i alla fall.

Nåväl tillbaka till Skåne och mitt spring, som just nu känns ganska ok, trots vissa knäproblem men jag ska försöka vara som de uppe i norr och inte gnälla. Jag har under veckan tagit mig an etapp tre och fyra på Skåneledens Österlenled. Så i tisdags, den 12 februari, i ett fantastiskt väder sprang jag från Löderups strandbad till Simrishamn, 32 km. Bilden är från den fantastiska stranden vid Sandhammaren. Mitt spring kan ses i de två filmer jag gjorde och som så klart nu ligger på min Skåneleds sida.
I övrigt under veckan som gått har det blivit kortare springturer med frun på sammanlagt ca 30 km. Mitt totala spring under veckan har som de senaste veckorna blivit ca 6 mil, vilket är fullständigt ok. Jag har också simmat ett pass. När jag skriver simmat ett pass så kan det ju verka som jag är en jävel på att simma men det är bara bröstsim som gäller och inte så fort.

Jag har också efter två månader satt mig ”inte på höga hästar” men väl på min höga enhjuling på 36 tum. Det gick halvbra. Att komma upp på enhjulingen och sätta igång kräver både balans och kraft liksom att hoppa av mjukt och snyggt. Så det är bara att sätta igång att öva igen så ska jag väl kanske kunna ha ett enhjulingsprojekt någon gång i framtiden.

Nu gäller dock i första hand mitt Skåneledsprojekt. Att springa varenda jävla meter av de 125 mil orangemarkerade fem dellederna som går kors och tvärs över hela det vackra och omväxlande Skåne.
FY FAAN, VAD JAG ÄR TACKSAM ATT FÅ LEVA, UPPLEVA, SE, HÖRA, KÄNNA!





Har nu varit och hämtat finsk SISU, så nu jävlar!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sat, February 09, 2019 09:13:31

Familjen hade ordnat en hemlig resa någonstans för att fira min SJUTTIOÅRSDAG! Det var Helsinki iklädd vinterskrud, som vi flög upp till den 6 februari och till ett mycket bra hotell, extra bra dagen till ära, liksom det förbeställda bordet på restaurangen med de finska specialiteterna (i a f för turister). Har varit i Helsingfors förut och då visat min glädje för denna nordiska huvudstad med som jag tycker i alla fall, sin frihet från yttre stress och sin blandade och härliga arkitektur, vilket bl a det nya biblioteket, invigt för en månad sedan, visar på.

På gator och torg låg snön i högar för att liksom visa att här kan vi leva med moddiga trottoarer, smala körfält och livsfarliga istappar hängande ner från taken beredda att träffa en fotgängare. Tyvärr badade jag inte i den välkända bastun och tog ett dopp nere i hamnen men känner ändå att jag fått med mig finsk sisu hem och en massa JÄVLAR ANAMMA som under alla omständigheter ska räcka för att besegra hela Skåneleden och dess 125 mil.

Kommer också att försöka mig på Simris Alg Ultra den 13 april om allt är som idag, denna lördag den 9 februari, då Ystad inte är som Helsinki iklädd vinterskrud utan mer klädd i novembers gråväder med regn och blåst. Men det är härligt det med för jag lever, jag ser, jag upplever och det är inte alla som gör. Att få ha gjort det i 70 år är också verkligen underbart och varje kommande dag ser jag som en stor jäkla bonus!

Veckans motion har varit ringa så när som på ett par mils kutande och någon mils promenad i den finska huvudstaden. På måndag eller tisdag fortsätter jag dock att ta mig an Skåneleden (vilket kan följas på skaneled.se) och nu med lite bättre actionkamera, en Go Pro, som är lätthanterad och ger lite bättre film och som också har ett inbyggt antiskakningssystem så att man kan springa och filma utan att det blir alltför mycket hoppande upp och ner. En födelsedags present så klart och nu äntligen är jag 70 och kan tävla i 70-årsklassen, HÄRLIGT!





Nu är jag i gång med Skåneledsprojektet, äntligen!!!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 03, 2019 21:55:00

Nu är jag i gång, eller rättare: jag är i spring med mitt Skåneledsprojekt. I tisdags den 29 januari sprang och för att vara ärlig gick jag också de knappt tre milen mellan Ystad och Löderups strandbad. Det var en härlig dag och av mitt springande och gående har det så klart blivit filmer på min Skåneledssida, skaneled.se länk här.

De vackra bilderna ovan och nedan är från då. Vill ni, få besökare, se filmerna så finns de på den sidan under Skåneled 4. Den kallas också Österlenleden och är 188 km lång och börjar i Ystad och slutar i Ystad, vilket gör det lite lättare för mig att både ta mig till leden och därifrån. Men som sagt jag är i gång och det är härligt. Mitt knä är som det är men efter två kortisonsprutor, en i själva leden och en i muskeln så känns det förhållandevis ganska bra. Jag tänker i alla fall inte på knäet och värken i varje steg, som jag gjorde innan. Så jag njuter igen av springandet. Ett springande som blivit några mil fler än förra veckan, sex stycken närmare bestämt. Jag hade också ett fint simpass i fredags, det kändes då mycket bättre än det gjort även där på ett bra tag. Men så klart det är psykologi, när knäet inte värker så mycket, då känns konditionen bättre, simtekniken likaså och springandet blir om inte himmelskt så i alla fall härligt. Och härligt är det att vi gå mot vår för det är i alla fall för mig som en extra värkmedicin, en värmemedicin som gör kroppen mjukare och själen yr, eller yster! Vi hörs nästa söndag igen oavsett väder och krämpor.





Vem väljer du gubbjävel?

Januari 2019Posted by Roland Fors Sun, January 27, 2019 08:42:28

Så har jag då varit och träffat min ortopeds fru. Ja det låter kanske lite konstigt men båda är läkare och båda är ortopeder och båda jobbar på samma specialistmottagning. Att jag inte träffade min ordinarie ortoped utan i stället hans fru var så enkelt som att jag jobbade den dagen jag kunde få en snabb tid hos honom. Han lovade dock i telefon att frun var lika bra. Ja den sista kommentaren har inget med kön att göra utan bara att jag fått stort förtroende för mannen i familjen, som ju varit min ordinarie knäläkare sedan i höstas. Hur som helst så har jag nu fått lite mer kött på benen eller vad man nu ska säga. Eller kanske rättare: Nu har jag fått lite mer kortison i både knä och muskel. Det går inte att operera bort artros, så det får jag leva med men min muskel som är inflammerad och svag kan i a f bli bättre. Inte bara med kortison förstås utan bra sjukgymnastik som ett komplement till kortisonet. När jag nu skriver detta fem dagar efter kortisonbehandlingarna känns det faktiskt lite bättre, dock långt ifrån bra, vilket det givetvis aldrig blir mer men vad faan jag är ju 70.

Ja inte exakt det fattas nu bara 10 dagar så slår tiotalssiffran över från en sexa till en sjua och entalssiffran blir en nolla i stället för en nia. Inte blir jag ledsen över det utan bara jäkligt glad för jag har fått förmånen att få leva till 70, det är fantastiskt, helt jävla fantastiskt och så jag har väntat och längtat. Inte efter något storslaget firande för det blir bara i familjen på en för mig hemlig ort. Frun har ordnat något. Min längtan efter att få säga: jag är 70 bast, beror på att jag då får springa i en klass högre. ”GUBBAR 70”, vilket, sounds very good! Precis som när man ville bli 7 år för att få börja skolan.

Faan vad jag skriver mycket om mina skador, krämpor och ålder men ingen som inte vill behöver ju läsa detta. Min blogg är en självterapeutisk ”skriva av mig-blogg” så att mina nära och kära slipper höra precis allt. Hjälper då denna blogg dem, slipper de höra allt? Det ska jag kanske inte svara på utan det skulle de få göra men eftersom integriteten vad gäller familjen är 100-procentig, så blir både frågan och svaret skrivet av mig. Så svar är: Ja det hjälper dem i a f lite, lite tror jag.

Nog om knä och nu till rygg. Väntar fortfarande på ett besked av min neurokirurg om hur min MR-röntgen den 17 jan av ryggen såg ut. Men för varje dag som går så tror jag att allt är jättebra för annars borde han nog hört av sig redan. Men den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge, så i nästa vecka troligen får jag nog ett svar på min efterkontrollsMR och att den jäkla nervpåtryckande tumören inte dyker upp igen vare sig som godartad eller…..!

Efter både knä och ryggskrivande så får jag väl avsluta med att skriva att jag har sprungit 4 mil även denna vecka och simmat ett pass. Jag vilade de första dagarna från all fysisk aktivitet för att knäet skulle få ro och ta till sig kortisonet på bästa sätt, säger jag, den egotrippade amatörläkaren. Hur som helst så är 4 mil på en vecka inte så mycket och jag känner nu hur den snart 70-årige (minus tio dagar inte att förglömma) gubbens kondition sakta men säkert sipprar ur min kropp och det känns tyngre och tyngre att springa över bekvämlighetstempo (då man inte höjer pulsen speciellt mycket). Är ju också rädd för att öka farten då fotnedsättningarna blir kraftigare och därmed också smärtan i knäet.

Jag har i a f börjat planera för spring i Skåneleden. Vill gärna springa några etapper när det är lite vinter så att mina filmer som jag ska göra blir från alla årstider. Jag räknar därför med att kuta de två första etapperna på Skåneled 4, Österlenleden nu på tisdag (se min sida därifrån). Kanske springer jag dock den sista etappen, den sista av Skåneledens 125 mil innan det blir höst, men det får framtiden utvisa. Här är i alla fall en länk till en film i vinterväglag som jag gjorde i måndags den 21 jan då jag sprang runt en till Ystad närbelägen sjö, Krageholmssjön. Men för att jag ska lägga upp filmer då jag springer Skåneleden så måste de så klart vara både av bättre kvalitet, korrekta i springsvammel och av en mindre synlig gubbe, som varken sjunger eller ger sig in i historiska, ekonomiska och sociala rättvisediskussioner.

Förresten så är det ett faktafel i filmen. Jag säger att de fattiga, de som jobbade åt de rika fick ruttna potatisar och salt sill att äta. Potatisen slog inte igenom fullt ut förrän på 1800-talet och den salta inlagda sillen fanns visserligen som föda men inte i den omfattningen som i tidigare århundranden. Så det fanns bröd, gröt, rovor och även kött att äta även för de fattiga har jag nu läst. Ja inte i den omfattningen som den rika adeln och de alltmer bättre ställda borgarna förstås. Dåligt av den fd läraren att påstå fel saker i filmen men vad faan allt sker spontant och ur min mun kommer det så klart grodor då och då, hi hi hi Det är väl charmigt eller i a f vad man kan förvänta sig av en lite förvirrad gubbe ” i början stadiet av senilitet”. Fast det sista är nog inte så allvarligt utan det är mest att jag är disträ och har för mycket tankar på det egna jaget, HI HI HI!! Kanske bäst att som i filmen jag gjort om Ystad som ligger på min Skåneledssida, knipa käft och bara låta bilderna tala, hi hi hi!




Måste nog inse att det i framtiden blir byte av knäled

Januari 2019Posted by Roland Fors Sun, January 20, 2019 16:41:00

Så har jag då blivit uppringd av min ortoped efter att han granskat MR-röntgen av mitt vänstra knä. Diagnosen är väl inte glasklar men att det är utbredd artros är klart. Även lårmuskeln är skadad och försämrar rörelseförmågan och ökar på värken. Jag blev inte helt klok av vårt samtal men vi ska träffas i veckan som kommer så då får jag väl mer och bättre svar. Han nämnde dock ord som byte av knäled, vilket dock inte var akut men som troligen behövdes så småningom. Inte så roligt att höra, då en titanknäled inte håller för spring. Än tänker dock inte gubben kasta in handduken vad gäller att springa. Kanske måste jag ändå tyvärr inse att det inte precis främjar knäleden att springa ultror. Jag menar att det kanske då går än snabbare till knäledsbyte.

Att jag i år dock ska springa hela Skåneledens 125 mil är inget snack, det klarar jag om det ”bara” blir dagsetapper på ca 2 – 4 mil. Hoppas jag nu inte biter mig i svansen. För ont har jag ju när jag springer men som tidigare skrivits, så är det någorlunda acceptabelt om jag springer långsamt 8 – 9 km/timme och sätter en gräns på max 40 km/dag. Så det är bara att jobba på med hemsidan om Skåneleden, som dock är långt ifrån klar och sedan komma igång med springandet.

Här är en länk till min sajt skaneled.se som den ungefär kommer att se ut när jag tar mig an 125 mil Skåneled nu i vår och sommar.

Var i torsdags inne i det klaustrofobiska MR-röret för röntgen av ryggen. Något som inte gick helt obemärkt förbi utan lite strul. Ja jag menar inte att jag hade några problem att ligga inne i röret i 40 minuter inte heller att de hittade något för jag har inte varit i kontakt med min neurokirurg än. Utan strulet som blev då jag kvällen före min MR läste i kallelsen att jag inte skulle äta kött dygnet innan en blodprovstagning. Men jag hade inte varit på någon blodprovstagning och massor av kött hade jag också ätit strax innan på kvällen dagen före min MR. Men det var bara att snabbt på morgonen då vårdcentralen öppnade köra dit för att ta ett blodprov.

Visst gick det men de kunde däremot inte lova att blodprovet skulle vara i tid på Malmö Sjukhus där jag skulle göra min MR. Så jag fick ta blodprovet med mig och köra till sjukhuset i Ystad och deras laboratorium och där lämna in blodet. Jo då det kom till röntgen i tid. Ja så här är det numera alltid för mig, strul i onödan bara för att jag inte läser igenom papper då de kommer utan bara lägger undan. Får väl bättra mig. Att de skulle ha ett blodprov var för att jag skulle MR-röntgas med kontrastvätska cirkulerande i blodet.

I veckan har jag sprungit 40 km och simmat i ett pass. Tyvärr kan jag och sonen inte spela badminton en gång per vecka vilket vi gjort i 7 – 8 år. Det är ledsamt men låter sig inte göras p g a mitt vänstra knä. Jag har inte en chans mot honom längre p g a mitt rörelsehandikapp, så nu är det verkligen ungdom mot en gubbajävel. Men vad faan, jag kan gå och vandra, jag kan småspringa, jag kan simma, jag kan cykla, jag kan cykla enhjuling, jag kan andas, JAG LEVER!smiley



« PreviousNext »