Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

"Börja om från början, börja om på nytt, varför ska man sörja....

Augusti 2018Posted by Roland Fors Sun, August 05, 2018 19:01:34

Ja så sjöng ju Sven-Ingvars och Sven-Eric Magnusson en gång i tiden och även om jag inte är jätteförtjust i låten så är texten talande. För varför in i helvetes jävlar ska jag sörja ett missat Swedish Alpine Ultra, som ju bara är ett motionslopp i raden av många. Nej förlåt, det är inte ett lopp i raden av många det är ett mycket speciellt lopp och få förunnat att deltaga i, då deltagarantalet är begränsat till ca 50. Det är ungefär som när man sjunger för Lotta på Bråkmakargatan, som fyller år, ni vet den här: ”För det är ingen vanlig dag, för det är Lottas födelsedag”! Men från och med nu får det vara punkt slut med ältandet om bakslaget med Swedish Alpine Ultra och att jag inte kunde starta p g a min hälskada. Det var en flopp verkligen, årets flopp, som jag nu lägger till handlingarna.Från och med idag den 5 aug kommer jag att kämpa på med att röra på mig på olika sätt så mycket jag kan trots skadan för att hålla drömmen och årets största utmaningsmål ”Kullamannen Ultra” levande. Så fortsätter därför att skriva blogginlägg, om kanske dock inte så ofta, vilket nog är bra för mig och min fokus och för att ultrakampen ska fortsätta.

Så jag har verkligen inte kastat in handduken för Kullamannen Ultra men jag har omprövat hela loppet i förhållande till min kropp, mina småskador och min ålder.

Jag ger mig själv ”godkänt” för att klara de 9,5 milen från Norrviken till Mölle (innan de tre varvloppen runt Kullaberg sedan börjar).

Ger mig själv ”med beröm godkänt” för 9,5 mil till Mölle + ett Kullabergsvarv på 2,2 mil totalt 11,7 mil oavsett tid.

Ger mig själv ”med utmärkt beröm godkänt” för 9,5 mil till Mölle + två Kullabergsvarv på 4,4 mil totalt 13,9 mil oavsett tid

Ger mig själv ”EN BRAGDMEDALJ” om jag klarar hela loppet och de 16,1 milen även om jag skulle komma över maxtiden på 36 timmar med en eller några timmar.

Ovanstående betyg är satta med realism och utifrån de erfarenheter jag fick i våras och nu i sommar med skadeproblem och insikten som jag egentligen redan borde ha haft, om att jag fyller 70 om ett halvår och att min kropp är ganska sliten.

Så nu är det nya tag som gäller eller som Sven-Ingvars sjöng ”Börja om från början, börja om på nytt, varför ska man sörja tiderna som flytt”. Hälproblemen får jag nu sluta att fokusera på utan i stället lägga all fokus på det som jag kan göra och min övriga kropp som ju är frisk och skadefri. Har förresten cyklat många mil de sista dagarna, så det är ju alltid något....