Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Gubbe på hal is igen (förlåt asfalt)

Augusti 2018Posted by Roland Fors Sun, August 19, 2018 19:02:49

Så har jag då återupptagit enhjulscyklandet efter två månader, då jag började känna av vänster häl och vi intensifierade vår flytt till Ystad. Att enhjulscykla på en 36-tums enhjuling kräver övning och åter övning och gör man längre uppehåll, så märks det verkligen. När man sitter på en 36-tummare så har man ingen möjlighet till fotkontakt med marken så man måste veta vad man ska göra. Det måste sitta i ryggraden. Nedan är en gammal bild på mig då jag enhjulade mig runt Vättern och får visa på hur högt man sitter.I dag söndag den 19 aug så tog jag bilen och enhjulingen till längst in i ett industriområde här i Ystad, där jag kunde vara mer eller mindre för mig själv och öva påstigningar, avstigningar, slalom och distans. I början var jag ganska osäker och t o m lite rädd, vilket också visade sig vid en misslyckad avstigning, som slutade i platt fall baklänges. Som tur var inga skador. Har varit väldigt förskonad från fall under de 16 år jag kallat mig enhjulare. Bara en handfull fall som gett kortare bestående men, som skrubbade knän och armbågar. Gjorde en liten film i mars om mig själv som enhjulare, så den får vara med en gång till. Länk här!

Då jag nu inte springer några längre distanser, bara går lite fortare än vanligt och ibland tjuvspringer lite trots läkarens dom på 3 månaders vila, så blir enhjulscyklandet ett bra träningskomplement. Eller rättare, jag känner mig inte som en gammal gubbe. Blir alltid imponerad av äldre som kämpar på och inte bara blir sittande. Såg att den gamle stavhopparen Hans Lagerkvist, nu 78 fortfarande hoppar stav. Visserligen "bara" 2.80 men visst faan är det bra? En man, en gubbe ska röra på sig för då mår han bra och lever förhoppningsvis längre (vill jag tro i a f) och det gäller ju så klart kvinnor också.

På onsdag och torsdag ska jag ta mig runt både Bjärehalvön och Kullahalvön gående så fort jag kan. Måste uppleva hur hälen känns efter de drygt 10 milen och därefter utvärdera och bestämma träning/vila fram till Kullamannen i nov. Vill ju så gärna deltaga och eftersom jag inte kunde starta i Swedish Alpine Ultra så är min önskan om att få vara med än större.

Det skulle vara en fjäder i hatten och lite av en bragd om jag klarade hela Kullamansdistansen men som jag skrev i tidigare inlägg så ger jag mig själv godkänt om jag tar mig de 9,5 milen från Norrviken till Mölle. Allt där utöver är bara en bonus och ger hatten en större fjäder.smiley