Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

En härlig vecka men att jag ALDRIG lär mig!

September 2018Posted by Roland Fors Sat, September 08, 2018 15:19:11

En härlig vecka både vad gäller väder och träning efter den i somras ofrivilliga pausen p g a vänster häl. Jag är inte helt bra än, den känns men den håller och det blir inte värre. Så nu gäller det verkligen att ”balansera” och inte gå på för tufft. Men det är ingen större risk här i Ystad till skillnad mot i Höör, där jag hade mina tuffa terrängspår och den gamla nedlagda slalombacken att träna i. Här i Ystad är det relativt platt var man än springer.

Jag har varje morgon i sex dagar tränat springande och gående i två timmar. Men det är väldigt lättsprunget där jag springer längs med havet (bild från soluppgång i torsdags morse), i Sandskogens motionsspår eller på stadens gator.

Som sagt, en bra träningsvecka, i a f vad gäller antal sammanlagda mil (nästan 10, fast då med en tredjedel snabb gång). Utöver gåspring har det blivit ett halvlångt cykelpass och ett simpass samt lite träning i Sandskogens utegym (bara överkropp).

Då det var backträningen som fick mig på fall inför Swedish Alpine Ultra, så ska jag vara mycket försiktig så att kroppen håller. Jag vill ju så innerligt gärna stå på startlinjen utanför Hotell Skansen i Båstad klockan nio fredagen den 2 november. Sen hur det går är en helt annan sak. Kommande vecka ska jag cykla varje morgon i stället för att springgå, allt för att minimera skaderiskerna. Några springkilometrar ska det också bli och kanske då med lampan på pannan, vi får se.

Nedräkningen har i a f nu börjat på allvar men att jag aldrig lär mig, aldrig inser min rätta ålder, aldrig inser att jag inte har kapaciteten och förmågan, som vältränade unga atleter har. Några av dessa vältränade har anmält i ett facebookinlägg att de den 29 sept ska springa de första fem milen på Kullamannen runt Bjärehalvön från Båstad till Ängelholm. Vill väl visa mig duktig så anmälde mig också. Faan nu får jag bita i det sura äpplet igen. Jag är ju avhängd redan efter första kilometern. Men å andra sidan så skrev jag det, att jag kommer till start kl nio men sedan springer jag själv. Har förresten designat mig en egen Kullamannströja så jag inte fullständigt "binder ris åt egen rygg" utan i stället kan dra mig obemärkt bort om jag måste bryta.smiley Men som texten på tröjan visar så är det först efter 9,5 mil i Mölle som jag ger mig själv Godkänt!Det är inte precis alla deltagare i Kullamannen som har önskan om bra väder och lättspunget den 2 - 3 november utan vill ha såphala stenar, stormbyar mm. Därför tillbad jag det osedda väsen på Kullaberg som kallas Kullamannen och fick då till svar: Svaret kan ses här i en liten film från stenstranden innan Nimis och Arx.smiley

Avslutningen får bli en länk till ”Keep on running” med Spencer Davis Group från 1965, för 53 år sedan, då jag var 16 och bara sprang då jag hade en boll att springa med eller efter.smiley