Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Kontraster, kortison, tiden innan början och JUMBO!

Oktober 2018Posted by Roland Fors Sun, October 07, 2018 08:03:57

I onsdags backspring i Brösarps backar och i tron ”Forever young” (länk Alphaville) och i torsdags seniormässa i Ystad med pensionärsföreningar och diverse föredragshållare, bl a Marianne Rundström känd från TV. Hon pratade om tiden efter pensioneringen och sin bok, Passe'. Konferencier var den gamle sportprogramledaren Peppe Eng, känd också för sin medverkan i Let's Dance. Så man kände sig verkligen gammal då man var där bland hundratals andra i min ålder. Gjorde där en gratis snabb syntest, som visade på både brytningsfel och diverse andra synförsämringar. Men nej för faan, inga brillor än. Fast å andra sidan så var det utlottning av diverse saker och presentkort och frun vann ett presentkort på Specsavers a 1000 kr för progressiva glasögon, så kanske blir det glasögon till slut i alla fall (frun har linser). Jag min "arme sate" vann spelet ”Lets Dance”. Jag som aldrig varit någon dansör precis, så jag tog det som ett personligt hån.smiley

Men att både jag och frun blev dragna som vinnare bland åtskilliga hundra andra var ju tur i sig för det var väl bara ca 15 vinster. Här en länk till en gammal, gammal Let's dance låt, som spelades mycket då jag var tonåring för snart 60 år sedan.

Så var jag i fredags hos en ortoped som självklart ville remittera mig till knäröntgen men också gav mig en kortisonspruta i vänstra knäet. Jag tror att det kommer att bli lite bättre för det känns i a f lite bättre än innan och tron kan ju försätta berg som det heter. Tyvärr är mina knän ganska utslitna men efter att ha sprungit så mycket som jag gjort de senaste 20 åren, så är de ändå helt ok även om man inte kan resa sig utan att skrika av smärta om man sätter sig ner på marken eller golvet eller ska nedför i en backe efter att ha sprungit ett par mil.smiley

Så förhoppningsvis kan jag nu få ett par bra hårda träningsveckor innan loppet och den tid som nu börjat och som är mycket svår och mycket svårare än början/starten för Kullamannen.

För varje dag som loppet närmar sig får jag nu mer och mer ångest, packar och packar om ryggan, stirrar på kartan, kollar pannlampans sken, räknar vätska i cl, väger ryggainnehåll på brevvåg, funderar på nya skor och vilka kläder man ska ha, vad man ska lägga i sina dropbags, undrar om stavar hjälper, inser att träningsmängden är på tok för liten, börjar redan nu titta på långtidsprognoser gällande vädret, känner av krämpor mer och mer, är livrädd för att inte sova natten innan eller försova sig, åka på en förkylning eller ramla på startlinjen och stuka foten. Jag pendlar mellan tvivel på min förmåga och egen odödlighet och min närmaste omgivning får för varje dag jag närmar mig start höra allt mer om Kullamannen Ultra och min fysiska och mentala status.smiley

Tror också att vi som ger oss in i att springa långt är ganska lika vare sig vi har som mål att vinna loppet eller ”bara” klara loppet. Att skriva ”bara” är ta mig faan förmätet, för trots att jag gjort massor av spektakulära utmaningar i mitt liv och hållit på i dagar och veckor för att klara dem så är Kullamannen Ultra det tuffaste jag någonsin ställt upp i. Så för mig är det verkligen Formel 1 och i sanningens namn så är det ett livsfarligt lopp i branterna på Kullaberg då man är dödstrött och kanske raglar fram. Så kommer faktiskt att skriva ner var min aska ska strös om allt går åt "helvete"!smiley

Känner stor samhörighet med alla som tvivlar och tvivlar och lider alla helvetes kval innan start men ändå kommer till start. Sedan att någon springer i mål under 20 timmar, någon kryper i mål på exakt 36 timmar och många av oss tvingas kasta in handduken är om inte oväsentligt så i a f som Pierre de Coubertin sa: "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl".

Men nu gäller det att klara den svåra tiden fram till start innan det roliga, det jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning, börjar! Kullamannen Ultra den 2 nov kl 9 i Båstad och någon måste ju vara JUMBO. Kunde inte låta bli att designa och skicka efter en t-shirt enligt bild.smiley Ja dessa selfies!!!!smiley får han aldrig nog gubbjäkeln?