Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor ska jag försöka även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Nu är jag i gång med Skåneledsprojektet, äntligen!!!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 03, 2019 21:55:00

Nu är jag i gång, eller rättare: jag är i spring med mitt Skåneledsprojekt. I tisdags den 29 januari sprang och för att vara ärlig gick jag också de knappt tre milen mellan Ystad och Löderups strandbad. Det var en härlig dag och av mitt springande och gående har det så klart blivit filmer på min Skåneledssida, skaneled.se länk här.

De vackra bilderna ovan och nedan är från då. Vill ni, få besökare, se filmerna så finns de på den sidan under Skåneled 4. Den kallas också Österlenleden och är 188 km lång och börjar i Ystad och slutar i Ystad, vilket gör det lite lättare för mig att både ta mig till leden och därifrån. Men som sagt jag är i gång och det är härligt. Mitt knä är som det är men efter två kortisonsprutor, en i själva leden och en i muskeln så känns det förhållandevis ganska bra. Jag tänker i alla fall inte på knäet och värken i varje steg, som jag gjorde innan. Så jag njuter igen av springandet. Ett springande som blivit några mil fler än förra veckan, sex stycken närmare bestämt. Jag hade också ett fint simpass i fredags, det kändes då mycket bättre än det gjort även där på ett bra tag. Men så klart det är psykologi, när knäet inte värker så mycket, då känns konditionen bättre, simtekniken likaså och springandet blir om inte himmelskt så i alla fall härligt. Och härligt är det att vi gå mot vår för det är i alla fall för mig som en extra värkmedicin, en värmemedicin som gör kroppen mjukare och själen yr, eller yster! Vi hörs nästa söndag igen oavsett väder och krämpor.