Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor ska jag försöka även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Min 93-årige granne är ett föredöme i att vara positiv!

Mars 2019Posted by Roland Fors Sun, March 10, 2019 07:43:25

Efter en vecka med 52 arbetstimmar fram till denna helg och mycket regn, så lyser idag, (söndag) åter solen och jag har åter tid att springa lite längre. Under veckan som kommer ska jag börja ta mig an Skåneled 3, Ås till åsleden, som börjar i Åstorp och slutar efter 16 mil i Brösarp. Den första dagsetappen kommer att bli mycket tuff då min plan är att ta mig de fyra första Skåneledsetapperna från Åstorp till Söderåsens nationalpark, Skäralid, en sträcka på 41 km med jäkligt mycket upp och nerspring i nationalparken på blöta och tunga stigar efter allt regn som fallit.

Nu börjar också resandet till och från dagsetapperna bli längre. Det tar mig drygt två timmar att åka tåg från Ystad till Åstorp och lika lång tid med buss och tåg från Skäralid till Ystad. Men det visste jag om då jag kom på mitt fantastiskt underbara projekt att springa hela Skåneleden, 125 mil. Nu finns de en artikel om mig med hänvisning till min sida även på den otroligt fina Skåneledssidan, så att vem som helst som är intresserad av vandring eller spring på Skåneleden kan följa mig. Det är roligt. Det är självklart inte så många som är intresserade av en ”gammal gubbes” dösnack i filmer men jag tycker i a f att en del bilder jag tagit som finns på min sida skaneled.se är vackra.

Under veckan som gått har jag inte ens tagit en selfie, är konstigt egentligen för jag har ju parollen, ”minst en selfie om dagen så man vet att man lever”. smiley Så här kommer en selfie, som är några veckor gammal. Då jag promenerade hem genom Ystad med en välförtjänt Coca Cola i näven efter att ha avslutat mitt springande på Österlenleden.

Avslutningsvis för veckan så måste jag berätta om en granne jag har. En 93-årig man som är den mest positiva och nyfikna äldre person jag träffat. Hans ögon glittrar alltid av glädje och när jag en dag mötte honom när han var på väg ut på en promenad så sa jag: det är lite blåsigt och småruggigt idag. Han svarade nej då, du måste vara positiv, det är ingen fara. Tänk om man alltid kunde vara så positiv, det hade varit härligt. Tyvärr så är jag ibland lite gnällig men som jag brukar säga: det är ok att gnälla lite om man har något större att gnälla över och om man inte gör det länge. För annars riskerar man ju att i andras ögon bli en ”gnällig sur gubbjävel” och det är det värsta jag kan tänka mig.

Nästa vecka hoppas jag kunna skriva positiva saker och att jag kommit en bit på vägen mot Ås till ås-ledens mål i Brösarp. En passande avslutningsbild får bli en från Hammars backar och ett av många kostängsel man måste klättra över. Får av mig "en ibland lite gnällig gubbe", visa på att vi människor måste klara av många hinder här i livet och att vägen inte bara är av bomull.