Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Så det är bara att på det igen 2019!

Ja då är det bara att vänta på ny röntgen!

December 2018Posted by Roland Fors Sat, December 01, 2018 22:02:22

Min läkare ringde mig i tisdags och berättade om resultatet av min knäröntgen, som gjordes på båda knäna för att ev visa på skillnader. Mitt högra, som jag bara har lite ont i visade betydligt mer artros än mitt vänstra som jag har ont i vid varje steg jag tar. Kontentan av samtalet blev att jag troligen har en meniskskada eller lösa bitar i mitt vänstra knä och att det måste ske en magnetröntgen för att säkerställa rätt diagnos. Väntetid ca 1 – 2 månader, faan också men inget att göra något åt. Fick också medicin utskrivet för att lindra värken och inflammationer.

Ja, då är man, känns det som, tillbaka på ruta ett, (som strax före jul 2016 då jag började få ont i rygg och bröst, som senare visade sig vara en tumör i ryggraden). Nu är det så klart inte den graden av skada/sjukdom men oavsett grad så är jag inte springbar och det är deprimerande. För att jag ska må bra psykiskt så är spring och motion ett MÅSTE! Så nu blir det att försöka ändra om där uppe i skallen, så att jag kan försöka uppleva andra motions- och träningssätt lika roliga och ge mig, om än inte samma, men i a f ett liknande LUUUUUUUUUUGN som springet ger mig! För mig är springet som jag nog skrivit tidigare mitt Formel 1!

Nedanstående adventsljusstake får dock ge mig hopp inför 2019. I min förra blogg hade jag också den bilden men då var det andra datum som gällde. Nu gäller datumen dock åter igen ultralopp. Den 13 april Simris Alg Ultra 63 km, den 7 juni High Coast Ultra 130 km, den 1 nov Kullamannen Ultra 161 km och ljuset med datumet den 20 juli inom parentes är Swedish Alpine Ultra 107 km (som jag inte bestämt mig för hur jag ska göra). Ja att bestämma är nog inte längre så lätt att bara göra utan nu är det nog så att mitt vänstra knä kommer att bestämma det mesta. Ett par mil skulle jag väl kunna pina mig med värk men vad det i s f blir för konsekvenser av det. Ja det vet jag inte. Hur som helst så blev det dagen för anmälan till Swedish Alpine Ultra och som den just nu virrige och obeslutsamme mycket framtidsovetande "löpare" jag är så slängde jag trots allt in en anmälan. Så nu är jag anmäld till fyra lopp nästa år (se sammansatt anmälningslista nedan), vilket ju tyvärr kan vara fyra för mycket. Det får dock framtiden utvisa för det är ju trots allt 4,5 månader till Simris Alg Ultra.

Ha en trevlig första adventsvecka så får jag väl återkomma den andra advent med förhoppningsvis lite gladare och muntrare toner. Har en hyfsad förmåga att hålla ställningarna ändå utåt trots det inre uppror jag känner mot att jag inte kan springa. Lyssna gärna på min lilla sång och bildspel jag gjort för Kullamannens många anhängare på deras slutna sida. Den är gjord som en hyllning till alla som sprang 2018, ska springa 2019 och alla som hejade på vid sidan och arrangörerna med Per i spetsen. Den kan givetvis inte helt förstås om man inte är med i den gruppen och känner hela banan men sången känns väl ändå igen, eller? Tipp tapp tipp tapp tippe…… länk här

Skulle det vara någon som lyssnar på min tipp tapp-song härifrån denna sida så får ni se den som en tidig julhälsning till er från mig.