Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag träna ganska hårt. Efter en mara ena dagen och en träningsrunda på 2 mil i svår terräng andra dagen började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Vandring på gladiatorers arena

December 2017Posted by Roland Fors Wed, December 06, 2017 13:43:01

Då jag såg att måndagen skulle bli en toppendag vädermässigt bestämde jag mig för att köra till Kullaberg (i skånsk folkmun bara Kullen). Ryggsäcken packades med bl a varm choklad och hembakade bullar. För första gången sedan operationen tänkte jag bära ryggsäck. Dock bara en joggingrygga men just en sådan som jag måste bära under mina ultralopp nästa år.

Kullaberg är ett himmelskt vackert naturreservat med bland annat branta klippor som stupar ner i havet, grottor i och under havsnivån och vildvuxen bokskog. Det är mycket besökt av turister, vandrare, klättrare och dykare. I skönhet och omväxlande natur tycker jag att det slår både Söderåsens Nationalpark och Stenshuvuds Nationalpark (två av de tre skånska nationalparkerna). Den tredje skånska nationalparken är Dalby Söderskog och är i sig fantastisk men den är så liten att den inte alls kan mäta sig med ovan nämnda. Här är en länk till Skåneleden som i ord beskriver en vandring på Kullaberg, som vandring i världsklass.

Kullaberg är verkligen en av Skånes naturmagneter som man bara dras till och som jag besöker minst en gång per år. Fyren längst ut på Kullaberg har räddat många skepp från skeppshaveri. Jag läste dock på Kullens Fyrs hemsida att över 200 skepp har förlist där utanför sedan 1750 trots fyrar. Så det är farliga och tuffa farvatten, vilket jag själv upplevt en gång då det på bara några minuter och utan förvarning blåste upp till halv storm, då jag paddlade från Torekov och förbi Kullen. Den första fyren tändes redan 1561 och var en kol- eller vedeldad järnkorg som hissades upp. Bredvid fyren finns ett naturrum där man kan lära sig allt om Kullens natur och historia.

När jag besöker Kullaberg parkerar jag för det mesta bilen i Mölle (målet i Kullamannen Ultra), denna sommaridyll med Grand Hotell som syns vitt och brett från alla håll där det ligger högt och majestätiskt. I Mölle på Grand Hotell har jag tillbringat en natt i rum med utsikt både mot hav och Kullaberg och ätit en fantastisk god trerättersmiddag med närodlat och vid fönsterbord med Kattegatt som granne. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera och som får en att tänka tillbaka på hur det var då seklet var ungt (1900-talet) och hur de då bättre bemedlade fördrev somrarna där med bad, lekar och punsch.smiley

Från Mölle går jag alltid den västra leden längs med havet upp mot Kullens fyr. En led som ingår i de tre djävulska avslutande varven på totalt 6 mil som jag en gammal gubbjävel förhoppningsvis ska springa den 2 - 3 november tillsammans med unga och vältränade gladiatorer. Detta efter att först ha sprungit 10 mil dessförinnan från Norrvikens trädgårdar runt Bjärehalvön och Torekov förbi Ängelholm, Jonstorp och nära det välkända kaffet ”Flickorna på Skäret”, Arild och sedan ut på Kullaberg. Då får jag verkligen akta mig så att han, Kullamannen inte tar mig.smiley

Hur som helst så var det en som vanligt härlig vandring med chokladrickande och bullätande i solen i lä vid fyren och ett ryggsäcksbärande som inte gav mig några som helst problem med ryggen. På vägen tillbaka till Mölle fyllde jag dessutom ryggan med diverse vackra stenar, som jag ska måla på. Så nu får ryggsäcken vara med lite då och då på mina terrängrundor så att ryggen vänjer sig. Kommer ju att bära ryggsäck i ett dygn eller mer i Swedish Alpine Ultra och Kullamannen Ultra. Bilderna ovan är tagna på min vandring i måndags och får illustrera lite av texten. Tyvärr som jag skrivit mången gång är min mobilkamera ganska usel.

Tisdagens träning blev bara i källaren med stationsträning gånger tre.

Onsdagens rejäla morgonregn inbjöd inte till någon tidig springtur, som jag planerat kvällen innan. Tog mig dock samman och sprang en blandad terräng och asfaltsmil innan klockan slagit lunch. Blev visserligen mycket blöt men att balla ur för lite regn är inte likt mig. Känner att jag just nu befinner mig i en liten svacka vad gäller motivation. Men brukar få sådana ibland och kanske är det också väntan på svaret på min MR-röntgen som jag ska få den 13 december som gör att jag inte känner mig hundra. Behöver säkert inte oroa mig men fantasin kan tyvärr spela mig spratt. Hur som helst så kommer jag inte att träna bättre än så här måste jag verkligen äta de tre magiska äpplena för annars klarar jag aldrig mina ultralopp nästa år. På äppelträdet sitter i dag den 6 december exakt 29 äpplen kvar, så snart får jag börja bevaka dem eller montera upp en kamera så att jag verkligen kan fånga upp och äta de rätta tre sista äpplena. De med dunderkrafter och som är faan så mycket sundare och bättre än både konstig läppsalva och andra typer av anabola steroider.smiley

Hur jag än tänker och söker i min numera ganska långsamma och lite förvirrade men ändå fullt ok mänskliga hårddisk så dyker ingen äppellåt upp mer än ”Gånglåt från Äppelbo”, som vi i familjen alltid sjöng i bilen då vi passerade Äppelbo på väg till Sälen för skidåkning. Länken till "Gånglåt från Äppelbo" är från Polar Music Prize Ceremoni 1997. Tar sedan Youtubes sökmotor till hjälp för att hitta någon äppellåt och hittar då en rolig men ändå allvarlig ”Äppelmelodin” som jag hört någon gång men inte direkt lagt på minnet. En låt om att dela med sig, något som jag väl inte är speciellt bra på men kanske i alla fall kan bli lite bättre på, tänker jag i alla fall så här i begynnande jultider. Men att tänka är ju inte detsamma som att handla förstås.

På tal om stenarna jag tog med hem från stranden vid Kullaberg så har jag målat en som en God Jul hälsning och trots att jag vid något tillfälle uttryckt att jag inte visar mina verk så kan jag ju inte undanhålla er denna. Inte på grund av att jag tycker den är bra för den kunde lika väl varit målad av en femåring och lite jävla självinsikt har jag. Med stenmålningen vill jag bara önska er en tidig men dock innerlig och kärleksfull GOD JUL. En hälsning från stranden vid Kullaberg, denna himmelska plats och arena för Kullamannen Ultra 2018. Hälsningen kommer också från huset och trädgården i Höör, där det växer ett magiskt äppelträd med i alla fall tre äpplen som är guld värda eller i alla fall besitter osannolik kraft. Grundmotivet till julhälsningen är stulet (kopierat på lite finare språk) men penseldragen och synderna är mina.smiley