Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km 2017, började jag träna ganska hårt. Jag fick då ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Jag driver mycket med mig själv och oss gubbar men bevarar älskad familjs integritet. Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Extra julnummer! Nä, jag blev ingen Robin Hoodtomte i år heller!

December 2017Posted by Roland Fors Sat, December 23, 2017 07:56:20

Jag drömmer alltid om att vinna en sjuhelvetes massa pengar till jul eller med en enkel knapptryckning föra över 100 mille från någon storbank till mitt konto och sedan likt en Robin Hoodtomte åka runt på nyfallen ren och vit snö med mina renar och släde och skänka julfrid med klappar och mat till behövande barnfamiljer. Men ack nej, inte heller i år blev det mer än drömmar och tankar på de som så väl behöver. Så när jag sätter mig tillrätta vid julbordet i morgon med familjen och lite senare får fina klappar av tomten (hoppas jag), så kan jag i alla fall känna att jag tänkt givmilda tankar.smiley

Som tur är så är inte alla som jag utan i vårt samhälle sker ideella gärningar varje dag och inte bara inför julen. En av mina kompisar är med i Lions i en kommun på östkusten. Under hela året driver de en loppisaffär och gör andra aktiviteter för att samla in pengar. Pengar som de bl a skänker till behövande barnfamiljer till jul. Han säger ofta: Roland du vet inte hur fattigt och jobbigt en del har det. Han har delvis rätt för jag avskärmar mig oftast allt mänskligt lidande men innerst inne vet också jag hur det kan vara för många barn vid jul, vilket nedanstående korta och ej utpekande berättelse får visa.

För nästan 20 år sedan, då jag jobbade som lärare så hade vi en rostavla. Eleverna kunde få rosor för att de vid något tillfälle gjort något bra. T ex varit en bra förlorare, en omhändertagande kompis eller gjort något annat bra. Ingenting som hade med själva skolarbetet att göra. Under hela höstterminen delade vi ut rosor och ett visst antal rosor innebar en julklapp. Självklart såg vi till så att alla kom upp i rätt antal rosor så på sista dagen inför stundande jullov delade vi ut klapparna. En elev var sjuk, så på lille julaftons kväll åkte jag dit med julklappen. Jag kom till en familj i kaos där brännvinsdoften stank i hela huset och av julen kunde man inget se. Min elev var inte hemma, de visste inte var han var. Jag lämnade hans julklapp. Satte mig i bilen och körde tårögd hemåt, till ett varmt, julpyntat hus med glada barn, som förväntansfullt såg fram mot nästa dag, JULAFTON! Dömer dock ingen då jag verkligen själv vet vad alkoholen kan göra med en del av oss människor och förvandla oss från empatiska och fina människor till sluddriga egon.

Så när jag nu är inne på egon så kommer här mina mycket "egoistiska julönskningar".smiley

Nä, någon Robin Hood blev jag inte i år heller men kanske nästa jul. Hoppet överger aldrig oss människor och så inte heller våra egna önskningar. Avslutar med en länk till Cornelis Vreswijk, som ofta sjöng om orättvisor och hans "Somliga går med trasiga skor".

Vad gäller träning så har jag i den stundande "julstressen" och sedan jag skrev sist sprungit ca 60 km, simmat två entimmarspass och spelat badminton lika många timmar. Dessutom så har det blivit några timmar styrketräning. Med andra ord kan jag inte precis kalla mig träningsnarkoman. smiley

Jag har också varit hos min sjukgymnast som inte bara önskade mig god jul utan också sa: nu behöver du inte komma till mig mer, du har redan passerat alla tänkbara gränser efter din operation och du vet nu vad du ska träna och hur. Så nu kan jag släppa helt på försiktigheten och om inte ge järnet så i alla fall springa längre och längre så att jag klarar mina ultralopp nästa år. Ska sätta rejäla kvantitets- och kvalitetsmål för varje månad från och med januari för nu har jag ta mig faan inget att skylla på längre. Nu måste gubbjäveln skärpa sig om jag ska springa ultralopp med en massa vältränade deltagare. smiley

Avslutningsvis så hoppas jag att alla får en fin, god och lugn jul med bara glada och lyckliga barn. Tyvärr så vet jag ju att det inte blir så överallt men jag hoppas i alla fall för våra barn är det finaste som finns och mänsklighetens framtid.