Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Tomten har gjort sitt, självmordsstatistik och bokslut i TACKSAMHET

December 2017Posted by Roland Fors Fri, December 29, 2017 17:55:23

Tomten har gjort sitt så här efter jul men när har den gjort sitt för gott? Ja det är en fråga som inte är så lätt att besvara då man ska ”döstäda”. Döstäda är ett nytt ord/begrepp för att rensa och slänga så att inte barnen ska behöva göra det då man dör. Det är så klart vi fyrtiotalister som har haft det jäkligt bra och som samlat på oss massor av saker, som det berör. Vi har ju också fått ta hand om våra föräldrars arvegods och rensa efter dem. Det har både varit en svår och smärtsam process samt fysiskt ansträngande. Därför känner nu många med mig och min fru att det vill vi bespara våra barn. För mig och min fru är det också absolut nödvändigt med döstäd, då vi i vår kommer att flytta från vårt hus i Höör med dels källare, dels garage och förråd på tomten med stora möjligheter till förvaring till en liten 3-rumslägenhet i Ystad på ca 80 kvm med bara ett litet källarförråd.

Så frågan är, vilken tomte ska jag behålla, eller ska jag välja bort båda? Tomten till höger är från 1933 och köptes av mina föräldrar inför deras första jul som gifta. Jag har sett den varje jul sedan jag föddes, först i mitt föräldrahem och sedan snart 20 år i mitt hem. Tomten till vänster fick jag i julklapp av elever och föräldrar för ett femtontal år sedan. De har inget större materiellt värde mer än affektionsvärdet. Då det inte är något lätt val så har jag bestämt att båda kommer att lämnas till ett loppis där överskottet på ett eller annat sätt går till hjälp till människor i nöd. Förhoppningsvis kan tomtarna glädja andra i något hem. Men vad gör jag med madonnan, flöjtspelaren, den stora vita elefanten, alla prydnadsfåglar i glas och porslin, flera gamla fina kaffe- och matserviser, matsilvret, tavlor mm mm. Puh, det blir inte lätt men som sagt förrådsutrymmet är ringa och vi vill inte ha en massa saker i lägenheten utan där ska det vara luftigt, öppet och lätt att damma. Vi vill inte heller att våra barn ska behöva ta hand om en massa skit och få problem med vad de ska göra med det. Kanske till och med få ångest över att behöva slänga det mesta på sopstationen.

Så allt eller nästan allt får gå till välgörenhetsloppisar eller slängas och det som har ett lite större värde får jag sälja på Blocket eller Tradera. Ja precis samma problem får min fru, som dock inte har lika svårt som jag att göra sig av med saker från föräldrahemmet. Hur som helst så har "döstädet" nu börjat.smiley

Från döstäd till självmord. Jag läste i en artikel nu efter jul att nyårsdagen var den dag då det skedde flest självmord i Sverige. Att ensamheten och känslan av misslyckande då var som störst men jag skriver bara: GE FÖR FAAN INTE UPP, morgondagen kan förändra ditt liv. Jag vet. Du får kanske det du hoppas på av kärlek, vänskap, friskhet, ett jobb mm mm under det nya året, så snälla GE INTE UPP! Vi har bara ett liv! Att jag skriver detta i min blogg med få läsare påverkar kanske ingen men om Camilla Läckberg eller Pernilla Wahlgren skulle ta upp ämnet i sina bloggar med tiotusentals följare så är jag säker på att någon som går i sådana tankar skulle kunna lägga dem åt sidan och kämpa vidare. Min halvtaskigt hopsatta bild för övergången till 2018 får dock vara ett hoppets bild för ATT KÄMPA VIDARE OCH INTE GE UPP!!!

I dag den 29 december är jag extra glad efter att ha sprungit ett par varv runt vår närbelägna Vaxsjön med frun på morgonen och sedan vid lunch varit och simmat med yngste sonen för att därefter fika på det gamla anrika kaffeet Hollandia i Malmö. Det är ett mycket populärt kaffe med synnerligen gott kaffebröd och det vet alla Malmöbor och turister, så frun fick köa länge för att få ett bord trots plats för många gäster innan jag och sonen gjorde entre efter vårt simpass. Hollandia öppnade på 50-talet med inredning från Holland, därav namnet. Att jag är extra glad i dag beror på att ryggen nu är avslappnad och inte spänd och inte längre stramar så mycket så att jag kan simma betydligt fortare och med lite bättre teknik. Detta har kommit sig av badmintonspel, tidigare simpass och den styrketräning jag bedriver i mitt s k källargym. Det är en underbar känsla att gå in i det nya året med.

Min oro över både liv och spring var stor under året fram till operationen i slutet på augusti. Sedan har rehabiliteringen gått mycket fort och jag är så ödmjukt tacksam den svenska sjukvården och min älskade hustru som alltid stått vid min sida och gett mig ”en ibland gnällig gubbe” sin kärlek och sitt stöd. TACK och det är med stora förhoppningar jag nu närmar mig det nya året. Här är en länk till Elvis Presleys ”You are always on my mind” som får vara en salut i tacksamhet och i största kärlek till min fru!

Träningen sedan föregående inlägg till idag har bestått av 3 mil löpning, ett simpass, en timme enhjulscykling och fyra källargympass med överkroppsträning a en timme. M a o inte så mycket men så här i helger med olika traditioner får det ändå vara godkänt. På nyårsdagen ska jag presentera mina tuffa träningsmål för januari och fram till varje lopp jag ska delta i.

SÅ GOTT SLUT OCH GOTT NYTT 2018 OCH GE FÖR FAAN ALDRIG UPP!