Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Nytt år och nya möjligheter, minnesord och nu jävlar börjar träningen

Januari 2018Posted by Roland Fors Mon, January 01, 2018 13:50:12

När klockan vid midnatt slog över till den 1 januari 2018 fylldes som vanligt himlen av fabricerade stjärnor och stjärnfall, raketer, solar, kinesiska drakar och lysande långsamt stigande pappersballonger. Dock var den nyårsnattshimmel som syntes över Höör vid midnatt bara en parantes i förhållande till det fyrverkeri med 100 tusen pjäser a 8 ton som de 1,5 miljoner människorna som var ute på Sidneys gator kunde se och uppleva, se bild nedan och länk här.

På Skansen lästes som alltid Tennyssons ”Nyårsklockorna” och denna gång av Krister Henriksson och vi skålade för ett nytt år med nya möjligheter och hopp om glädje och lycka. Ja tänk om det hade varit så enkelt att vi alla bara lämnat sorg för lycka, depression för välmående, ensamhet för tvåsamhet samt sjukdomar för friskhet exakt kl 00.00.01.

Hur som helst så kommer i alla fall gymmen och motionsspåren att fyllas av ”nyårslöftarna” de närmaste dagarna. Hoppas bara inte man ger upp motionen då de sunda härliga endorfinkickarna inte kommer direkt. Det måste man kämpa ett tag för.

För exakt 9 år sedan kämpade min allra bästa vän i hopp om att få leva över nyårsafton och en stund in på 2009. Han fick 20 timmar av det då nya året. I denna stund är det många som kämpar för livet och jag hoppas att alla har någon som finns som ett stöd för dem.

Christer, Du bestämde att Du skulle uppleva det nya året 2009. Du gav inte upp Ditt sista andetag förrän Du kommit 20 timmar in på det nya året. Då tog Din kamp slut. En kamp som började i januari 2008 då Du fick ett telefonsamtal från Din distriktsläkare, som meddelade Dig resultatet av en lungröntgen. Du hade en lungtumör, som senare visade sig inte gå att operera och som hela tiden skickade ut cancerceller över hela kroppen. Du fylldes av den förbannade cancern och Du sa sent på hösten 2008: ”Jag har i alla fall huvudet kvar”. Vad Du menade var att Ditt tänk, Din oerhörda förmåga att analysera och komma med spetsfundigheter samt att se alla samband fanns kvar.

I 50 år var vi vänner, vi visste allt om varandra och ibland gick det ganska lång tid utan kontakt men så återupptogs den igen och vi var tillbaka precis där vi slutade. Du var en av de absolut intelligentaste människor jag träffat. Du kunde blivit fotbollsproffs, Du var helt suverän med bollen och Din förmåga att se öppningar och att passa var enastående. Du slutade dock med fotbollen då Du redan som 15-åring gick ut på sjön. Du såg stora delar av världen och Du läste och läste och blev oerhört allmänbildad. Du provade på många yrken och till slut så utbildade Du Dig till psykolog.

Christer, Du vän, ett tomrum som aldrig kan fyllas skapades i mitt hjärta då du alldeles för tidigt lämnade jordelivet men en vacker dag så träffas vi i Nangijala och där fortsätter vår vänskap. En vänskap som inte ens döden rår på!

Tack Christer för att jag fick förmånen att vara Din vän!

Här är en länk till Sommarkort, din stund på jorden med Cornelisprojektet. Den skulle egentligen sjungas av Cornelis men den finns tyvärr inte på youtube. Denna inspelning är också bra för det är texten som är så fin.

Från allvar till en patetisk gubbes träning
De två sista dagarna förra året sprang jag 2 mil, en asfaltsmil på lördagen och på nyårsaftonens förmiddag sprang jag en mil i terräng i Långstorpsrundan och avslutade springåret med 10 gånger upp och ner i vår nedlagda slalombacke, vilket sannerligen var tufft. Jag enhjulscyklade en knapp mil på lördagen samt körde källargympass båda dagarna. Avslutningen på året blev godkänt vad gäller träning.

I dag på årets första dag har jag tvåhjulscyklat 3 mil med frun, sprungit en mil på blandat underlag (asfalt och terräng) och kört ett gympass.

Träningsmål för januari
Från och med nu gäller kvalitet och kvantitet och minsta godkända springsträcka i januari är 30 mil. I dessa 30 mil måste ingå ett par mil intervall och backträning samt minst fem mil i fart som är på gränsen till vad jag klarar av. Jag ska springa de flesta milen i terräng med löparryggsäck som ska fyllas med maximal vikt. I terräng kommer jag också att springa med stavar.

Utöver springet gäller fyra sim- och lika många badmintonpass, minst 3 tvåhjulscyklingar på minst 10 mil sammanlagt och minst 2 enhjulingscyklingar på minst 2 mil samt minst 10 källargymträningar med roddmaskin, motionscykel, hantlar, balansskiva, situps och armhävningar mm (ca en timme per pass). Beroende på vinter eller ej vinter kan cyklingsmilen bli färre eller fler.

Träningsmål för 2018 och fram till varje ultralopp samt Vätternrundan mm

Bilden visar mina minimimål och ger mig bara betyget godkänt. Så nu är det definitivt slut på rehabtiden och nu börjar den riktiga träningen. Utöver den fysiska träningen kommer jag att träna mycket mentalt och framför allt målbildsträning, vilket bl a innebär att jag ser mig själv springa i regn och rusk, stormar och i snö, utmattad men i 100 procentig glädje och tro på mig själv och att jag alltid når mina mål. Den mentala träningen sker genom avslappningsövningar med inspelade avsnitt av den mentala träningens fader och guru, Lars-Eric Uneståhl. Länk här till när han berättar om den mentala träningen.

Förr sprang jag alltid med noga utvald musik men numera gör jag det sällan. Om jag hade gjort det i dag så hade Cold Plays Viva La Vida varit given. Den kom ut 2008 då min vän Christer kämpade för livet så den är lite förknippad med hans kamp men den är också uppryckande och jag får fart i benen av att höra den.

Avslutningsvis i detta första inlägg för år 2018:

NU GÄLLER ”KEEP ON RUNNING” I GLÄDJE OCH ABSOLUT TRO PÅ ATT ÖSTERLEN ULTRA, SWEDISH ALPINE ULTRA OCH KULLAMANNEN ULTRA SKA KLARAS!