Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

The Eagle and The "Snigel"

April 2018Posted by Roland Fors Thu, April 19, 2018 08:29:17

"The Eagle" Michael Thomas Edwards var en brittisk backhoppare som deltog i Calgary OS 1988 och kom sist och så långt efter de andra i meter att man kunnat dubbla hans längd men han hade ändå kommit sist. Han tjänade multum på att slå mynt av att alltid bli jumbo och att vara rädd när han hoppade. Jag kan inte låta bli att jämföra mig lite med "The Eagle" för jag är också jäkligt stolt att komma sist och får väl därför ha smeknamnet ”The Snigel” (på svengelska) för man kan alltid dubbla segrarens tid innan jag kommer i mål.

Här är en länk till en liten film om mig "The Snigel" och Simris Alg Ultra.

Jag är jäkligt rädd för att inte komma i mål och bli avtagen av banan men jag planerar noga min medelhastighet på olika delsträckor av banan så att den ska räcka till för att komma i mål innan målet stänger. Man får försöka acceptera sin förmåga i förhållande till andras och försöka göra något bra av den. Nedan en bild på The Eagle och The Snigel och likheterna finns eller hur ”V-tecknet” och stoltheten trots jumboplatsen.smiley

Så är då Simris Alg Ultra lagd till minnesarkivet och man är åter på G med träning mot nya mål. Sprang i tisdags en knapp mil för att mjuka upp lite styva leder. Igår spelade jag och yngste sonen en ”på livet och döden" badmintonmatch men tyvärr förlorade jag igen. Börjar så smått att vänja mig att hans reflexer, snabbhet och koordination faktiskt är lite bättre än gubbens, drygt 40 år äldre som jag är. Ja, det går utför även att man inte vill kännas vid det. Nej för faan, nästa vecka är det jag som vinner, absolut! Hur som helst så sprang jag 6 km intervall därefter. I morse tog jag enhjulingen i bilen redan kl sex och körde upp till Frostavallen och enhjulade mig sedan runt Frostavallen och Skånes Djurpark, 10 km. Därefter avslutade jag dagens träning med 5 km upp och ner i backe.

Men och det är ett viktigt men: Från och med nu är det verkligen ett måste att höja ribban vad gäller träning. Inte totalt i kilometer räknat för det håller inte mina knän för utan i kilometer vad gäller backe, intervall och längre distanser. Så målet i kilometer fram till den 14 juli får vara detsamma ca 1000 km som det var fram till Simris Alg Ultra från den 1 januari. Dock så måste minst 300 km av dem vara tuff backträning samt som intervall, 300 km bör vara 10 stycken 30-km-pass i terräng, 200 km som lätt myslöpning i komfortfart på asfalt och 200 km ”utanförstiglöpning” på ojämn mark och i ”på gränsen fart”.

På tal om The Eagle så är här en länk till The Eagles och deras Hotel California som avslutning på detta för mig ganska korta inlägg? Förresten så har väl de som sitter på Hotel California och alla andra fängelser ett helvete med att tiden är lång, det känns dock inte så då jag springer ultror, för då är tiden alltid kort.smiley

Nu lägger jag locket på för Simris Alg Ultra och blickar framåt mot Swedish Alpine Ultra, som kommer att innebära en rädsla till utöver tiden, att inte springa vilse, vilket är lätt gjort. Skulle behöva en gps-satellitklocka eller annan lätt gps där man kan lägga in kartan för Swedish Alpine Ultra, så är det någon som vill låna mig en eller hyra ut en, så hör av er! Att något företag skulle sponsra en "gamling" är väl omöjligt?smiley