Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Från och med nu blir kvällslitteraturen enahanda men ack så viktig!

Maj 2018Posted by Roland Fors Thu, May 24, 2018 12:04:31

För eventuella nya läsare (fast vem faan vill läsa om en gammal virrig patetisk gubbe)smileyså måste jag ju skriva att jag kan springa bort mig även i kända trakter och på markerad stig. Det hände så sent som i lördags då jag var ute i den av mig många gånger omtalade Långstorpsrundan, som jag väl sprungit något hundratal gånger under årens lopp. På ett ställe springer man ut på en grusväg för att efter några hundra meter åter springa in på en skogsstig, som är väl markerad. Men tänkte så intensivt på något annat att jag sprang vidare utan att svänga vänster. Upptäckte att jag inte riktigt kände igen terrängen och omgivningen efter någon minut. Fick stanna och titta noga och då som först insåg jag att jag sprungit förbi skogsstigen jag skulle in på.

Så kan man förirra sig i så kända trakter, på så kända stigar som här i Höör, hur faans lätt kan det då inte bli att springa bort sig fullständigt mellan Nikkaulokta och Abisko? Usch ja, hemska tanke om fjällräddningen får rycka ut med helikopter för att leta efter mig. En förvirrad gubbe, som väl då antar jag får springförbud överallt utom på mycket väl snitslad bana eller med medföljande kartläsare eller med inopererad sändare så jag kan pejlas/spåras.smiley

I Swedish Alpine Ultra måste jag i alla fall vara min egen kartläsare. Har nu fått mina efterskickade fjällkartor över terrängen mellan Nikkaulokta och Abisko. Kartor som nu kommer att vara mina vänner från sänggåendet till insomnandet. M a o kommer de att studeras och memoreras gång efter gång efter gång efter gång. Om det sedan räcker för att förhindra fjällräddningen för att behöva rycka ut det återstår att se.

Så har då huset visats för många intressenter. En granne sa att det var kaos med parkerade bilar utanför vårt hus i söndags och att trädgården var full med folk som på ett stort gardenparty. Så nu återstår att se om det bara var nyfikenhet eller om det finns ett reellt intresse för vårt hus. Hur som helst så är det just nu stor efterfrågan på hus i Höör. Att vi redan i maj fått sommar gör väl också att viljan att flytta från lägenhet till hus med stor lummig tomt än större. Det är i alla fall budgivning på gång, så vem vet, kanske måste vi dra från vårt kära hus på någon vecka eller två om en köpare kräver det. Men och jag har sagt det tidigare, det ska bli härligt att komma till Ystad och känna brisen och tånglukten från havet.

Träningen har i alla fall kommit i gång igen. I måndags blev det ca en mil enhjulscykling och en mils kutande i terräng. I tisdags blev det åter en mil enhjulscyklande och nästan en timmes spring upp och ner i vår gamla nedlagda skidbacke vid Frostavallen, puh! I går onsdag inskränkte sig den fysiska träningen till montering av möbler i vår lägenhet i Ystad. Idag torsdag har jag varit ute och kutat en mil i terräng och ca en halvtimme upp och ner i backe. Tyvärr känner jag lite av högra lårets insida, som jag också gjorde några veckor innan Simris Alg Ultra. Då gick det över med både Voltaren invärtes och utvärtes, så hoppas inte det ska bli värre och att det ska bli bra även denna gång.

Snart så börjar FOTBOLLS-VM, underbart härligt! Hoppas bara att jag är tillbaka i bebodda trakter den 15 juli då finalen går, så man då inte irrar omkring på fjället med en sökande fjällräddning utan lugnt kan sitta på hotellet i Kiruna och kolla finalen på TV. Hur som helst så tycker jag Per Gessles VM-låt är skit så jag tycker vi tar spelarnas barns VM-låt som vår officiella VM-låt. Länk till den här. Den är medryckande. Avslutningsvis: Vi är bäst i hockey! Vi vaaaaaaaannnn VM i söndags så nu jävlar ska vi vinna VM i fotboll också!!!!! Inget är omöjligt, bollen är rund!!!! HEJA SVERIGE!