Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

VM-deppen” botades i dag med 50 km i Skåneled trots hälproblem

Juni 2018Posted by Roland Fors Sun, June 24, 2018 18:56:32

Hade tänkt springa Skåneleden från Hässleholm till Höör (Frostavallen) och vidare hem på asfalt (totalt 50 km) i morgon måndag men då jag kände att jag var deppig efter det snörpliga slutet i matchen mot tyskarna, så tog jag kutandet i dag i stället. Åkte tåg till Hässleholm och mitt i centrum börjar Skåneleden med sin orange märkning.

Då jag senaste dagarna känt av hälen på vänster fot, precis som jag haft något (en sten, en liten gren innanför skon) var jag osäker på hur det skulle gå. Har haft denna känsla även barfota men bara då jag vinklat hälen uppåt, gått på tårna. Jag började först känna av det då jag gick nerför trappan på övervåningen men märkte att om jag satte ner foten platt så kände jag inget. Har läst lite på nätet och konstaterar med stor sannolikhet att det är hälsenan som är inflammerad efter allt mitt backspring sista tiden.

Därför tog jag ett par gamla utslitna Asics terrängskor och sprang med då det kanske också, förutom backspring, var mina nya terrängskor som bidrog till hälproblemen. Det gamla paret var som bäst 2016 då jag sprang Ultravasan, som förresten inte är något speciellt jobbigt ultralopp vad gäller varken underlag eller topografi om man är tränad.

Men åter till nuet. Så fort jag vinklade foten så kände jag av problemen även med de gamla skorna men satte jag ner foten platt då jag sprang så gick det bra. Det var det svaret jag ville ha i dag för då vet jag att även om det inte blir helt bra på tre veckor så kan jag ändå springa Swedish Alpine Ultra om jag bara sätter ner vänster fot platt. Fast det blir inte lätt att sätta ner foten platt i den mycket ojämna fjällterrängen. Dagens femmilare tog dock lite längre tid än det skulle gjort om jag inte haft problemen med hälen för jag var rädd att göra skadan/åkomman värre.

Jag är nu en timme drygt efter hemkomst jäkligt stolt att jag trots hälen som dock inte ställde till så mycket bekymmer för mig, klarade vad jag bestämt. Det är min styrka men det går verkligen inte så fort längre. Bäst på att springa långt var jag för 20 år sedan då jag var omkring 50. Men jag är oerhört glad att ha förmågan och hälsan att kunna springa och ta mig fram med bara muskelkraft, så gammal jag är, snart 70-årig gubbe. Har snabbt gjort en liten selfiefilm om dagens femmil med länk här och som jag brukar säga, darrig gammal gubbe och billig kamera.smiley

Kanske måste jag nu ta det ganska lugnt med springandet för att vila hälen, tar i alla fall Voltarensalva på, vilket är en psykologisk medicin mer än den egentligen gör nytta.smiley

Från den 1 juni till i dag har jag kutat ca 30 mil så juni blir min bästa månad sedan ryggtumörsoperationen i aug förra året. Men kanske som sagt blir det inte mer springande innan Swedish Alpine Ultra den 14 juli. Det bestämmer vänstra hälen och dess status. Att kasta in handduken kommer inte på fråga, då jag är en gammal envis martyr och loppet är med på min "bucket list" liksom Kullamannen Ultra och jag har inte precis tiden på min sida.smiley