Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Läkarbesöket i dag gav inget kortsiktigt hopp

Juli 2018Posted by Roland Fors Mon, July 30, 2018 13:16:57
Läkarbesöket idag visade åter på en inflammerad häl. En hälsena som i a f inte är av men som måste/bör vilas i ca tre månader. Tre månader utan träning inför Kullamannen Ultra ger ju inte mig de bästa förutsättningarna att klara det loppet. Ska i a f försöka vila från spring en månad så kanske kanske. Hoppet finns alltid. Förresten så hittade läkaren ett fästingbett på baksidan av vaden som blivit Borrelia (ja han, läkaren trodde det i a f). Så en penicillinkur blev det i a f. Alltid något sa han som såg Åmål, eller vad man nu brukar säga. Men inte FAAN är det roligt med hälen inte när man har springet som sin medicin för att må bra. Jag kan cykla, enhjulscykla, paddla, simma men inget går upp mot springet för det är psykets formel-1-medicin och helt jävla gratis och receptfritt. En dundermedicin för att sjunga även om man inte kan och inte heller har krökat!smiley

Hur som helst så är snart flytten till Ystad klar men faan vilket jobb. Att flytta till större är aldrig problem men till mindre sliter på psyket för alla gamla nostalgiska saker måste bort. Och nu när vi slängt och slängt och gjort oss av med så är det UNDERBART, en FRIHETSKÄNSLA. Förstår inte saksamlare och loppisspringare som fyller sina bostäder med prylar men å andra sidan så förstår de inte heller mig. Men kan ju förstå yngre och medelålders människors intresse för saker.

Innan vi köpte vår lägenhet i Ystad så tittade vi på några stycken andra och minns en med största obehag för i den var det saker, saker från golv till tak. Jag mådde illa, så den titten tog inte många minuter. Kommer åter tänka på den gamla låten med Edvard Persson "Man kan ingenting ta med sig dit man går" eller som den heter "En fattig trubadur" och visar en bild från ett loppis och vet av bekanta att det ser ut så på många loppisar när de öppnar, huuu jag ryser!smileyJa nu blir det i a f ett försök till träningspaus fram till september, då jag åter ska försöka kuta lite mer igen och se hur långt vingarna då bär. Är det möjligt, är det möjligt med 161 km den 2 - 3 november??? Om och ifall är gubbjäveln väl värd en bragdmedalj!smiley

Fast som jag brukar säga, att enhjulscykla Haparanda - Ystad, nästan 200 mil på 23 dagar, som jag gjorde 2006 är peanuts, i förhållande till att alltid bara vara människa och leva upp till samhällets, omgivningens och de egna kraven. Så i förhållande till det är 161 km och två dagars spring blott en blinkning i det stora hela.smiley