Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Jag fick ett svar: "MIN HÄL HÅLLER i a f i FEM MIL!

Augusti 2018Posted by Roland Fors Fri, August 24, 2018 08:51:26

Ja, jag skriver fram och tillbaka, om skador och vila men sedan så vilar jag alls inte så länge som läkaren säger, så förstår mer än väl att man tror att jag lever i en fantasivärld där sanningar och påståenden blandas huller om buller. För att direkt ta död på om jag är en mytoman så säger jag: JAG ÄR ALLTID FULLSTÄNDIGT SANNINGSENLIG men jag är mycket medveten om att jag ger en information och sedan efter någon vecka en ny motsträvig info. Detta har att göra med att jag ju så gärna vill vara skadefri och kunna träna ordentligt mot mitt STORA MÅL: KULLAMANNEN ULTRA! Så därför gör jag många gånger tvärs emot vad läkarvetenskapen säger till mig att göra och blir lite granna min egen chansläkare!

Så tidig morgon i onsdags tog jag tåg och buss från Ystad till Båstad. Jag promenerade sedan ett par km till Norrvikens trädgårdar där Kullamansstarten går kl 11 den 2 nov (trodde jag men starten är ändrad till kl 9 vid hotel Skansen i Båstad). Mitt mål som jag hade var att gående och småspringande ta mig fram till Ängelholm och de ca 5 milen längs med Skåneleden under 8 timmar. Åtta timmar är gränsen i Kullamannen Ultra för de som inte hunnit fram då får stiga av loppet. Jag kan direkt säga att ingen klarar att gå den sträckan utan att springa och komma fram i Ängelholm innan repet dras. Man måste alltså springa en hel del, vilket jag gjorde trots mina problem med vänster häl. Visst kände jag av hälen men det var ingen större smärta utan mera av obehag. Träffade på ett par kvinnliga vandrare som jag pratade med om att jag sprang trots en hälsensinflammation, vara den ene sa: du var mig en knepig en. Hon slog nog huvudet på spiken för det är kanske det jag är.

Hur som helst så sprang jag in i Ängelholm med bara 2 minuter till godo, 7.58 och sedan kunde jag gå till hotellet för att vila. Det kan jag inte den 2 nov för då är det elva mil ytterligare att springa/gå innan jag går i mål i Mölle efter tre avlutande Kullabergsvarv. Ja i dagsläget med den brist på kvalitativ träning jag haft de sista två månaderna så ser det minst sagt oövervinnerligt ut. Men jag har ju två månader på mig och jag fick ett positivt svar: min häl håller i a f för fem mil på ojämnt underlag.

Gjorde som vanligt en film om mitt spring runt Bjärehalvön, vilken kan ses här.

I går torsdag efter de fem milen på Bjärehalvön skulle jag egentligen kutat lika långt fast då från Ängelholm till Mölle. Jag kände mig väldigt trött på morgonen och insåg att jag efter nästan två månaders vila var långt ifrån min gamla kondition, så jag tog tåg och buss till Mölle och sprang bara ett Kullabergsvarv på knappt två mil innan jag åkte hem till Ystad. Bilden visar en gående svettig vandrare in i Mölle hamn. Ca 7 mil på två dagar är jag jäkligt nöjd med.

Så nu gäller det att försöka lägga upp ett lagom men bra träningsprogram för två månader som höjer mig både vad gäller kondis och snabbhet för annars är jag direkt rökt innan de avslutande tre Kullabergsvarven börjar (de sista 6,6 milen). Får jag bara vara någorlunda skadefri så tror jag mig i a f klara de första 9,5 milen mellan Båstad och Mölle. Får väl avsluta med en länk till "Always look on the bright side of life" vilket jag säger till mig själv för vad faan är en lite ömmande häl mot att ........