Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Ett år efter operationen och mitt hundrade inlägg

Augusti 2018Posted by Roland Fors Tue, August 28, 2018 13:30:36

För precis ett år sedan i morgon, den 29 aug opererade jag bort en tumör i ryggraden. När jag rullades in för operation, så visste jag inte om det var en godartad eller elakartad tumör. Mina MR visade att den troligen var godartad men till 100 % visste man inte. Hur som helst så gick operationen bra. Hela tumören, som tryckte på nerver togs bort och den var godartad. Dagen efter operationen började sedan min rehabilitering och träning för att åter igen kunna springa och springa långt. Fyra månaders frånvaro från spring var sjukgymnasternas första stränga order men redan efter en och en halv månad tog jag mina första springsteg. Då hade jag redan trots att jag inte visste hur det skulle bli med långspringet planerat för mina tre ultror i år.

Den första ultran, Simris Alg Ultra på drygt sex mil klarades av i april men sedan fick jag ”bita i gräset” den 14 juli, då jag tvingades ”kasta in handduken” inför Swedish Alpine Ultra. Inte för ryggproblem utan för att jag överansträngt min vänstra häl och fått en hälseneinflammation. Som jag tidigare skrivit så var det extra tufft då jag hade åkt upp till Kiruna och Nikkaluokta och bara dagarna innan insett att jag var en dåre, en ”toker” om jag deltog och sprang de nästan elva milen i tuff fjällterräng. För en gång skull var jag då en ”kloker”. Men mellan tokeri och klokhet är det inte så långt så blir väl en ”toker” igen den 2 nov inför årets STORA MÅL, KULLAMANNEN ULTRA 161 km. Bara att skriva 161 km känns tufft och att dessutom veta exakt hur det kommer att kännas, när man är på ”gränsen”, som jag varit många gånger tidigare och även passerat den känns verkligen i hela kroppen. Men jag ska göra ett försök och tiden fram till start kommer om mina träningsplaner håller att innebära många korta snabbhetspass och färre långdistans (allt för att spara min vänstra häl), mycket cykling samt enhjulscykling och simpass. Min häl känns lite mer efter förra veckans långdistans men är ganska ok idag, även efter gårdagens korta snabbpass i motionsspåren i Sandskogen. Motionsspåren som här i Ystad är befriade från kuperad terräng och mycket lättsprungna, så 5 km i 12km-fart är numera för mig rejäla snabbpass med en i mål mycket flämtande gubbe.smiley

I dag vilar jag från fysiska aktiviteter och i morgon blir det lätt vandring runt en vacker fågelsjö ett par mil bort, Krankesjön.

Avslutningsvis: detta är det etthundrade inlägget sedan jag startade denna blogg för elva och en halv månad sedan och jag liksom ni få läsare måste ju ställa oss frågan: ”hur faan kan man skriva så mycket om så lite”? Ja inte faan vet jag! Det enda skulle väl i så fall vara att jag är "gubbe" och vi är ju kända för att vara lite dryga och långrandiga. smiley