Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor ska jag försöka även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Har nu varit och hämtat finsk SISU, så nu jävlar!

Februari 2019Posted by Roland Fors Sat, February 09, 2019 09:13:31

Familjen hade ordnat en hemlig resa någonstans för att fira min SJUTTIOÅRSDAG! Det var Helsinki iklädd vinterskrud, som vi flög upp till den 6 februari och till ett mycket bra hotell, extra bra dagen till ära, liksom det förbeställda bordet på restaurangen med de finska specialiteterna (i a f för turister). Har varit i Helsingfors förut och då visat min glädje för denna nordiska huvudstad med som jag tycker i alla fall, sin frihet från yttre stress och sin blandade och härliga arkitektur, vilket bl a det nya biblioteket, invigt för en månad sedan, visar på.

På gator och torg låg snön i högar för att liksom visa att här kan vi leva med moddiga trottoarer, smala körfält och livsfarliga istappar hängande ner från taken beredda att träffa en fotgängare. Tyvärr badade jag inte i den välkända bastun och tog ett dopp nere i hamnen men känner ändå att jag fått med mig finsk sisu hem och en massa JÄVLAR ANAMMA som under alla omständigheter ska räcka för att besegra hela Skåneleden och dess 125 mil.

Kommer också att försöka mig på Simris Alg Ultra den 13 april om allt är som idag, denna lördag den 9 februari, då Ystad inte är som Helsinki iklädd vinterskrud utan mer klädd i novembers gråväder med regn och blåst. Men det är härligt det med för jag lever, jag ser, jag upplever och det är inte alla som gör. Att få ha gjort det i 70 år är också verkligen underbart och varje kommande dag ser jag som en stor jäkla bonus!

Veckans motion har varit ringa så när som på ett par mils kutande och någon mils promenad i den finska huvudstaden. På måndag eller tisdag fortsätter jag dock att ta mig an Skåneleden (vilket kan följas på skaneled.se) och nu med lite bättre actionkamera, en Go Pro, som är lätthanterad och ger lite bättre film och som också har ett inbyggt antiskakningssystem så att man kan springa och filma utan att det blir alltför mycket hoppande upp och ner. En födelsedags present så klart och nu äntligen är jag 70 och kan tävla i 70-årsklassen, HÄRLIGT!