Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag träna ganska hårt. Efter en mara ena dagen och en träningsrunda på 2 mil i svår terräng andra dagen började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Återhållsamt och ödmjukt

Oktober 2017Posted by Roland Fors Sun, October 15, 2017 08:12:36

Äntligen så ursäkta mitt tjafs om min fysiska status! Jag har blivit lite bättre de sista dagarna och värken känns lite mindre. Bäst av allt är att jag nu kan ligga på rygg igen och att sömnen därför både blir bättre och längre, vilket innebär att jag är utvilad och psykiskt stabil när jag vaknar. Jag hoppas därför att mina inlägg från och med nu också blir lite stabilare och återhållsamma i känsloyttringar och inte bara ”svarta eller vita”.

Har alltid älskat mornar för när man sovit bra (vilket jag oftast gör) så är det som ljuv musik i själen att vakna och bara se möjligheter. Då sjunger jag ofta på Kentas låt ”Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra”. Det är en text som verkligen speglar mitt morgontillstånd. Därmed inte sagt att hela dagen är i det tillståndet.smiley Kenta var inte någon skönsångare precis men texten är bra. Kenta sjöng dock mycket bättre än vad jag gör i alla fall, så min sång är tyst och inte offentlig. Kenta blev bara lite över 50 år men han var ändå en överlevare och kämpe på sitt sätt. Han var en trogen Bajenfan, så låten är också Bajens kampsång. Här är en länk till låten då 30000 Bajenfans bildar kör och sjunger den på fullsatta läktare på Tele2arena tillsammans med Kentas inspelning som ljuder i högtalarna. Mäktigt oavsett vilket lag man håller på.

Sedan sista inlägget har jag tränat på att inte träna. Genom att inte fokusera så mycket på träning och framtida spring har jag inte känt så mycket frustration och kanske är det också lite därför som jag känner mig bättre. Träningen har varit att lägga den fysiska träningen lite åt sidan och bara ta det lugnt, typ vardagslunk och två kortare naturpromenader/dag, bokläsning, lättare hushållsarbete samt skapande verksamhet. Det sista ger mig inre harmoni och nya krafter. Det slutliga resultatet är oväsentligt då det är den skapande processen som skänker glädje och inre ro. Har målat bilder med oljefärger på släta fina stenar som tagits hem från stranden. Producerade alster visas aldrig offentligt och försvinner ofta lika fort som de kommit till.smiley

Nu väntar jag bara på att träffa min opererande läkare på onsdag så han kan bedöma min aktuella status och om jag eventuellt kan trappa upp något. Kanske börja cykla lite på min motionscykel och använda lätta hantlar typ ett eller två kg och/eller simma lite lugnt. Viktigast är dock att kunna göra lite mer i hemmet så att frun kan avlastas.

Avslutningsvis så måste det åter sägas så att mina tidigare inlägg inte misstolkas: Jag är oerhört tacksam för att man opererat bort min tumör och att den var godartad. Jag har ibland lätt för att glömma bort att jag ska vara tacksam för livet och den kärlek mina anhöriga ger mig. Ibland rusar jag bara i väg och tar liksom livet, kärleken, min egen rörlighet och springförmåga som självklar. Den är verkligen inte självklar då man snart är 70 och periodvis utsatt både kropp och själ för tuffa påfrestningar.

Kenta var en "överlevare" och det är också jag. En som aldrig ger upp även om jag får jobbiga dippar då och då men det är då SPRINGET, cykling på ett eller två hjul och annan motion betyder allt. Det här året har ju dock fått mig att i alla fall tänka på ett liv utan långspring och med andra lugnare och inte så fysiskt krävande aktiviteter. Men där är jag verkligen inte än utan nu är det fullt fokus på en lyckad rehabilitering med ultralopp som mål 2018. Det sista skrivet återhållsamt och ödmjukt, eller?smiley