Den patetiske gubbens utmaningar 2019

Den patetiske gubbens utmaningar 2019

The same procedure as last year (tre ultror) + lite andra fysiska aktiviteter

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 2017, började jag få ont i bröst och rygg. Så i stället för att springa 30 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör i ryggraden". Den opererades bort i aug 2017. Jag satte då som mål att klara tre ultror under 2018. Simris Alg Ultra 63 km klarades av med minsta möjliga mariginal (3 min). Swedish Alpine Ultra Nikkaluokta - Abisko 107 km fick ställas in på plats p g a en inflammation i hälen. Kullamannen Ultra 161 km, Sveriges tuffaste ultra fick stigas av efter 10 mil i Mölle p g a svåra smärtor i vä knä. Jag bröt med stolthet men också i hopp om att det kommer fler chanser. Så oavsett fysiska krämpor ska jag försöka även i år 2019. Det jag absolut SKA klara i år, är att ta mig runt hela Skåneledens 125 mil springande, se mer om den utmaningen på min sajt: skaneled.se Så välkommen dit och välkommen hit!

Till tonerna av "Norrsken"

Februari 2019Posted by Roland Fors Sun, February 17, 2019 12:28:36

Min kärlek till naturen, Sverige från norr till syd och att få springa och röra på mig är enorm. Kärleken blir än starkare då jag skriver detta till tonerna av Jon-Henrik Fjällgrens låt Norrsken, som jag tycker är inte bara bra, utan jävligt bra. Hoppas att hela svenska folket tycker det så att den vinner den svenska mellofinalen och att han sedan får visa hela Europa vem han är och vad han kommer i från.

Kontrasterna i väder är just nu oerhört stor mellan norr och syd. Här nere i Skåne är det vårväder och uppe i norr har det varit orkan, snöstormar och jävligt kallt sista tiden. De som bor där uppe i norr klarar av extremvädret utan att gnälla och är liksom ett med naturen. Denna dag efter att Jon-Henrik vann mellosemifinal tre tänker jag speciellt på våra samer som är ute oavsett hur vädret är. Vi här nere i söder har lite svårare att bemöta snöstormar, kyla och stormvindar. Vi är mer gnälliga generellt sett, det är min uppfattning i alla fall.

Nåväl tillbaka till Skåne och mitt spring, som just nu känns ganska ok, trots vissa knäproblem men jag ska försöka vara som de uppe i norr och inte gnälla. Jag har under veckan tagit mig an etapp tre och fyra på Skåneledens Österlenled. Så i tisdags, den 12 februari, i ett fantastiskt väder sprang jag från Löderups strandbad till Simrishamn, 32 km. Bilden är från den fantastiska stranden vid Sandhammaren. Mitt spring kan ses i de två filmer jag gjorde och som så klart nu ligger på min Skåneleds sida.
I övrigt under veckan som gått har det blivit kortare springturer med frun på sammanlagt ca 30 km. Mitt totala spring under veckan har som de senaste veckorna blivit ca 6 mil, vilket är fullständigt ok. Jag har också simmat ett pass. När jag skriver simmat ett pass så kan det ju verka som jag är en jävel på att simma men det är bara bröstsim som gäller och inte så fort.

Jag har också efter två månader satt mig ”inte på höga hästar” men väl på min höga enhjuling på 36 tum. Det gick halvbra. Att komma upp på enhjulingen och sätta igång kräver både balans och kraft liksom att hoppa av mjukt och snyggt. Så det är bara att sätta igång att öva igen så ska jag väl kanske kunna ha ett enhjulingsprojekt någon gång i framtiden.

Nu gäller dock i första hand mitt Skåneledsprojekt. Att springa varenda jävla meter av de 125 mil orangemarkerade fem dellederna som går kors och tvärs över hela det vackra och omväxlande Skåne.
FY FAAN, VAD JAG ÄR TACKSAM ATT FÅ LEVA, UPPLEVA, SE, HÖRA, KÄNNA!