Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag träna ganska hårt. Efter en mara ena dagen och en träningsrunda på 2 mil i svår terräng andra dagen började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Vilken underbar septembersöndag med 9 km gång i promenadtakt

September 2017Posted by Roland Fors Sun, September 17, 2017 13:06:30
September är ofta en underbar månad med varma soliga dagar i vackert begynnande höstskrud. Precis så var det i dag då vi redan halv nio körde upp till Vaxsjön för att frun skulle springa några varv och jag gå ett på det 3 km långa fina motionsspåret med ett jämt och fint underlag så man kan ta sig runt utan att bara spana in stenar och rötter. Då jag gått ett varv bestämde jag mig för att därefter gå de ca 6 km hem till huset. Jag kände mig trots en som vanligt jobbig natt mer som en glad och målinriktad Roland än "en man som heter Ove", vilket jag känt mig som sedan mina problem med både ljumsk-, bröst- och ryggvärk började. Fast i sanning ska sägas att jag nog varit en "Ove" lite då och då innan också. Kanske kan man till slut bara bli en positiv typ som bara ger andra "rosor" och inte ris. Det är min förhoppning i a f smiley.

Hem kom jag och utan att för första gången under en promenad sedan jag kom hem efter operationen för nästan 2 veckor sedan känna av ljumsk- och bröstsmärtor. Härligt och underbart men visst är jag trött i ryggen då jag skriver detta. Mycket trött men det är ju inget annat att vänta så klart.

På onsdag ska jag till min superduktige sjukgymnast. Hon som förstod vad inte läkarna på vårdcentralen i Höör förstod att det kanske var lite annat än bara ålderskrämpor och allmänt gnäll. Hon som såg till att jag kom till en ortoped på Capio i Eslöv, som genast remitterade mig till en MR-röntgen som gav svar: två diskbråck och en tumör i ryggraden. Den MR-röntgen kunde jag fått redan då jag besökte VC i Höör tycker jag "usch nu är jag Ove igen". Hoppas dock hon kan ge mig lite omväxlande träningsprogram. Jag går gärna men vill träna lite mer allsidigt om det går trots mina hårda restriktioner om att inte bära mer än högst 2 kg i två månader mm.

Bilden visar en vacker septembermorgon den 17 september vid Vaxsjön vid Frostavallen i Höör och visst kan man trots min gamla mobils dåliga bildkvalitet säga att naturen och livet är vackert.