Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag träna ganska hårt. Efter en mara ena dagen och en träningsrunda på 2 mil i svår terräng andra dagen började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Att stava eller inte stava det är frågan?

September 2017Posted by Roland Fors Tue, September 19, 2017 22:28:37
I dag är det tre veckor sedan operationen och för första natten sedan dess kunde jag ligga kvar i sängen mellan midnatt och sex på morgonen. En underbar känsla att inte ha så jävla ont i nacken och huvudet att man bara måste upp!

I går tog jag det lugnt med promenader, så det blev bara en 3 km lång sådan. Idag har jag varit ute två gånger. 5 km i vårt s k Fogdarödsspår (ett halvlätt/halvsvårt motionsspår). För 20 år sedan då jag var ca 50 så sprang jag det på lite drygt 20 minuter. Idag gick jag det på 48 min. Kanske, kanske kan jag träna upp mig så att jag springer det på 27 minuter men snabbt går det inte längre och har ju heller aldrig gjort. Min grej är inte att ta mig fram fort utan långt, rejält långt! Det är härligt. Att springa en hel dag, eller i a f en halv dag.

Frågan som jag undrar lite över just är om jag ska använda stavar och gå i lite mer (försöka gå) i lite mer powerwalk men nej inte än, så stavarna får vara med ibland men då bara som lite stöd.I morgon skulle jag egentligen till min duktige sjukgymnast men tyvärr fick hon ställa in p g a sjukdom. Jag hade sett fram emot att få lite träningsprogram som jag kunde göra här hemma utan att gå för hårt fram. Tyvärr så ska hon sedan bort på semester så jag har fått en ny tid först den 23 oktober och tålamod är inte min starka sida. Så i väntan på sjukgymnastik försöker jag köra med mycket lätta rörelser inomhus för att mjuka upp min stela och onda rygg, axlar, nacke. Jag ska se om jag inte kan hitta träning efter rygg- och nackoperationer på nätet och i alla fall försöka träna de snällaste övningarna till jag har återbesök på neurokirurgen den 18 oktober.

Än har jag inte fått något svar om min tumör, så i morgon försöker jag ringa sjukhuset för att få ett svar. Men om det varit allvarligt borde man väl hört av sig direkt, eller?