Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag träna ganska hårt. Efter en mara ena dagen och en träningsrunda på 2 mil i svår terräng andra dagen började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Strategier och magiska under

November 2017Posted by Roland Fors Wed, November 29, 2017 13:27:42

Massor av fysisk träning är ett måste om jag ska klara mina ultralopp nästa år men lika viktigt är att ta mig an loppen med väl genomtänkta strategier. Den tredje ingrediensen är min udda tro på magiska äppelkrafter, om det kanske inte räcker med mina egna.smiley Att ta helt slut och bara röra sig framåt med en hastighet på en km per timme och se världen som i ett töcken har jag varit med om, så det vill jag inte vara med om igen. Det gäller att springa med pannben och inte med huvudet under armen.

Måndag – ingen fysisk träning bara strategitänk
Gjorde ingen motionsträning i måndags mer än gick en morgonpromenad på ca 6 km. Jag kände inte för mer fysisk aktivitet den dagen. Funderade däremot väldigt mycket på bra strategier för att klara min trippel i ultralopp nästa år.

För Österlen Ultra är mina strategier förutom att springa i lagom tempo att försöka undvika att springa alltför mycket i sanden på stranden för den är tung, mycket tung och kan suga musten även ur en mycket vältränad. Jag ska också gå i varenda backe samt dricka ett par liter vätska precis innan loppet. "Hellre kissa än missa".smiley Då detta lopp ”bara” är 6 mil långt och högst får ta 8,5 timme behövs inte så mycket extra energi under loppet. Vätskepåfyllning då och då samt lite energigel och det man bjuds på vid matkontrollen räcker.

Strategin för Swedish Alpine Ultra blir att be att få hänga på någon som gjort loppet tidigare och räknar med en tid på 22 – 24 timmar. Jag behöver ha vägledning för jag kan lätt springa/gå bort mig, då jag är lite förvirrad ibland.smiley Här behöver jag äta ofta för att fylla på energiförrådet och alltid lite över gränsen vad kroppen behöver. Så i ryggsäcken måste det finnas massor av lättviktsenergi och noga uträknad, planerad. Vill inte riskera att gå energitom och sedan inte återhämta mig. Vet ju hur det känns och hur omöjligt det är att därefter ta sig framåt. På Swedish Alpine Ultra ska jag springa med tredelade stavar som jag kan fästa på min ryggsäck när de inte behövs. Vatten är inga problem då det finns överallt längs leden.

Strategin för Kullamannen Ultra är att springa 5 mil de första 6 timmarna, då det är ljust, för att sedan gåspringa under de mörka timmarna och försöka ta mig fram elva mil totalt till kl 7 på lördagsmorgonen då det åter börjar ljusna och det har gått 20 timmar. Då har jag 16 timmar på mig på de sista fem djävulska milen på Kullaberg, vilket kommer att behövas för mig, då det stundtals kommer att bli krypklättring framåt. Det är då mina stavar som jag kommer att ha med mig verkligen behövs. Under detta lopp fordras massor av energiintag med i ryggsäcken. Jag måste också ha med två bra pannlampor. Då det kan bli så mycket som 20 timmar mörkerspring så måste jag också ha med extrabatterier så att man plötsligt inte står där i mörkret och får förlita sig på en eventuell månes sken. Nej det går inte, då är det kört.smiley

Tisdag - backträning
För första gången på 10 månader la jag in ett pass med backträning i den i Höör närbelägna Frostavallens sedan över 30 år nedlagda slalombacke, som då hade lift. Liften lades ner efter den helg då Olof Palme mördades den 28 februari 1986. Jag var och åkte skidor där på lördagsmorgonen och när jag kom hem fick jag chockbeskedet, vår statsminister var mördad.

Jag hade tänkt springa 10 turer upp och ner med några minuters vila mellan gångerna men jag fick ge mig efter 6 turer. Då jag kom upp på toppen så slog hjärtat så det hördes utanför kroppen tror jag och den höga andhämtningen fick en förbipasserande att undra om jag var sjuk. smiley Trots att backen bara är ca 100 meter lång så sög den all must ur mig så att springdistansen efter backträningen bara blev 5 km i stället för planerade 10.

Onsdag - halvmara
På förmiddagen i halvklart ganska varmt väder och efter att ha ätit en rejäl tallrik nudlar och druckit en dryg liter vatten sprang jag min asfaltshalvmara, som är en km längre än en riktig (22 km). Har aldrig med mig dricka då det inte är längre, bara en mandarin i klyftor, som jag tog då jag passerade banans mittpunkt i Södra Rörum. Det gick hyfsat men det gick mycket långsamt, nästan 2,40. Men jag hade aldrig räknat med att vara så här långt framme i min rehab tre månader efter min operation. Det är magiskt och lite av ett under så varför inte en länk till "Herreys "Blixtar och dunder och magiska under……. I mina gyllene skor" (röda Asics löpardojjor)

De livskraftiga och magiska äpplena
Vi har ett gammalt äppelträd i vår trädgård. Det är cirka 70 år gammalt (ungefär som jag). Det bär årligen massor av frukt till glädje för alla våra fåglar som hittar hit på senhösten och vintern då det är svårt att hitta föda i naturen. Frukterna är inte så goda så därför låter vi dem bara ligga kvar under trädet när de faller ner för att fåglarna ska ha mat. Just idag ligger det väl ca 400 äpplen under trädet. Äpplen som i första hand björktrastar och koltrastar ihärdigt äter av.

Uppe i äppelträdet sitter det ca 100 äpplen kvar, som nu för en tuff kamp mot den begynnande vintern för att överleva och hänga kvar så länge som möjligt. Jag brukar varje år se ungefär hur länge det sista äpplet sitter och det varierar beroende på kyla och vind men en bra bit in i december är inte ovanligt.

I år har jag fått en speciell tro på att om jag äter upp precis allt av de tre sista äpplena på trädet så ger de mig superkraft så att jag klarar alla tre ultraloppen nästa år. Så nu får jag anstränga mig för att verkligen se vilka de tre sista äpplena är. Skulle jag äta fel äpplen så får jag inte kraften. Så står det i alla fall skrivet i min heliga hjärnskrift ”Naiva önskningar om super, duper magiska krafter”.smiley

Att klara mina ultralopp är att gå under maxtiden som är 8,5 timme för Österlen Ultra 60 km, 24 timmar för Swedish Alpine Ultra 107 km och 36 timmar för Kullamannen Ultra 161 km. Jag kan med glädje, lycka och stolthet komma sist i alla av dem bara jag kommer några sekunder innan maxtiden går ut för då är jag den vinnare som Abba sjunger om i ”The winner takes it all ".

Skönt att nu inte längre känna sig som en ”skadskjuten kråka”, som Mikael Wiehe sjunger om i Flickan och kråkan . Nej, tvärtom jag är i sjunde himlen och seglar sakta framåt med en stor jäkla fallskärm.smiley Efter nyår börjar jag åter jobba igen. Mitt mål med jobb är att jobba på min tjänst till jag fyller 70 och sedan ställa upp som vikarie när jag behövs i några år ytterligare om jag får vara frisk. Det betyder mycket för mig att känna att jag behövs.