Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag träna ganska hårt. Efter en mara ena dagen och en träningsrunda på 2 mil i svår terräng andra dagen började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

I väntan på ......

December 2017Posted by Roland Fors Sun, December 03, 2017 11:41:43

Så börjar en av de stämningsfullaste tiderna på året, ADVENT, i alla fall om jag får tycka. Naturen sover och natten är som längst. Himlen är för det mesta molnbeslöjad och grådiset vinner oftast över solen i alla fall i här i Skåne. Ändå lyser alla ljusstakar, stjärnor, granar och ljusslingor så fantastiskt vackert att allt det gråa och lite trista blir till guld, i alla fall i mitt huvud. Bilden är på vårt måttligt adventpyntade hus men som för oss är lagom. Här är dock en länk som en kontrast till vårt hus, Sveriges mest julpyntade hus.

Precis lika underbar som jag tycker advent och julen är, tycker många ofrivilligt ensamma och/eller olyckliga att den är ett helvete, en tortyr som man bara vill ska gå över snabbt. Jag vet, för under julen strax efter att mitt första äktenskap kraschat i början av 80-talet, så upplevde jag den känslan. Hade jag vetat att mina magiska äpplen som jag skrev om i förra inlägget kunnat bota mångas ofrivilliga ensamhet och/eller sorg så hade jag hackat sönder dem i tusen bitar för vad är väl att klara några ultralopp mot kärlek och lycka. Här är en länk till Björn Afzelius låt Tusen bitar, från 1989 på Hovdala slott strax utanför Hässleholm. En sångare, poet och rättviseambassadör, som gick bort alldeles för tidigt. Tusen bitar har han dock inte gjort för det har Anne Linnet.

Det är så klart upp till var och en att tycka att advent är en vacker tid och man behöver då sannerligen inte vara troende för att tycka som jag. Jag är inte troende så någon Gud vet jag inte om det finns men jag tror säkert att Jesus funnits men inte att han var en Guds son utan mer en agitator för fred och rättvisa. Ja kanske typ Gandhi, Nelson Mandela och Martin Luther King och många fler med dem som har vågat stå upp mot krig, våld och orättvisor.

Bilden nedan är på min speciella adventsljusstake för 2018. En ljusstake i väntan på den 14 april Österlen Ultra, den 14 juli Swedish Alpine Ultra och den 2 november Kullamannen Ultra och så klart julafton som ju är en underbar dag om man mår bra. Men allt kan ju förändras så det gäller att leva varje dag lite som om den vore den sista. Ser givetvis fram mot mycket annat under 2018 som så klart betyder mer än att jag kan klara mina ultralopp men det är en helt annan historia och den berättas inte här. För den här bloggen handlar ju bara om min träning och att springa långt igen och ingenting annat, eller hur?smiley Så därför en länk till E-type ”This is the way I want to live.

Slutligen så kommer då min redovisning av min träning för den andra hälften av veckan som gått. Borde kunnat tränat mer för tid har jag men det finns ju så klart annat jag vill göra också. Träningen ska bara vara något som sker i harmoni med livet i övrigt, tror jag att jag skrivit tidigare och det är viktigt och får aldrig glömmas bort.

Torsdag – ute är gräset täckt av blötvit snö och jag har träningsvärk
För första gången denna vinter föll de första snökornen och marken var blötvit ända till eftermiddagen, i a f i gräsmattor. Under äppelträdet jagade som vanligt fåglarna bort varandra i hopp om att få behålla allt själva. Inne vaknade gubben med träningsvärk efter gårdagens halvmara. Borde jag inte ha, brukar jag inte få efter två mil men det hade jag. Dagen går i fridens tecken med adventsstäd och stjärn- och ljusstakeuppsättningar och med tänkta fysiska inneaktiviteter i motionsrummet i källaren. Det blev bara tänkta för efter städ och adventspynt ville jag göra annat än träna.

Fredag - det tänkta i går blev av idag + drygt tusen meter sim
Inte går det att smita ifrån träning i två dagar i rad, så redan på morgonen gick jag ner i källaren och ägnade mig åt det jag skulle gjort i går. Motionscykel och roddapparat, balansskiva och hantellyft, några armhävningar och andra diverse kroppsegna rörelser i fem minuter per station gånger tre. Simmade sedan vid lunchtid drygt 1000 meter, Min brist på bra teknik gör att det går mycket lååååååååångsamt men det är härligt efteråt. Hade sedan ambitionen att springa en mil men då jag kom hem från simmet var jag slö och förblev så resten av kvällen.

Lördag springtime i höstvintern
Inte sprungit på två dagar så idag längtade jag verkligen. Sprang 10 km i kuperad terräng med stavar. Lite torrare i markerna nu med lite frostfrusen yta och därunder inte riktigt så geggigt och blött som det varit sedan oktober, denna blötaste höst här i Skåne på massor av år.

Söndag och första advent
Sprang 2 varv a 3 km med frun runt Vaxsjön och sprang sedan hem, ca 7 km. Så det blev bara 13 km idag i diset och regnet. Hade tänkt springa ett par mil men så blev det inte, så 13 km får räcka denna första advent.

Letar i min mänskliga hårddisk efter någon låt med ordet ”run” i titel eller refräng som får avsluta inlägget. Hittar många och den första som kommer upp är Keep on running med Spencer Davies Group från 1965 och den sista är Foo Fighters Run som kom ut i år. Efter ”Run” på länken ovan kommer ”The Sky is a neigborhood” som jag personligen tycker är mycket bättre än Run. Men jag gillar Foo Fighters, som förresten kommer till Ullevi i juni. Spencer Davies Group gillade jag mycket på 60-talet. Titeln "Keep on running" är dock tidlös. Ja den historiska musikresan är lång. Hoppas den blir mycket längre.