Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km 2017, började jag träna ganska hårt. Jag fick då ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Jag driver mycket med mig själv och oss gubbar men bevarar älskad familjs integritet. Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

Martyren är död, leve springet!

December 2017Posted by Roland Fors Thu, December 14, 2017 15:18:05

I går fick jag den friande domen och jag kan nu inte längre ens i ett självbedraget inre se på mig själv som en martyr, som ska besegra världen, eller i alla fall tre ultralopp nästa år. Att bara vara en frisk ultrasenior på nästan 70 är ju inget märkvärdigt då det finns 100-åringar som springer maratonlopp. Så frågan är: Vad faan ska jag skriva om? Jag kunde ju fram till i går i min enfaldiga lilla bloggvärld leva lite på min tumör, min operation och min pågående rehabilitering som en grund. Nu är operationen snart fyra månader bort och tumören finns inte längre och den akuta rehabiliteringen är över och jag är FYSISKT FRISK!

Visst skulle jag kunnat suga ur lite till av den borttagna tumören för helt fri från operationen, då jag inte längre känner av den alls kommer att ta sin tid. Att älta om det känns inte bra men jag har ju mina artrosknän att brottas med förstås. Det har ju visserligen de flesta seniorer mer eller mindre så det kan jag ju inte skriva om eller kan jag det?smiley Jag menar kan jag rättfärdiga mig själv som martyr med "bara" artrosknän.smiley

I fortsättningen ska jag hur som helst ägna mig mer åt fysisk träning av ben och övriga delar av kroppen än åt pekfingrarna i deras sökande efter rätt tangenter. Så jag ber att få återkomma efter jul på nyårsdagen med mina nyårslöften och mål för 2018 samt några minnesord om min allra bästa vän någonsin som dog på årets första dag 2009 i cancer. Därefter får nog ett inlägg/vecka räcka både för mig och de stackare som av en eller annan anledning halkar in på min sida.

Det är dock tre inlägg som jag verkligen vill skriva nästa år och det är efter den 14 april Österlen Ultra, efter den 14 juli Swedish Alpine Ultra och efter den 2 november Kullamannen Ultra. Givetvis hoppas jag då få skriva i jubelord över mig själv och att ha klarat loppen som "seniorlöpare med artrosknän".smiley

Avslutningsvis: Önskar er en riktigt GOD JUL och ett Jäkligt Bra 2018 med en länk till John Lennons Happy Christmas, war is over. I alla fall är mitt ettåriga krig över! Dock så finns det nästan alltid något krig att utkämpa men som tur är så finns det också för det mesta möjligheter till fred/frid eller i alla fall tillfällig vapenvila.smiley