Den offentliga kampen att springa ultralopp  2018

Den offentliga kampen att springa ultralopp 2018

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km 2017, började jag träna ganska hårt. Jag fick då ont i ljumske, bröst och rygg. Då började mina besvär och i stället för att springa 30 - 40 mil varje månad fick jag springa till läkare, innan jag fick besked på att jag hade en tumör + 2 diskbråck i ryggraden.

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen och slutar i hopp om tre ultralopp 2018. Den handlar bara om mig"skratt" och är ointressant för andra utom kanske "de av samma skrot och korn". Jag driver mycket med mig själv och oss gubbar men bevarar älskad familjs integritet. Bloggen kan av hänsyn till mig inte kommenteras.

"Att sitta eller stå" är veckans LIVSVIKTIGA fråga!

Januari 2018Posted by Roland Fors Sun, January 14, 2018 09:05:27

För mig är det självklart att stå på ett ben och ta på strumpan för då känner jag mig rörligare och yngre eller i alla fall inte så gammal. Att alltid stå och ta på strumpan är givetvis bara en jävla grej jag fått i huvudet men allt som man gör vad gäller rörelser har jag en tro på att det skjuter upp det mindre rörliga. Jag kanske har fel men varför ska man sitta när man lika väl kan stå på ett ben? Men det är ju upp till var och en att göra det som passar den bäst. Har man jävligt tajta strumpor, typ stödstrumpor så kan det ju vara lite besvärligt förstås, vilket jag vet eftersom jag ibland har sådana av springtyp. Men då får man i värsta fall gå ner på två ben om man tappar balansen för att sedan åter stå på ett ben. Perikles han med Tuborgbiran ni vet han får svara på denna oerhört ”livsviktiga fråga”, för han vet ju det mesta.

Ja det var ett klart och entydigt svar av Perikles, så hoppas att han alltid själv kan stå på ett ben även om det blir en och annan Tuborg.smiley

Ja denna bloggen handlar ta mig faan mest om ålder, krämpor och sökandet efter evigt liv inser jag nu när jag tittat tillbaka på mina inlägg sedan september förra året. Det är synnerligen intressant för mig att se vad jag snöar in på för även om jag driver mycket med mig själv och mitt gubb-beteende så inser jag att det finns lite allvar bakom orden. Jag vill inte bli en gammal orörlig gubbe. Det är tyvärr så att då man nått den ålder jag är i så är man dödligt skraj för att bli orörlig och tvingas vara en börda för andra. Så därför springer jag, enhjulscyklar, tvåhjulscyklar, klättrar, paddlar, simmar, vandrar och spelar badminton mm för att dels njuta av aktuell rörlighet, dels försöka skjuta upp en mindre rörlighet så länge som det är möjligt. Vem vet, man kanske får vara rörlig till man möter Sankte Per, fast visst ja, jag är ju inte troende. Men att få vara rörlig då man kommer till Nangijala och där få göra äventyr, springa, spela fotboll och klättra i berg vore läckert.smiley

Veckans träning (måndag 8 jan – söndag 14 jan): På grund av saker som måste gå före en egotrippad gubbes kamp att klara tre ultralopp 2018 så är inte springkvantiteten på bara 40 km godkänd. Av dessa 40 km har jag sprungit 20 km i terräng varav 10 km i ”på-gränsen-fart” och 10 km lugnt samt 20 km på asfalt i komfortfart. Jag måste börja springa mer och längre terrängpass på minst 2 mil ett par gånger i veckan. Så får skärpa mig och komma igen i nästa vecka.

Jag har däremot enligt plan simtränat en timme, spelat badminton en timme, cyklat enhjuling 8 km och källargymtränat tre pass samt kört ett pass målbildsträning. Så ser man på den totala träningen så är veckan ändå godkänd. Det är ju dessutom vinter nu även om det inte märks här i Skåne, där vitsipporna under alla löv nu börjat gro så smått, vilket i och för sig inte ska hindra mängden löpning.

Om jag skulle sprungit till musik idag så hade jag valt: Lukas Graham 7 Years Old

I nästa inlägg är det absolut förbjudet att skriva om knän, ålder och att vara gammal. Jag är ”ung” i alla fall till sinnet (tror jag) och jag är stolt över att ha slutat att skriva om min rygg och operationen. För det ska gudarna (vilka de nu är) veta att ryggen har blivit jäkligt fantastiskt bra! Mycket bättre än jag någonsin vågade hoppas på. Så nu är det bara knäna men absolut inte åldern som kan hindra min framfart i ultraspåren.smiley