Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, min träning och besatthet att klara tre ultror, mina krämpor och ovilja/vilja att vara gubbe mm. Jag driver mycket med mig själv men bevarar älskad familjs integritet. Den 4 nov efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för sedan väntar nya utmaningar.

Festen i OS fortsätter med Stina Nilssons GULD! denna fettisdag

Februari 2018Posted by Roland Fors Tue, February 13, 2018 14:51:37
Vilken härlig fest det är i OS för oss svenskar med ännu ett guld genom Stina Nilsson i klassisk sprint. Den glädjen och det "jävlar anammat" smittar av sig på hela laget och på hela vårt avlånga land och så klart på mig. Fy faan vad glad jag är, sportfåne och svensk som jag är. Att älska idrott och heja på Sverige är för mig att leva lite extra!
I går sprang jag en asfaltsrunda på 22 km i stor glädje med att komma hem utan att känna minsta lilla trötthet. Kan nog redan i morgon dag, om jag skulle vilja, springa en träningsrunda på fem mil utan att bli ett vrak. Ok, tiden i går var inte den bästa men jag komfortsprang på 2,25 i hård vind och i ett tidvis piskande snöglop, så det var mer än godkänt. Fast å andra sidan bryr jag mig inte så mycket om vädret.

I dag tisdag tar jag det lugnt eftersom jag jobbat i natt. Men ska i alla fall ner i källargymmet och fira Stinas guld med att ro en halvtimme och eftersom det är fettisdagen så blir det ytterligare en eller två semlor. Har redan smällt i mig fyra, dock av en minivariant som är egenhändigt bakade. Jag har väl skrivit det förut att jag är en sötsaksälskare, så hade jag inte motionerat, hur skulle jag sett ut då egentligen? Ja det är frågan som jag aldrig vill ha något svar på för spring, rörelse och naturen är "the real life", trots alla bakverk, chokladkonfektyr och delikata maträtter. Fast å andra sidan behöver ju inte det ena utesluta det andra. Nej för faan! smiley

Har en familj som är mycket duktiga på mat och får mig att smaka på all världens kök. Själv är jag en medelmåtta i köket men visst kan jag laga mat och baka även om jag inte når upp till övrig familjs klass. Bilden är i alla fall på mina egenhändigt bakade semlor och visst håller väl i alla fall utseendet måttet? För mig är de dessutom jäkligt goda.Avslutar detta extra inlägg i svensk stolthet över Stina denna fettisdag med en länk till låten We are the champion!