Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Marsredovisning och bara 14 dagar kvar nu!

Mars 2018Posted by Roland Fors Sat, March 31, 2018 21:28:31

Jag har i alla fall för första gången sedan min operation i augusti kommit över 30 sprungna mil för en månad. Exakta springmil för mars blev drygt 31 mil. I veckan som gått sprang jag i måndags, som tidigare också redovisats i en selfiefilm halva Simris Alg Ultra, ungefär 32 km. I onsdags småtrippade jag 7 km för att knäna skulle vara lite uppmjukade och kroppseget smorda innan jag spelade badminton. Fick spö, faan också. I går Långfredag sprang jag passande nog ”Lång”storpsrundan (10 km) i ”så fort jag kunde fart” och i ca 1 dm snö och med stavar. Jag sprang faktiskt jävligt bra, var väldigt nöjd med mig själv efteråt. I dag påskafton har jag varit ute och pinat mig med stentuff intervall och backträning i 12 km.

Då det nu bara är exakt 14 dagar till start i Simris Alg Ultra så känner jag mig alls inte tillräckligt tränad. Tvivlen på mig själv och min förmåga har börjat snurra i skallen. Jag får nu hela tiden använda mig av mental målbildsträning för att få bort tvivlen. I min målbildsträning ser jag mig själv springa fram längs stranden och i backarna med pigga ben och till slut sträcka armarna i luften vid Christinehovs slott precis innan målet stänger.smiley Att inte klara och fullfölja Simris Alg Ultra är väl inget större misslyckande och inte precis livsviktigt tycker säkert de flesta men för mig är det jobbigt, jävligt jobbigt att inte klara. Att ha haft denna bloggen sedan i mitten på september och skrivit om mig själv, som om jag vore något speciell samt om min träning och mina tre ultralopp gör ju inte det hela lättare. Riskerna med att offentliggöra en utmaning och till och med sticka ut hakan gör att ett misslyckande skulle kännas tungt. För visst finns det olyckskorpar som kraxar.smiley

Det blev som sagt 31 mil löpning i mars. Tyvärr inte så mycket i terräng som jag skulle velat men där har den segdragna vintern satt käppar i hjulet. Backträning och intervall har skett men inte alls i den omfattningen jag borde ha gjort. Övrig träning har varit tre sim- och tre badmintonpass samt bara ett enda enhjulingspass. Ingen tvåhjulsträning då frun har skadat ena axeln och Vätternrundan som vi är anmälda till med all sannolikhet därför inte blir av. Men den kan vi köra nästa år. Den kan man klara även om man är 80 – 90 år om man är frisk. Mina tre ultralopp blir tuffare och tuffare att klara för varje år som går. Källargymsträningen har inskränkt sig till några timmar i roddmaskinen. Efter operationen var jag mycket duktig på rehabträning i mitt s k källargym men sedan har den liksom sakta men säkert avtagit. Jag hade också som mål att vara nere i ca 72 kg då jag ska springa den 14 april. Tyvärr är vikten idag 77 kg vilket är alldeles för mycket för mina stackars knän. Ett par kilo lättare ska jag dock vara vid start.smiley

Under den kommande veckan ska jag träna så mycket jag kan i backe och intervall i ”på gränsen fart” och avsluta med ett långpass kommande vecka (förhoppningsvis resterande del av Simris Alg Ultran från Brösarp till Christinehofs slott).

De få och arma stackare som följt min blogg och mitt ”tugg” vet att jag i ett blogginlägg i höstas skulle försöka klara att plocka ner de sista tre äpplena på vårt äppleträd. Jag hade fått för mig att just de äpplena var magiska och att äta dem skulle göra att jag klarade alla mina tre ultralopp. Tyvärr så föll de sista 10 – 20 äpplena ner samtidigt, varför jag inte kunde urskilja de tre äpplena som satt längst och hade gett mig magiska krafter om jag ätit dem. Ej heller kan jag be om kraft uppifrån då min tro är ateistens, så jag måste förlita mig på egen kraft. ”Sin egen lyckas smed” ungefär. Nedan min nummerlapp som jag lyckades riva sönder då jag tog upp brevet (slet upp brevet det kom i) så fick tejpa ihop det på ena sidan, men det är säkert ok. En hel nummerlapp gör inget Simris Alg Ultra utan det får man fixa med vilja, envishet, kamp och friska ben.smiley

SÅ OM 14 DAGAR GÄLLER DET OCH DÅ MÅSTE JAG GE ALLT, PRECIS ALLT!smiley

Avslutar med en länk till Simon & Garfunkels April come she will. Inte deras bästa men för hopp om en härlig April med vår. En vår som de flesta av oss längtar till.