Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Själslig harmoni, ”lätta” fötter och framtidsfokus!

April 2018Posted by Roland Fors Sun, April 22, 2018 10:05:25

Hela veckan efter Simris Alg Ultra har präglats av en inre själslig harmoni och därmed också relativt lätta fötter. Självklart är det avslappningen efter att ha klarat tidsgränsen och att jag nu kan fortsätta träna och kämpa mot nästa mål, Swedish Alpine Ultra. För även om det är nästan tre månader till start så har förberedelserna börjat med att studerar kartan mellan Nikkaulokta och Abisko på detaljnivå och planera springfart mellan fjällstugorna och på olika delar av Kungsleden. Jag har inte vandrat hela denna klassiska vandringsled bara de första ca 2,5 milen. Den sträckan kan jag någorlunda och där ska jag om inte ge järnet så i alla fall försöka springa på i högre medelhastighet än vad som behövs för att klara 24 timmarsgränsen. Då ger jag mig själv en möjlighet till en lägre medelhastighet resterande sträcka, vilket kommer att behövas när tröttheten kommer.

Känner mig nu åter igen som en papegoja som bara maler på med ungefär samma ord och innehåll. Men det är en del av den så viktiga målbildsträningen, där jag ser mig själv pulsa fram i halvmeters drivor i snö, vadar över vattensjuka fjällmarker, är jagad av myggen och gåspringer framåtböjd uppför med extrakraften som stavarna ger. Jag ser mig också komma fram till fjällstugorna där jag kan ladda med mer och ny energi. Vidare ser jag solen gå upp lika fort som den går ner och upplever midnattssolen på fjället med riktning Abisko. Jag har alltså redan börjat fokusera på Swedish Alpine Ultra, så det gick sannerligen inte många dagar med tomt huvud. Mitt framtidsfokus är dock inte satt under tvång utan i stor glädje, för det ska bli en UNDERBAR upplevelse att få deltaga i Swedish Alpine Ultra den 14 – 15 juli, vilket jag verkligen ser fram emot.

Veckans träning har varit som jag redovisade i torsdags + 13 km lätt grus och asfaltsspring i går lördag och i dag söndag 10 km i tuff terräng i ”på gränsenfart”. Utöver vanlig träning har veckan som gått inneburit mycket fysiskt arbete i vår trädgård med att bära och flytta ett ton sten och grus, samt medhjälp att ta ned en ca 12 – 14 meter gammal björk, lövräfsat, målat ett förråd mm. Att ha en stor tomt innebär mycket fysiskt arbete, vilket jag ser som en bra träningsinvestering. Men vi kommer snart att flytta från vårt gamla charmiga hus med stor tomt och en fantastisk utsikt över hela Höör nu i sommar. Det ska bli så jäkla roligt att flytta till Wallanders stad Ystad. En liten stad både till ytan och invånarantalet men en mysig gammal stad som har allt vad vi behöver. Att få höra vågornas kluckande, måsarna skrik, färjornas mistlurar och bara ha ett par minuters gångväg till den härliga milsvidda stranden blir härligt, säger den i Kalmar vid Östersjön födde ”The Snigel” (se tidigare inlägg)!smiley

Bilden ovan tog jag förra hösten i Ystads hamn. Den visar den nya och den gamla sjöfarten. Fören på färjan till Polen och den gamla skutan i förgrunden. På en lite större skuta jobbade min far då han var i 20-årsåldern i slutet på 30-talet. När de var i Ystad och lossade och lastade en gång så fick han ledigt i tre dagar. Han lånade då en gammal damcykel av en expedit på ett konditori där och cyklade de nästan 30 milen hem till Kalmar. Han startade då solen gick upp och tillbringade sedan kvällen, natten och den efterföljande dagen i Kalmar och äntrade sedan damcykeln på tidig morgon dag tre för att vara tillbaka i Ystad på sen kväll. Det är med en viss stolthet jag skriver detta för min far var en riktig kämpe. Denna berättelse är min fars och han ljög aldrig så jag är säker på att den är sann. Så utan att slå mig för bröstet skriver jag: Äpplet faller inte så långt från trädet. smiley

Bilden nedan visar min far och jag när vi cyklade genom hela Danmark från Fredrikshamn på Jylland till Köpenhamn 1961. Jag var 12 år då och jag minns det som i går. Jag köpte cigaretter på färjan, ett paket Salem. Det gjorde jag i smyg, min far som inte rökte såg det inte. Jag tyckte paketet var så snyggt. Att jag sedan rökte en cigarett på en av färjans toaletter och blev illamående är en annan historia. Så vad är inte bättre än att avsluta inlägget med en länk till Deep Purples "Smoke on the water"smiley