Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Styrd från kontrollrum eller av GPS-klocka, det är frågan!

Maj 2018Posted by Roland Fors Sat, May 05, 2018 20:53:32

Så har då oron över att springa vilse under Swedish Alpine Ultra blivit om inte väldigt stor så i a f ganska stor. Det har faktiskt hänt att jag kommit på avvägar även i kända trakter på grund av att jag sprungit och tänkt på annat så intensivt att jag glömt bort vägen.smiley

Att under sådana omständigheter ha koll på varje stenröse som utmärker Kungsleden till Abisko är sannerligen inte lätt. Kommer man från leden på ställen där underlaget på leden och utanför leden inte skiljer sig (man kan inte se någon upptrampad stig) så kan det vara kört. Såg att det tidigare hänt att löpare i Swedish Alpine Ultra fått räddas av Fjällräddningen. Usch hemska tanke!smiley

Har därför nu börjat titta närmare på satellit-GPS eller annat bra hjälpmedel för att inte fjällräddningens resurser ska behöva användas på en ”förvirrad gubbe”. En gubbe som enligt många kanske borde sitta hemma i trädgården med en bok och en kopp kaffe i stället för att springa 107 km i kuperade fjälltrakter på ett dygn. Men som William Shakespeare skrev i ett bevingat uttryck: ”Vi är av samma stoff som drömmar görs av, och vårt lilla liv är omgivet av sömn”. Så har han rätt Shakespeare, vilket jag absolut tror så gäller det att suga ut allt man kan i detta korta drömliv.smiley

I ovanstående bild ser jag mig själv manövreras fram som en radiostyrd bil från ett kontrollrum och varje steg som jag kommer ur kurs registreras och jag blir direkt uppmärksam på detta och får instruktioner. Ja det hade verkligen varit en hjälp för då hade jag känt mig trygg.smiley

Annars får jag försöka göra som jag skrev i ett tidigare inlägg haka på någon som känner leden till 100%. Problemet är bara att de flesta deltagare antagligen kommer att dra iväg snabbt och lämna mig ensam. För vem faan vill vänta på en långsam gubbe kallad ”The Snigel”? Hur som helst så skrev jag tidigare i år en limerick om behovet av assistans och gjorde också en bild, vilka båda härmed upprepas.smiley

Om det mot förmodan är någon som läser detta och har en lätt satellit-GPS (kanske en GPS-klocka) att hyra ut på en vecka, då jag är uppe i Lappland så hör av er (mailadress finns på hemsidan). En tusenlapp + några hundra får ni för besväret + fraktkostnader betalda också så klart. Jag är helt seriös för min rädsla att komma ur kurs och irra omkring i några dagar är stor. Jag är inte rädd för att irra omkring själv eller för eget liv utan för att inte klara Swedish Alpine Ultra, som ju är mitt nästa mål i min ultratrippel.

Å andra sidan så borde jag kanske också börja oroa mig för att jag inte tränar tillräckligt. I veckan som har gått har det bara blivit ett springpass på 20 km terräng men dock ett bra och tufft sådant med en härlig löpkänsla i maxfart över stock och sten. Utöver mitt enda springpass så har det också blivit en timme simning. M a o jävligt lite fysisk träning på grund av mycket jobb med hus, trädgård inför försäljningsprocessen om ett par veckor. Men att det blivit så lite träning oroar mig inte för har man en hyfsad grundträning så är några dagars träningsuppehåll inga problem. Men nästa vecka ska jag försöka köra ett par längre löppass även om det då också blir mycket jobb (både hemma och på arbetsplats) som bara måste gå före springet.

Nu är i alla fall resor både upp till Kiruna och hem bokade inför Swedish Alpine Ultra. Flyg upp och nattåg hem. Tänkte först boka nattåget hem som går ca 32 timmar efter start på söndagseftermiddagen men kände att det kunde vara ett stressmoment om jag skulle komma på avvägar, så det fick bli måndagståget i stället. Har bokat boende både i Kiruna och Abisko och borde nog också gjort det i Nikkaulokta för att slippa tidig bilresa Kiruna - Nikkaulokta innan starten kl åtta lördag den 14 juli. Förhoppningsvis finns det ännu utrymme att förändra boendet natten innan start. Men efter samtal med arrangör så var allt upptaget.Så vad känns inte bättre som avslutning på inlägget än en länk till den gamla schlagern "Var ska vi sova i natt" med Månz Zelmerlöv från Allsång på Skansen 2013. Men boendet ordnar sig, i värsta fall får det väl bli kapellet i Nikkaulokta eller i tält.