Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Välvårdat majavslut med tankar på 150 tusen steg och miljoner sten

Maj 2018Posted by Roland Fors Thu, May 31, 2018 06:18:57

Man kan inte sträcka ut löpsteget särskilt långt i den lappländska fjällvärlden på grund av sten och åter sten, så jag räknar med ett kort ca 70 cm långt steg i genomsnitt. Det betyder att det blir ca 150 tusen steg mellan Nikkaulokta – Abisko och de 107 kilometerna där emellan. Det blir tufft för mina artrosknän med alla stenar men det ska/måste gå.

Man måste också ha fullständig fokus på var man sätter fötterna för annars ramlar man lätt. Även om man har fullständigt fokus så är det så många steg så risken att ramla är oerhört stor då tröttheten kommer. Så jag kommer nog inte undan ett och annat fall. Då får jag bara hoppas att jag kan falla snällt så jag inte bryter något eller gör mig så illa att jag måste bli hämtad av Fjällräddningen. Inser att jag måste kolla mina försäkringar jag har så att de täcker en eventuell helikopterhämtning.smiley

Det enda ställe som jag vet i Skåne, som liknar marken där uppe i fjällen är en del av ett spår (ca 1 km) i Söderåsens nationalpark, vilket kan ses på bilden nedan och i filmen jag gjorde lite snabbt när jag var där i tisdags och sprang ca 2 mil (klicka för länk här).Puh, det var tufft så man vet vad som väntar. För mig är förberedelser A och O och där ingår naturens och markens beskaffenhet, nivåskillnader, väder, energiintag, kläder och skor samt övrig utrustning mm. Känslan av att vara mentalt förberedd och se sig själv springa i mål i Abisko är oerhört betydelsefull. För att aldrig glömma vad jag ska göra den 14 juli, så har jag nu lagt in en ny skrivbordsbild på min dator, vilken kan ses nedan. Det är en bild över Kebnekajse Fjällstation och leden som fortsätter ner i dalen mot Singi och Kungsleden. Bilden är från 2011 då frun och jag var där uppe och vandrade. Så de första milen känner jag väl och där är relativt bra att springa, så mitt mål är att ta mig fram de första 3,4 milen till Singistugorna på ca 6 – 6,5 timmar.

Den fysiska statusen: supertränad eller hyfsat tränad betyder mindre, då jag kan pina mig och uthärda smärta trots att benen är som stockar och kropp och knopp känns oerhört tunga. Men som jag skrivit tidigare, det är ju så klart lättare att ta sig fram desto mer vältränad man är.

I övrigt så har jag väl under de nio månader sedan jag opererade bort en tumör i ryggraden och haft denna blogg (lika långt som ett havandeskap)smileygjort allt jag tänkas kan för att driva lite med mig själv och oss gubbar och visa på vad som rör sig i en virrig, patetisk gubbes huvud. Allt från att rimma, skriva dikter och limerickar, göra selfiefilmer och sjunga jävligt taskigt till att visa att det finns många känslor samt också lite kraft i en gubbes kropp och att viljan att komma igen efter en tumöroperation varit jävligt stor. Jag menar från att inte kunna springa en meter och rehabilitera mig långsamt under i stort sett 4 månader till att klara av Simris Alg Ultra. Visserligen i mål som jumbo men dock i mål under tidsgränsen. Räknar med en jumboplats även i Swedish Alpine Ultra för som jag alltid säger, ”hellre sist i mål än att bryta först”.smiley

Maj månads träningsmängd har blivit långt under planerad (30 mil spring, 4 simpass, 4 badminton, 4 mil enhjuling) som var mitt uppsatta mål. Jag har bara till och med i dag den 31 maj sprungit lite över 20 mil och simtränat tre pass, spelat badminton två gånger med förluster samt enhjulscyklat ca 2 mil. Så juni måste bli bättre trots processen med husförsäljning, som är lång och utdragen med väntan på köparens besiktning av huset och det definitiva ”avslutet" och den definitiva slutflytten till Ystad. Har i alla fall fått mina efterskickade Asics Trailskor som man inte hittar i butik. De är lite halvtrail och jag hade inga som helst problem att springa Simris Alg Ultra och de drygt 6 milen med samma typ av skor, som nu börjar bli slitna. Så det blir perfekt med ett par nya, som jag hinner springa in fram till start i Swedish Alpine Ultra den 14 juli.

I begynnande valtider pratas det nu mycket om vården och psykisk ohälsa
och jag blir förbannad att inte alla får den hjälp de behöver. Det är så oerhört tragiskt att läsa och höra om ungdomar som tar sina liv då de inte ser något hopp om bättre mående. Jag vet för jag har sedan tonåren brottats med dippar då och då. Jag har fått lära mig att leva med det, vilket man dock inte ska behöva. Min bästa medicin har varit och är naturen och springet för hade jag inte haft det så vet i sjutton + min mycket kloka fru förstås. Bilden är från Söderåsens Nationalpark i tisdags.

Var i Ystad i går och hade egentligen inte tänkt springa men kunde inte låta bli att ta en tur längs havet och den fantastiska sandstranden. Blev ca en mil underbar löpning. Bilden nedan visar mig vid havet i Ystad, nyklippt och nyrakad av frisör och plötsligt ser jag tio år yngre ut väl? och faan vet om jag inte skulle kunna få ett bankjobbsmiley.

Kontrasten mot då jag sprang i Söderåsens nationalpark i tisdags förmiddag (vilket kan ses på bilden ovan), då jag enligt frun, såg ut som en övervintrad ovårdad hippie är stor. Men de riktiga ultralöparna ser ju ut som gamla hippies så sitter det i håret och skägget om man ska klara en ultra så får jag väl låta det växa ut igen. Om jag ser sur ut på bilden så är det inte så för solen sken i ansiktet så jag fick kisa och bita ihop. Det är ju inte så lätt att ta perfekta "selfies", trots år av erfarenheter. Men får som vanligt skylla på halvtaskig mobilkamera.smiley

Dagens länkar får med tanke på "psykisk ohälsa" vara "Ted Gärdestads För kärlekens skull" och om den fantastiske svenska brottaren Mikael Ljungberg från Idrottsgalan 2005.

Men jag får ju inte glömma Avicci, så här är en länk till Wake me up, som är spelad över en och en halv miljard gånger på youtube. Han var och kommer alltid att vara stor. Tyvärr så orkade han inte med livet precis som Ted Gärdestad och Mikael Ljungberg. Och visst skulle man önska att man kunde väcka upp dem och att de skulle få må bra!