Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

Diagnos, operation, rehabilitering och ULTRAKAMP!

I nov 2016 efter att ha anmält mig till Kullamannen Ultra 161 km, började jag få ont i ljumske, bröst och rygg. Så i stället för att springa 30-40 mil/månad fick jag springa till läkare, innan jag fick diagnosen "en tumör + 2 diskbråck i ryggraden".

Den 13 sept 2017, två veckor efter tumöroperationen börjar bloggen om min rehab, träning och besatthet att klara tre ultror. Jag är seriös men driver mycket med mig själv och min ålder för tror att jag är mer tonåring än gubbe. Jag bevarar dock älskad familjs integritet. Efter Kullamannen Ultra går bloggen i graven men inte jag för då väntar nya utmaningar.

Sverige förlös min själ i dag så att jag glömmer min ömmande häl!

Juli 2018Posted by Roland Fors Tue, July 03, 2018 05:50:15
Det är tyvärr inte psyket som spelar mig spratt vad gäller min vänstra häl utan det är med stor sannolikhet en hälsensinflammation (slemsäcksinflammation). Har läst på nätet och känner igen mina obehag exakt som det beskrivs. Jag har även varit hos läkare, som dock inte vågade sig på en diagnos utan remitterade mig till ortoped. Jag hade hoppats på en kortisonspruta men han sa nej då han hörde mitt springmål. Det var kanske bäst så för kan ju mala av hälsenan utan att känna det. Vet hur jag delvis malde av min högra axelsena då jag paddlade oavbrutet i ett upprört hav utan landkänning i 17 timmar för 16 år sedan. Den var givetvis lite skadad innan. Det blev då operation och lång rehab. Visst blev axeln bra men höger arm har aldrig sedan blivit så stark som den var. Kanske skulle jag dock då tränat den annorlunda för att den skulle blivit bättre men jag slapp i alla fall värken och obehagen helt efter ca ett halvår efter operationen. Hur som helst så kan jag inte just nu gå på tå eller gå nedför i trappor utan obehag. Ej heller sitta eller ligga med foten i fel vinkel utan att då också känna obehag och en konstig känsla som om jag hade en sko på foten trots att jag är barfota. Där häldelen på skon är klämmer det och jag känner precis som om gruskorn ligger och maler och det svider trots som sagt att jag är barfota. Om jag sätter ner foten platt mot mark/golv så känner jag inget men står jag med foten i ett spänt hälläge (bara lite framåtböjd) eller böjer mig ner så känns det. Än är dock inte obehagen/smärtan så stor men är det en inflammation, så måste hälen vilas. Så allt jag nu gör är tar det lugnt med träning och tror på under samt står på min trampmaskin med platta nästan som fastklistrade fötter på trampplattorna iförd min Sverigetröja och väntar på matchen. Den match mot Schweiz, som förhoppningsvis ska föra oss till en kvartsfinal. Den segern kommer i s f att innebära hällindring och fokusbyte, vilket verkligen behövs nu.smiley

Har lovat min fru att verkligen känna efter och bryta Swedish Alpine Ultra redan efter några mil om det bara blir värre och värre med hälen. Hon säger också att i s f kan jag anmäla mig till nästa år igen trots att mitt fokus även nästa vår och försommar då kommer att ligga på mig själv och mitt spring och också inskränka på semesterplanerna en del. Min älskade hustru är så oerhört snäll och klok och även om familjeintegriteten säger att jag inte ska visa någon bild, då hon är raka motsatsen till mig, selfieälskare som jag är, så lägger jag upp en på henne där hennes blick är riktad ner mot dalen på väg från Kebnekaises topp, som vi besteg för några år sedan. Kan inte heller låta bli att länka till Elvis Presleys "You are always on my mind" vilket också är en låt som får mig att tänka på min hustru och den enorma tacksamhet och stolthet jag känner över att få vara hennes man. En man som dock inte alltid har satt hennes behov först tyvärr, då mina utmaningar ofta överskuggat det mesta den tid innan då det börjar dra ihop sig. Ja en ganska lång tid innan, vilket jag verkligen inser. Så självklart är "You are always on my mind" med på min spellista, som jag ska lyssna på när det tidvis känns tufft på min väg mot Abisko. Även låten "Send me an angel" med Scorpions är med på min spellista då den drömmen och förhoppningen "come true" redan för mer än 30 år sedan.Åter till skadan som jag hoppas, hoppas ska bli bättre med de övningar jag gör samt med både Voltarenpiller och gel. Jag vet inte om psyket gör obehagen värre eller ej, då jag aldrig haft denna typ av fotskada. Men är kanske dock inte så konstigt att jag fått den då det varit mycket backspring sista månaden samt då jag också sprungit med nya Asics terrängskor som är lite hårda i hälen. Så på Swedish Alpine Ultra blir det gamla lite halvslitna skor och stavspring för att avlasta ben lite då jag är på väg uppför men även brant nedför. Har tredelade stavar, som då jag inte behöver dem får ligga i min rygga.

Så avslutningsvis: förlös min själ i dag Sverige och vinn mot Schweiz så glömmer jag min ömmande häl för en stund. Så som vanligt inför match blir det länkar både till "Du gamla Du fria" från Friends och min selfiefilm "Stå upp för Sverige".smiley

Usch det här var ett tråkigt blogginlägg, men så här i den tidiga tisdagsmorgonen känns det lite tufft med min hälskada men det blir säkert bättre framåt dagen och helt UNDERBART BRA om Sverige vinner. Jag kan i alla fall garantera att min skada inte bara är en psykisk skada eller att jag är en hypokondriker och ej heller tar fram en skada för att göra det lättare för mig att bryta och inte klara mitt mål. Nej för faan, inte kasta yxan i sjön inte! Jag ger mig inte i första taget men inser jag att det inte går så är jag jävligt dum om jag ändå fortsätter och därmed då riskerar ännu värre skada och ännu längre rehab. Men frågan är: Kommer jag att vara så klok? Jag kommer i alla fall garanterat att stå där på startlinjen kl 8 i Nikkaluokta och sedan får jag utvärdera efter ett par mil (i Kebnekaise Fjällstation), där jag i så fall kan ta helikopter tillbaka till Nikkaluokta om det skulle vara så illa.smiley

Sedan ska jag inte ens i denna stund med en ömmande häl, som verkligen är en bagatell, glömma bort att livet är underbart, så här är en länk till Blacks "Wonderful life" som jag enbart förknippar med livsglädje och här är en länk till Louis Armstrongs "What a wonderful world".